Browsing by Author "Lilljegren, Joakim"

Now showing 1 - 3 of 3

Idiomekvivalens i tvåspråkiga ordböcker En undersökning av svensk-isländsk och isländsk-svensk lexikografi
(2011-07-27) Lilljegren, Joakim; University of Gothenburg/Department of Swedish; Göteborgs universitet/Institutionen för svenska språket
Denna uppsats handlar om hur idiom behandlas i svensk-isländska och isländsk-svenska ordböcker. Förekomsten och behandlingen av arton svenska idiom, hämtade ur Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO), undersöks i Norstedts svensk-isländska ordbok (SIO). De isländska idiom som står som motsvarigheter till de svenska i SIO undersöks i Norstedts isländsk-svenska ordbok (ISO) och ISLEX, en isländsk-svensk nätordbok som för närvarande utarbetas vid bl.a. Göteborgs universitet. De arton svenska idiomen ur SO undersöks också direkt i ISLEX, då det i nätordboken är möjligt att söka på målspråket. Graden av ekvivalens mellan de idiom som återfinns och deras angivna motsvarigheter i de undersökta ordböckerna diskuteras utifrån olika ekvivalensaspekter, såsom semantisk, metaforisk och stilistisk ekvivalens. Också olika användargruppers tänkbara behov och ordböckernas funktion vägs in i diskussionen. För reception är hög grad av semantisk ekvivalens viktigast. Vid översättning kan den metaforiska och stilistiska ekvivalensnivån vara av lika stor vikt. För produktion är idiomen egentligen inte nödvändiga, då fullt tillfredsställande språk kan produceras utan idiom, men då åtminstone SIO och ISLEX både vänder sig till svenska och isländska användare är idiomen likväl nödvändiga för receptionssyftet. SIO är den ordbok som bäst täcker in de undersökta svenska idiomen, medan ISLEX bäst täcker in de isländska. I ISLEX har majoriteten av de återfunna idiomen ett idiom som motsvarighet i det andra språket, medan SIO oftare använder fria konstruktioner för att förklara svenska idiom på isländska. Detta kan sammankopplas med ISLEX bidirektionalitet och SIO:s monodirektionalitet. I studien undersöks också eventuella skillnader i sätten på vilka biologiskt respektive kulturellt motiverade idiom behandlas. Materialet tyder inte på någon väsentlig skillnad.
Isländska ortnamn i svensk text
(2010-10-26) Lilljegren, Joakim; University of Gothenburg/Department of Swedish; Göteborgs universitet/Institutionen för svenska språket
Denna uppsats handlar om hur isländska ortnamn återges i svenska texter. Särskilt fokus har lagts på de svenska exonymerna – ortnamnsformer som till sin skriftbild avviker från de lokala ortnamnen, endonymerna, på fler sätt än enbart genom annorlunda bruk av diakritiska tecken och/eller utbyte av de för svenskan främmande bokstäverna ð, þ och æ. Ortnamnsformer som är identiska med endonymerna sånär som på bruket av diakritiska tecken och/eller återgivandet av de tre ovan nämnda isländska grafemen kallar jag pseudo-endonymer. Som empiriskt material har isländska ortnamn ur arton verk från genrerna sagaöversättningar, nutida romaner och resehandböcker sammanställts och analyserats. Även isländska geografiska namn i Nationalencyklopedin, som har kallats det närmaste svenskan har en rikslikare för formval och stavning av utländska ortnamn, har tagits med i studien. Variationen i ortnamnsbruket inom och mellan genrerna är stor. Generellt sett är försvenskningar av ortnamnen vanligare i sagaöversättningarna medan de isländska endonymerna oftare används i översättningar av modern skönlitteratur. Bortsett från landsnamnet ”Island” finns det ingen svensk form för någon isländsk geografisk lokalitet som kan kallas helt etablerad. De svenska former som är vanligt förekommande – ”Hemön”, ”Nordlandet”, ”Reykjavik”, ”Sydlandet”, ”Tingvalla” eller ”Tingvallarna”, ”Västfjordarna”, ”Västlandet”, ”Västmannaöarna”, ”Östlandet” och ”Östfjordarna” – används alla vid sidan om eventuella pseudo-endonymer och isländska endonymer i svensk text. I en sammanställning över förordade svenska former för utländska geografiska namn borde de elva ovan nämnda formerna tas med som uppslagsord jämte de isländska endonymerna. Även den etablerade formen ”Island” hör hemma i en sådan sammanställning, dels som namnet på ön, dels som kortform för namnet på republiken.
Synligt och osynligt: om det unika i Göteborgs universitetsbibliotek
(Acta Universitatis Gothoburgensis, 2025-02-03) Andréasson, Birgitta; Benjaminsson, Stefan; Börjesson, Linda; Carozzi Bjurström, Andrea; Hellgren Landbris, Sanna; Henning, Karin; Hurtig, Jacob; Lilljegren, Joakim; Pettersson, Karin; Pettersson, Karl; Pierce, Rachel; Andréasson, Birgitta; Henning, Karin
Texterna i den här antologin belyser hur bibliotek tillför samlingar ett värde genom att beskriva och ordna dem, men också att bibliotekarier och arkivarier är med och påverkar bibliotekets samlingar. Elva skribenter rör sig i biblioteket och arkiven, fördjupar sig i personligt utvalda material och skildrar deras historia. Det blir till berättelser om det som inte passar in, det olämpliga, det som gömts undan. Berättelser som handlar om tomrum, tystnader, minnen, vänskap och identiteter — synligt och osynligt.