Browsing by Author "Sundberg, Lovisa"

Now showing 1 - 2 of 2

Förståelse bortom ord – sjuksköterskans förhållningssätt och kommunikation med patienter som har afasi
(2007-11-23T14:04:11Z) Aurelius, Kajsa; Sundberg, Lovisa; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa; Göteborgs universitet/Institute of Health and Care Sciences
Varje år drabbas cirka 12000 personer i Sverige av afasi. Den vanligaste orsaken är stroke det vill säga hjärnblödning eller hjärninfarkt. Skadan vid afasi är lokaliserad till de områden i hjärnan som styr språkfunktionerna, vilket ger upphov till tal- läs- och skrivsvårigheter. Oförmåga att förmedla sig verbalt resulterar ofta i ängslan och frustration från patientens sida. Svårigheter att kommunicera med patienten medför problematik i omvårdnadssituationer och vårdpersonal upplever att de står handfallna i mötet med patienten som har afasi då de inte förstår vad patienten vill förmedla. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans förhållningssätt i omvårdnadssituationer med patienter som har afasi samt hur sjuksköterskan kommunicerar för att möjliggöra ömsesidig förståelse. Litteraturstudien grundar sig på vetenskapliga artiklar funna i databasen CINAHL. Det visade sig dock att utbudet var begränsat samt att åtskilliga studier saknade omvårdnadsperspektiv. Travelbees omvårdnadsteori användes som ett perspektiv på kommunikation i omvårdnad vid granskning av artiklarna. Syftet var utgångspunkten vid artikelsökning och dataanalys. I resultatet framkom att den icke verbala kommunikationen var av stor betydelse där sjuksköterskan använde sig av beröring, ögonkontakt och kroppsspråk för att underlätta kommunikationen. Vidare betonades vikten av tillit och förtroende i relationen med patienten. Även humor, att ha kunskap om patienten, lyssna till denne samt att visa respekt var viktiga komponenter i mötet. Närvaro och närhet var essentiella element för att möjliggöra förståelse. Det var också väsentligt att invänta patienten för att låta henne/honom försöka kommunicera. En hemlik, lugn och kravlös omgivning framträdde också som betydelsefullt för att underlätta kommunikationen. Sjuksköterskor tar sig inte alltid tid att lyssna, närvara och försöka förstå patienter med afasi och detta kan skada den viktiga relationen till patienten. Det är nödvändigt att den forskning som redan finns angående kommunikation med afasipatienter praktiseras. Dock ser vi behov av ny forskning för att ytterligare berika sjuksköterskans kommunikationsteknik.
Tecken på smärta under anestesi - hur anestesisjuksköterskan bedömer patienten
(2013-07-02) Kretzschmar, Helene; Sundberg, Lovisa; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
SAMMANFATTNING Inledning: En av de stora svårigheterna som anestesisjuksköterskan möter i sitt yrke är att bedöma och skatta sömndjup kontra tecken på smärta hos den sövda patienten. Utifrån ett preoperativt möte samt den peroperativa övervakningen görs en bedömning av patienten. Erfarenhet hos anestesisjuksköterskan kan göra det lättare att förstå vad subtila tecken hos patienten beror på. Syfte: Med detta i åtanke var avsikten med pilotstudien att försöka ta reda på ifall det finns specifika tecken på smärta under anestesi och om anestesisjuksköterskans yrkeserfarenhet har betydelse. Som delsyfte undersöktes om det finns faktorer hos patienten som anestesisjuksköterskan tar hänsyn till för att identifiera tecken på smärta under anestesi. Metod: Författarna använde sig av kvalitativa intervjuer för att få fram anestesisjuksköterskornas tankar och åsikter. Fyra anestesisjuksköterskor intervjuades, varav två med längre yrkeserfarenhet. Resultatet analyserades med innehållsanalys, såväl manifest som latent analys. Resultat: Det framkom att anestesisjuksköterskorna observerar parametrar som blodtryck, puls, förändrat andningsmönster för att identifiera tecken på smärta. Den erfarenhet anestesisjuksköterskorna hade var av betydelse för bedömningen av patienten. Det fanns även ett flertal faktorer som observerades redan preoperativt som anestesisjuksköterskan tog med i planeringen av anestesin och smärtlindringen. Konklusion: Patienten bedöms utifrån en samlad bild där såväl preoperativa faktorer som intraoperativa observationer inkluderades. Ny kunskap som studien frambringade var att anestesisjuksköterskorna observerade Entropy ® för att bedöma både smärtlindringsbehov och inadekvat sömndjup. Det framkom även att kroppsrörelser hos den sövda patienten kunde indikera tecken på smärta.