Browsing by Author "Lundin, Ola"

Now showing 1 - 3 of 3

Crop diversifcation for pollinator conservation
(2024) Fijen, Thijs M P; Eeraerts, Maxime; Osterman, Julia; Beyer, Nicole; Hass, Annika; Lundin, Ola; Westphal, Catrin
Context Intensive agriculture drives insect decline impacting insect-mediated ecosystem services that support production. Crop diversifcation shows promise in increasing crop productivity and enhancing ecosystem services, however, the impact on biodiversity conservation, particularly of pollinators, is unclear. Objectives Here, we synthesize the mechanisms and current evidence base of how increasing the spatial and temporal diversity of crops within and across agricultural felds can beneft pollinator biodiversity. Methods We focus on research in the highly intensifed agricultural regions, in Western Europe and North America, from which we know a lot about pollinator decline, but use inspiration from tropical regions. Results We fnd that higher crop diversity, with sequentially fowering cultivars, intercropping practices, and a larger coverage of fowering crops, for example through integrating the cultivation of forgotten, novel, and woody crops increases fower resource availability throughout the active fight period of pollinators. All practices can increase landscape heterogeneity, which is further enhanced by decreasing feld sizes. As a result, the functional connectivity increases, which improves the fower accessibility within the foraging ranges of pollinators. Conclusions Our review highlights the potential beneft of various crop diversifcation measures for supporting pollinating insects without taking land out of production, as well as the limitations, including that only a subset of pollinator species may benefit. Empirical evidence suggest that diversifcation practices could beneft pollinators, but landscape-wide studies are needed to properly evaluate the true potential of crop diversifcation for pollinator conservation as part of the solution for bending the curve of pollinator decline
Från främjande till tämjande
(2021-05-24) Franzén, Pär; Lundin, Ola; University of Gothenburg/Department of education and special education; Göteborgs universitet/Institutionen för pedagogik och specialpedagogik
I själva övergången mellan skola och arbetsliv situeras vägledaren. Dessa ska symbolisera den totala kompetens särskolans elever utvecklat och ska ha en djup insikt i elevernas intressen och förmågor för att på så sätt kunna hitta en meningsfull framtida sysselsättning, något som innebär en djup betydelse för individen. Samtidigt så utesluts individer med intellektuella funktionsnedsättningar i stora drag från den öppna arbetsmarknaden. Yrkesvägledarens roll i gymnasiesärskolan är dock outforskad. Det är dock denne som har som uppgift att styra elevens framtida riktning och möjligheter. Det är denne som ska se elevens styrkor och möjligheter och aktivt arbeta för att eleven hittar en så pass bra och utvecklande framtid som det bara går. Denna kvalitativa studie riktar in sig mot vägledarens roll ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Undersökningen syftar till att granska vilka framtidsutsikter elever på gymnasiesärskolans nationella program uppfattas ha och ämnar försöka förstå vilka mekanismer som verkar i övergången mellan skola och arbetsliv. Den kvalitativa studie riktar sig mot yrkesvägledare och APL-ansvariga i västra Sverige och om hur dessa förstår och genomför sin yrkesroll. I studien kontaktades runt 60 enheter från västsvenska kommuner. Genom ett strategiskt urval medverkar 12 respondenter från 9 enheter, från såväl stora som mindre kommuner. Gymnasiesärskolans reform 2013 har i tidigare studier visats syfta till en tydligare inriktning mot yrkeskunskap och anställningsbarhet. Samtidigt öppnades dörren mot introduktionsprogrammet. Vår studie visar att de “prestationsstarkare” eleverna på det nationella programmet uppvisat ett motstånd mot subjektspositioneringen i särskolan. Eleverna misslyckas enligt de intervjuade studie- och yrkesvägledare hellre på IM än etiketteras som avvikande på gymnasiesärskolan. Respondenterna menar att denna förändring i elevunderlaget har lett till att allt färre elever anses klara APL, den väg som ses som den mest framgångsrika till att skapa ett lönebidragsarbete för eleven. Istället ses den mer naturliga vägen vara till daglig verksamhet, det är framför allt denna horisont som gymnasiesärskolans elever vägleds mot. Privata arbetsgivare är vidare långt mer benägna än kommunala att anställa individer som gått på särskolan. Externa aktörer såsom Arbetsförmedling och Försäkringskassan upplevs samtidigt idag som mer kontrollerande och ifrågasättande - den samverkan och det samförstånd som förr fanns upplever respondenterna som förvanskat eller försvunnet. Individer måste numera bevisa sin anställningsbarhet; ansvaret ligger på individen att tillskansa sig de egenskaper som arbetsmarknaden kräver. Sämst av allt är kommunen, de vägrar anställa tidigare särskoleelever och hänvisar till behovet av en kvalificerad titel för att få tillgång till sin arena. En särskoleutbildning genererar dock ingen titel, ingen garanterad yrkeskompetens. Allt detta leder enligt våra respondenter till att deras elever i allt högre utsträckning inte lyckas tillskansa sig någon anställningsbarhet. De når yrkeskompetensen men möts allt oftare av en motvilja från samhällets aktörer att inkluderas på deras arenor. Vägledningen definieras ur ett sådant perspektiv inte av ett främjande utan snarare av ett tämjande av subjektets sedermera vuxna subordinering - ett lugnande av ett möjligt kommande motstånd till positionerandet som fortsatt omsorgsbehövande.
