Browsing by Author "Persson, Oskar"

Now showing 1 - 4 of 4

Forskning och utveckling i skatterätten: En kritik av FoU-avdrag på socialavgifter
(2025-02-25) Persson, Oskar; Göteborg University/Department of Law; Göteborgs universitet/Juridiska institutionen
Stimulering av forskning och utveckling genom skatteincitament har under de senaste decenierna varit ett omtalat samtalsämne inom både politiken, ekonomin och skattejuridiken. År 2014 presenterades ett nytt avdrag på arbetsgivaravgifter och allmänna löneavgifter för anställda som jobbar med forskning och utveckling. År 2024 så fick detta avdrag sin egen lag, Lag (2023:747). Avdraget, som i denna uppsats kallas FoU-avdraget, har som syfte att vara ett skatteincitament som ska öka både antalet företag som väljer att investera i forkning och utveckling samt mängden investringar som företagen gör. Avdraget skulle vara särkilt riktat till små och medelstora företag. Avdraget har dock sedan flera år tillbaka kritiserats för att inte vara effektivt samt att det inte uppnår den önskade effekten som skatteincitamentet var ämnat att uppnå. Denna uppsats syftar till att kritiskt analysera FoU-avdraget för att fastslå avdragets brister, särkilt i förhållande till rättsprinciperna om legalitet och likformighet. Uppsatsen tittar närmare både på lagtexten och förarbetenas utfromning och vilka brister som går att finna i dessa. Även domstolarnas och Skatteverkets tillämpning av avdraget granskas kritiskt för att identifiera brister i deras tillämpning. Till sist presenteras även förslag på lösningar på de identiferade bristerna.
Intellectual Capital Statements - The New Guideline - Framtidens intellektuella rapportering
(2009-03-16T10:23:41Z) Blom, Pontus; Lindstrii, Emma; Persson, Oskar; Göteborg University/Department of Business Administration; Göteborgs universitet/Företagsekonomiska institutionen
"Majority of the minority" - Om stämmojävets ändamålsenlighet som minoritetsskyddsregel i den svenska bolagsrätten.
(2019-02-13) Persson, Oskar; Göteborg University/Department of Law; Göteborgs universitet/Juridiska institutionen
En av de viktigaste grunderna i aktiebolagets funktionssätt är att en aktieägare är fri att främja sina egna intressen. Detta utgör i mångt och mycket själva anledningen till varför en aktieägare aktivt intresserar sig i ett bolags verksamhet. Samtidigt är aktieägarens rätt att främja sitt eget intresse orsaken till varför minoritetsskyddet är ett av de centrala spörsmålen för aktiebolagsrätten. På tre ställen i ABL återfinns därför jävsregler som förhindrar en aktieägare att i alltför hög utsträckning främja sitt eget intresse genom att påverka bolagets angelägenheter. De tre jävsreglerna är jäv vid ansvarsfrågor, jäv vid fusion samt delning samt jäv vid närståendetransaktioner. När man kollar närmre på de svenska jävsreglerna kan man se att de skiljer sig åt på ett antal punkter. Den mest avgörande skillnaden är att man vid jäv vid ansvarsfrågor endast röstar om ärendet ska överlämnas till domstol för en objektiv prövning eller inte. Genom att låta domstolen utföra själva prövningen av ansvarets innehåll bibehålls något som kan kallas för ett avgörande moment ex post, ett moment som saknas när bolagsstämman avgör om bolaget ska ingå en fusion eller genomföra en närståendetransaktion. Frågan avgörs istället helt och hållet beroende på hur aktieägarna avlade sina röster på stämman, d.v.s. ex ante. Om man betraktar de rättsekonomiska fördelarna med jävsregeln kan man se att den viktigaste aspekten är förhållandet att en åtgärd helt och hållet bedöms på förhand. Eftersom minoritetsägarna ges tillfälle att på förhand avgöra om åtgärden var oönskad blir nämligen en prövning som tar sikte ex post helt överflödig. Denna fördel lyfts också fram i de viktiga jurisdiktionerna Delaware och Storbritannien. Ett hinder mot att aktieägarminoriteten använder sin rösträtt på ett ändamålsenligt sätt är emellertid kostnader för kollektivt handlande samt förhållandet att en minoritetsgrupp i regel lider av informationsasymmetri, något som även måste beaktas. Jag kommer fram till att det endast är jävsregeln vid ansvarsfrågor som är ändamålsenlig. Anledningen till detta är att dessa regler på ett kostnadseffektivt sätt sållar bort de som har ett egenintresse av att situationen inte prövas i domstol efter klart definierade juridiska bedömningsstandarder. Vad gäller de övriga jävsbestämmelserna har jag kommit fram till att ändamålsenligheten kan ifrågasättas. Här anser jag att lagstiftaren inte tillräckligt har beaktat följdeffekterna av att aktieägarminoriteten avgör vad som är en oönskad åtgärd. Med anledning av detta har jag föreslagit ett antal åtgärder som på olika sätt kan förbättra ändamålsenligheten.
The Danish Guidelines on Intellectual Capital Reporting Towards A European Perspective on Human Resource Disclosures?
(2004) Persson, Oskar; Lindstrii, Emma; Blom, Pontus; Rimmel, Gunnar; Department of Business Administration
Currently, many academics assert that although several companies proclaim their employees as the company’s most valuable resource only a few companies have utilised models and concepts of measuring human resources in their corporate annual reports. Various studies of the users of such information indicate a substantial difference between the type of information that corporations issue in their annual reports and the type of information that is demanded by the users of such reports. Since the concept of intellectual capital became a hot topic for management and accounting practitioners, the interest in reporting voluntary information about corporations’ human resources has increased. In the early days of the IC movement the interest in reporting intellectual capital was widely driven by individual corporate attempts. Denmark might be an exception to the rule as the Danish Ministry of Science, Technology and Innovation sponsored a joint project by accounting researchers and corporations to develop guidelines to report intellectual capital. The focal point of this paper derives from a case study of five Danish corporations that issue intellectual capital statements that are prepared according to this reporting guideline. The paper discusses how these five corporations actually report intellectual capital and how such reports can be used for comparison over years within as well as across corporations. As there is currently a lack of standardisation on reporting intellectual capital and voluntary disclosure about human resources, the paper provides a discussion of the opportunities and threats for European member states were they to apply the Danish guidelines for intellectual capital reporting.