Seminarierapporter
Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/23784
Browse
Recent Submissions
Item Priset för psykiatrin(Göteborgs universitet, 2010) Wallin, Kerstin; Jonsereds herrgårdVad kostar den psykiska ohälsan – i kronor, ören och lidande? Och vad kostar behandlingen av den? Vad ska den tillåtas kosta? Vilket är det pris samhället vill betala för psykiatrin – och den psykiatriska forskningen? Kring de frågorna kretsade diskussionen vid det seminarium som Göteborgs universitet och Psykiatri Sahlgrenska i sin serie Bilden av psykiatrin arrangerade på Jonsereds herrgård den 14 juni 2010.Item Framtidens medicin(Göteborgs universitet, 2006) Jonsereds herrgårdAllt fler svenskar söker sig till den alternativa medicinen. Det finns siffror som visar att så många som hälften av alla svenskar någon gång varit i kontakt med alternativ medicin. Samtidigt finns det siffror som visar att många vårdtagare är besvikna på den offentliga vården. Att de upplever den som svårtillgänglig och teknokratisk. Många vårdtagare känner sig helt enkelt inte sedda i sitt möte med den traditionella vården. När kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Göran Johansson, fyllde 60 år gav Göteborgs universitet honom ett seminarium i present. Han fick själv välja ämne för och inriktning på det. Han önskade sig ett seminarium om sjukvård och alternativa behandlingsmetoder. Seminariet kallades Framtidens medicin – ett seminarium om forskning och hälsa och hölls den 27 november 2006 på Jonsereds herrgård.Item Västra Götaland. Från försök till förebild?(Göteborgs universitet, 2009) Björklund, David; Jonsereds herrgårdDen förste januari 2009 fyllde Västra Götalandsregionen tio år. Men historien om det västsvenska storlänet började inte 1999 – vid det laget hade en ny länsindelning redan diskuterats i många år. Redan på 1960-talet höjdes röster för en reform, byggd på uppfattningen att länsindelningen och landstingen var föråldrade, och under de kommande decennierna lade flera statliga utredningar fram betänkanden. Ordentlig fart fick processen dock först 1991 då regeringen tillsatte den så kallade Västsverigeutredningen. Fem år senare, 1996, uppvaktade politiker från de västsvenska riksdagspartierna inrikesministern och föreslog ett västsvenskt storlän och en västsvensk region med ökat självstyre på försök. Senare samma år bildades Väststyrelsen för att förbereda den nya regionen. 1997 fattade riksdagen beslut om länssammanslagning och regionbildning, och den 1 januari 1999 bildades Västra Götalandsregionen genom en sammanslagning av de tidigare landstingen i Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län och sjukvård och kulturverksamheter i Göteborgs kommun. Två kommuner i Skaraborg, Habo och Mullsjö, valde att gå över till Jönköpings län. Regionen kom därför att bestå av 49 kommuner med cirka 1,5 miljoner invånare. ”Region” betyder här en ny geografisk sammanslutning där en folkvald regional församling med beskattningsrätt har ansvar för breda samhällsuppgifter som hälso- och sjukvård och regional utveckling. Västra Götalandsregionens utvecklingsuppdrag, som togs över från staten (länsstyrelsen) var en så kallad försöksverksamhet, medan den del av verksamheten som var en sammanslagning av de tidigare landstingen och Göteborgs sjukvård var permanent från starten. 2003 tillsatte regeringen Ansvarskommittén med representanter från samtliga riksdagspartier. Uppdraget var att se över samhällsorganisationen och bedöma om det behövs förändringar av uppgiftsfördelning och struktur för att klara de utmaningar som den offentliga verksamheten står inför. I februari 2007 lämnade kommittén sitt slutbetänkande till regeringen och föreslog att landstingen i Sverige avskaffas och ersätts med 6-9 regioner enligt den modell som finns i Västra Götaland och Skåne. I april 2008 ansökte Västra Götalandsregionen och Region Skåne gemensamt om att få sina regionförsök permanentade – och i januari 2009 meddelade regeringen att de ska permanentas. De formella besluten måste dock fattas av riksdagen, något som ännu inte skett då detta skrivs. Historien fortsätter.Item Stigma: A Global Approach(Göteborgs universitet, 2009) Wallin, Kerstin; Jonsereds herrgårdStigma – A global Approach är det tredje seminariet i serien Bilden av psykiatrin. De två tidigare har i tur och ordning haft underrubrikerna Psykiatrins självbild och Den dolda diskrimineringen. Det genomgående temat är stigma. Hur uppstår stigma? Vilka är stigmatiseringens konsekvenser? Hur kan stigma bekämpas?Item Den dolda diskrimineringen(Göteborgs universitet, 2008) Wallin, Kerstin; Jonsereds herrgårdItem Bilden av psykiatrin – och psykiatrins självbild(Göteborgs universitet, 2007) Wallin, Kerstin; Jonsereds herrgårdItem Himlen över Aspen(Göteborgs universitet, 2007) Fahlgren, Mats; Jonsereds herrgårdThe Meaning of Space ”Himlen över Aspen”. Eller egentligen ”Himlarna över Aspen”. Som alltid då Göteborgs universitet inbjuder till Jonseredsseminarium handlar det om att betrakta en viss företeelse med alla de olika bruna, blåa, gröna och spräckliga ögon som rimligen går att uppbringa. Den här gången var grundtemat astronomi, men det finns så klart