Den ”goda” skolan – en ansats till en denaturalisering av meningen med särskolan
(2012) Lundin, Ola; Göteborgs Universitet/Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap
Sammanfattning: Denna uppsats inleddes med en enkel fråga: Vad blir man i särskolan? Med bakgrund i den senaste tidens kritik mot att särskolans uppdrag till för stor del definieras av omsorg och vård syftar studien till att undersöka hur subjekt formas i särskolan, hur exkluderingen från den reguljära skolan konstrueras och motiveras. Mitt ursprungliga fokus var på särskolans verksamhet, men frågeställningen krävde även en dekonstruering av den apparatur som exkluderar elever från grundskolan. Detta innebar att den politiska styrningen av skolan också blev nödvändig att undersöka. Texten utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv då dagens syn funktionshinder och dess effekter är en konstruerad förståelse, uppkommet ur ett behov av att klassificera och kategorisera människan. Då uppsatsens syftar till att dekonstruera och problematisera förgivettagelser så utgår texten ifrån en Foucaultinspirerad diskursanalys, vilken fokuserar på hur aktörer formas och styrs genom och av diskurser. I texten återges samtal med tre rektorer och fem lärare där jag sökt efter berättelser och en problematisering av den uppfattade verkligheten, detta då vårt språkbruk är tätt kopplat till rådande diskurser. Som verktyg för att denaturalisera det förgivettagna används begrepp från den filosofiska tradition där Nietzsche, Deleuze och Rancière verkar. Resultatet visar att min ursprungliga fråga inte har något svar. Särskolan frånskiljs den målsträvan som grundskolan utgår ifrån. Särskolans elever upplevs inte kunna uppnå skolningens syfte – att skapa produktiva, samhällsbärande individer. Istället markeras elevernas oförmåga genom en placering i särskolan, en markering som eleven bär med sig hela livet. Detta innebär en allvarlig paradox för särskolans uppdrag, varpå det inte är svårt att förstå att trygghet och självförtroende ses som huvudsakliga syften för särskolans professionella. Personalens berättelser visar en stark omtanke om sina elever men samtidigt en djup oro för vad som kan komma att hända efter skolan, att en förkrossande majoritet av eleverna kommer att fortsätta stå utanför den öppna arbetsmarknaden, evigt tvungna att förlita sig till andras barmhärtighet. Exkluderingen har livslång påverkan, varpå jag vill påpeka textens relevans för lärarstudenter och verksamma inom skolans verksamhet. De olika skolformerna tenderar att fokusera på sin egen verksamhet, delvis på grund av sin inneboende komplexitet. Frågan om skolans syfte borde dock i större sammanhang lyftas i gemensamma sammanhang, och frågan om särskolans syfte och uppdrag bör i högre grad diskuteras på en politisk nivå, vilka tankestrukturer exkludering beror på och vad en exkludering innebär ur ett längre perspektiv ur både ett individ- och samhällsperspektiv.