Browsing by Author "Lindh, Christian"

Now showing 1 - 2 of 2

Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) i Ronneby
(Arbets- och miljömedicin, Göteborgs universitet, 2019-12-16) Xu, Yiyi; Li, Ying; Scott, Kristin; Lindh, Christian; Jakobsson, Kristina; Fletcher, Tony; Ohlsson, Bodil; M Andersson, Eva; Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska universitetssjukhus; Lunds universitet; London School of Hygiene and tropical Medicine
I december 2013 upptäcktes höga halter av högfluorerade ämnen (så kallade PFAS) i ett vattenverk, som försörjde ⅓ av hushållen i Ronneby kommun med dricksvatten. För att undersöka om PFAS-föroreningen har lett till en ökad förekomst av inflammatoriska tarmsjukdomar genomfördes en stor registerstudie, som inkluderade över 63 000 personer, som någon gång varit folkbokförda i Ronneby under perioden 1980-2013. Deras bostadsadresser under den tid de bott i Ronneby har legat till grund för klassificering av deras exponering för PFAS i dricksvattnet – en tidig period 1985-1994, en mellanperiod 1995-2004 och en sen period 2005-2013. Vi har anledning att tro att halten av PFAS i dricksvattnet ökade successivt och att den var som högst under den sena perioden (2005-2013). En person kan ha varit exponerad (dvs ha bott på adress med förorenat vatten) under en eller flera av dessa tidsperioder. De flesta personerna (2/3) hade dock aldrig bott på adresser med förorenat vatten. Det finns misstankar om att PFAS, som hamnat i mag-tarmkanaler, skulle kunna påverka tarmslemhinnan, och i förlängningen kunna bidra till att en inflammatorisk tarmsjukdom utvecklas. För att undersöka detta hämtades uppgifter om diagnoser av inflammatoriska tarmsjukdomar (ulcerös kolit, Crohns sjukdom och ospecificerad kolit) från det nationella patientregistret. För att undersöka om det fanns ett samband mellan PFAS-exponering och inflammation i tarmslemhinnan analyserades också förekomsten av markörerna calprotectin (som ofta används vid diagnos av inflammatorisk tarmsjukdom) och zonulin (mest använd inom forskning) i avföring bland 189 personer. För diagnosen ulcerös kolit sågs inte någon ökad risk bland dem som bott på adresser med förorenat vatten jämför med dem som aldrig bott på adress med förorenat dricksvatten. För Crohns sjukdom liksom för ospecificerad inflammatorisk tarmsjukdom sågs en lätt ökad risk bland personer som enbart under perioden 1985-1994 men aldrig senare bott på adress med PFAS-förorenat dricksvatten. Däremot sågs inte någon ökad risk bland dem som vi bedömer har varit högst exponerade för PFAS, dvs hade bott på adress med förorenat dricksvatten under senare tidsperioder (1995-2004 eller 2005-2013). Personer med högre halter av PFAS i blodet hade lägre grad av inflammation i tarmen, mätt med markörerna calprotectin och zonulin. Den samlade bedömningen är därför att vi inte har kunnat påvisa att det finns ett orsakssamband mellan exponering för PFAS i dricksvattnet och en ökad risk för inflammatorisk tarmsjukdom. Detta är en delstudie inom Ronneby PFAS Research Program (pfas.blogg.lu.se).
Technical Report - Half-lives of PFOS, PFHxS and PFOA after end of exposure to contaminated drinking water
(Arbets- och miljömedicin, Göteborgs universitet, 2017-05-31) Li, Ying; Mucs, Daniel; Lindh, Christian; Tallving, Pia; Fletcher, Tony; Jakobsson, Kristina; Swetox, Karolinska Insitute, Unit for Toxicological Sciences-Södertälje; Occupational and Environmental Medicine, Lund University; Occupational and Environmental Medicine, Scania Region; London School of Hygiene and Tropical Medicine
The present knowledge on PFAS elimination in humans after the end of a dominating source of exposure is scarce. For PFOS and PFHxS only data from fluorochemical workers exist, while a few studies in general populations have reported data for PFOA after end of exposure by drinking water. We here report the first results of analyses of half-life for PFOS, PFHxS and PFOA in a Swedish general population with high exposure in drinking water following cessation of exposure, and compare with hitherto unpublished data on PFOS and PFOA elimination from the C8 study in Ohio, USA. Among 106 persons observed between 6 and 33 months after end of exposure to contaminated drinking water, the shortest half-life was observed for PFOA, mean 2.7 years. The half-life for PFHxS was twice as long, 5.3 years. For PFOS the mean was 3.4 years. The interindividual variation was substantial, with a threefold difference between the 5 and 95 percentiles. In addition, there were also a few extreme outliers. The estimates are well in line with observations in retired fluorocarbon workers, and with observations on PFOA half-live from the C8 study.