Browsing by Author "Strauss, Maria"

Now showing 1 - 2 of 2

IAS 1 punkt 116
(2007-06-13T09:34:40Z) Jeppsson, Fredrik; Strauss, Maria; Göteborg University/Department of Business Administration; Göteborgs universitet/Företagsekonomiska institutionen
Bakgrund och problem: 2005 var det första räkenskapsåret då det blev obligatoriskt för samtliga noterade bolag inom EU att upprätta koncernredovisningen enligt de internationella redovisningsreglerna IAS/IFRS. Utgångspunkten i IAS/IFRS är att tillgodose aktiemarknadens informationskrav vilket innebär att regelverket kräver betydligt utförligare upplysningar. Under 2006 och början av 2007 har flera undersökningar och artiklar publicerats som klarlägger hur de svenska noterade företagen har lyckats med att utarbeta årsredovisningar för 2005 och huruvida dessa följer de krav som de internationella redovisningsstandarderna ställer. Det har bland annat framkommit av undersökningarna att många företag har lämnat bristfälliga upplysningar avseende IAS 1 punkt 116. Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka om de studerade företagens årsredovisningar avseende det andra året enligt IFRS har förändrats vad gäller de upplysningskrav som ställs i IAS 1 punkt 116. Dessa upplysningskrav behandlar ledningens gjorda antaganden om framtiden och viktiga källor till osäkerheter i uppskattningarna. Vi ämnar också undersöka om det råder någon skillnad mellan vad företag inom Hälsovårds- och Industrisektorerna upplyser om samt om det råder någon skillnad mellan vad företag som är noterade på Large-, Midrespektive Small Cap-listorna lämnar upplysningar om. Avgränsningar: Studien är avgränsad till 60 stycken företag inom Industri- och Hälsovårdssektorn. Dessa företag är noterade på Stockholmsbörsens Large-, Mid- respektive Small Cap-lista. Metod: Vi har valt en kvantitativ metod för att kunna urskilja hur de 60 företag har hanterat de undersökta upplysningskraven. Vid urvalet grupperades företagen in i sektorer enligt Global Industry Classification Standard. Två sektorer valdes sedan slumpmässigt ut. Empiri: Det empiriska materialet består av informationen från de undersökta företagens årsredovisningar. Sammanställningarna inkluderar bland annat medelantalet upplysningsområden som respektive företaget har gjort. Vidare presenteras exempelvis hur företagen inom de olika sektorerna och storlekskategorierna har utformat upplysningarna, vilka områden de har upplyst om samt vilka förändringar som har ägt rum. Slutsats: Studien konstaterar att 33 procent av företagen inom Hälsovårdssektorn och 41 procent av företagen inom Industrisektorn har gjort förändringar i sin redovisning gällande upplysningar om viktiga antaganden och uppskattningar för att bättre efterleva IAS 1 punkt 116. Dock kan det konstateras att dessa i de flesta fallen varit av mindre bra kvalité. Det framgår också att det föreligger en viss skillnad angående gjorda förändringar och vilken lista företagen är noterade på. Vi kan dock inte med säkerhet påstå att företagen noterade på en viss lista i större grad har genomfört förändringar i upplysningarna mellan åren 2005 och 2006.
Revisorns roll som brottsförebyggare – Hur förebygger och hur skulle revisorer kunna bli bättre på att förebygga ekobrott?
(2006) Strauss, Maria; Andersson, Kristina; Göteborgs universitet/Företagsekonomiska institutionen; Göteborg University/Department of Business Administration
Bakgrund och problem: Brottsbekämpande myndigheter, som exempelvis Ekobrottsmyndigheten (EBM), har svårt att förebygga ekobrott eftersom de befinner sig långt ifrån där brotten begås. EBM försöker förmedla sin kunskap till aktörer som befinner sig närmare företagen för att på så vis få till stånd ett brottsförebyggande arbete. Revisorer anses vara en viktig brottsförebyggande aktör. EBM samarbetar med revisorernas branschorganisationer FAR och SRS både vad gäller anmälan om misstänkt brottslighet och förebyggande av brott. Revisorers anmälningsplikt vid misstanke om brott har varit omdiskuterad varför det blir intressant att undersöka hur EBM, revisorers branschorganisationer och revisorer ser på revisorn som brottsförebyggare av ekobrott. Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur EBM ser på revisorn som brottsförebyggare av ekobrott samt att undersöka hur revisorer och branschorganisationen SRS ser på detta. Skiljer sig EBM:s uppfattningar om revisorer som brottsförebyggare åt från revisorernas egna uppfattningar? Avgränsningar: Undersökningen avgränsas till att undersöka hur revisorer kan förebygga ekobrott ur EBM:s och revisorers perspektiv. SRS och FAR spelar en viktig roll eftersom kontakten med EBM går via dessa branschorganisationer. Endast SRS är intervjuade då FAR inte har haft möjlighet att medverka. Metod: Kvalitativ metod är utgångspunkt för undersökningen. Intervjuer med en företrädare för EBM och en företrädare för SRS samt sex intervjuer med revisorer har genomförts. Det empiriska materialet har analyserats utifrån referensramens material. Resultat och slutsatser: Undersökningen visar att revisorer har en viktig roll i att förebygga att ekonomisk brottslighet begås. EBM:s respektive SRS och revisorernas åsikter om hur revisorer förebygger och bättre skulle kunna förebygga ekobrott stämmer ofta väl överens, men skillnader kan urskiljas. Författarna har reflekterat över att majoriteten av de intervjuade revisorerna inte anser att brottsförebyggande ingår i deras roll, trots att de ändå anser att revisorn har stor betydelse för att minska den ekonomiska brottsligheten i företagen. Denna inställning kan vara en konsekvens av att revisorer inte vill uppfattas som myndigheternas förlängda arm. Förslag till fortsatt forskning: Samarbetet mellan EBM, FAR och SRS har pågått i två år. Det skulle vara intressant att göra en liknande undersökning om några år för att se på om och i så fall hur revisorers inställning till rollen som brottsförebyggare förändrats. Undersökningen visar att ett samarbete mellan Skatteverket, FAR och SRS, liknande det samarbete som idag finns med EBM, vore önskvärt. Att undersöka hur berörda parter ser på ett sådant samarbete skulle vara mycket intressant.