många andra sätt att se på Himlen – vare sig det råkar vara himlen över sjön Aspen mellan Lerum och Jonsered eller någon annan himmel. Det finns, alltså, många himlar. En del av de stora världsreligionerna har av oklara skäl valt att placera sin(a) gud(ar) där, och i samma religioner förekommer också referenser till flera himlar – begreppet ”sjunde himlen” är inte bara en filmtitel. Men himlen innehåller också andra ting. Fråga en meteorolog eller målare eller fotograf eller poet eller…astronom. Händelser och fenomen på himlavalvet har säkert alltid intresserat människor. Antikens sagor och legender illustreras i stjärnbilderna, och det går att finna mängder av andra exempel på hur solen, månens faser och planeternas vandringar mot en bakgrund av statiska stjärnor – fixstjärnor – kopplats till jordiska företeelser. Detta inkluderar också spådomar om framtida skeenden. Men Nils Ferlin misstänker i sin diktning att stjärnornas intresse för oss människor är obetydligt (”Stjärnorna kvittar det lika, om någon är född eller död”). Intresset i andra riktningen är förstås betydligt större. Tidiga science fiction- fantasier om att skicka jordiska föremål, eller till och med levande jordiska varelser, ut i rymden – kosmos – blev ju faktiskt verklighet i mitten av förra århundradet. Rymdfebern började med Sputnik 1 som sköts upp för precis 50 år sedan, och febertoppar följde kort efteråt med rymdhunden Lajka och några år senare naturligtvis med den första mänskliga kosmonauten – Jurij Alexejevitj Gagarin. Och så den första människan på månen och alldeles Himlen över Aspen nyligen den första svenska astronauten. Alldeles i dagarna berättas också om upptäckten av ytterligare en exoplanet, alltså en planet som cirklar runt en annan stjärna än vår egen sol. Denna gång verkar, så vitt man kan sluta sig till, storleken på planeten och dess avstånd till sin sol vara sådana att man kan misstänka vatten i flytande form. Alltså skulle en av förutsättningarna för utomjordiskt liv finnas. Det är detta som seminariet Himlen över Aspen handlar om. Om hur astronomi och astrofysik i tjugohundratalstappning växt fram ur kulturella och religiösa uppfattningar som stammar ända från forntiden. Om hur mörk materia och mörk energi fascinerar och utmanar de främsta forskarna inom ämnet. Om gravitation som är så enkel och lättbegriplig men ändå tills vidare obegriplig. Om varför rymdforskning är alldeles nödvändig för att vi, som människor, skall förstå tid och rum och kanske så småningom kunna greppa frågan om ”the meaning of life”.Item Vård, skola, omsorg. Ett politiskt mantra möter verkligheten(Göteborgs universitet, 2007) Fahlgren, Mats; Jonsereds herrgårdVad var det för ord…? Kan det finnas en röd tråd här, funderade jag när jag fick uppdraget att skriva om Bräcke Diakonis och Göteborgs universitets seminarieserie på Jonsereds herrgård. Nej, knappast. Seminarierna handlade ju om tre så olika slag av verksamhet som skola, vård och omsorg. Men det fanns det. Fast de var två: ledarskap och värdegrund. I alla tre sektorerna ropas det nästan desperat efter dessa två faktorer. I skolan har föräldrar och lärare abdikerat från sitt vuxenansvar. I sjukvården verkar det historiskt inte ha funnits något ledarskap alls. Och i äldreomsorgen vågar ingen ännu ta täten i den oundvikliga frågan om ”äldreboomen”. Det verkar som om många av oss har tappat sin moraliska kompass. Även högre chefer och politiker, som borde gå i första ledet med sina visioner, uppträder vilset och tycker att ”andra” ska visa ledarskap. Jag tänker på Nils Ferlins barfotabarn som tappat sitt ord och sin papperslapp och sitter på handlarns trapp och gråter så övergivet. Vad är det för ord vi tappat bort? Solidaritet? Civilkurage? Empati? Medmänsklighet? Bertil Hansson, tidigare statsråd och numera högläsande volontär på Änggårdsbackens äldreboende, tror att ordet är tillit. Vet vi ens själva vilket ordet är? Eller väntar vi på att ”någon annan” ska hitta ordet – och därmed vår kompass i livet? I så fall lär vi nog få vänta.Item Hur man botar en fanatiker(Göteborgs universitet, 2009) Wallin, Kerstin; Jonsereds herrgård…att lära sig gå i den andres skor. Hur uppstår fanatismen? Är vi kanske fanatiker lite till mans? Går det i så fall bota sin egen fanatism? Frågorna i den israeliske författaren Amos Oz bok Hur man botar en fanatiker är plågsamt aktuella. Och då inte bara när det gäller Mellanösternfrågan. Fanatismen är äldre än alla konflikter och oroshärdar i världen. Den är lika gammal som människan. Den finns i oss alla som en ond beståndsdel, en gen. Ingen går fri, men det finns sätt att känna igen den, hålla den i schack och lära sig leva med den. Ett sådant är att prata, diskutera, vända ut och in på fanatismens mekanismer. Så har också Hur man botar en fanatiker givit upphov till något av en väckelse. Kring Amos Oz budskap och frågeställningar samlas människor som ser till att dialogen inte upphör. Den 24 februari 2009 hölls på Jonsereds herrgård utanför Göteborg ett seminarium om Amos Oz bok med författaren själv som berättare, samtalspartner och – provokatör.Item Att erövra ett språk – kring kunskap, kompetens och bildning(Göteborgs universitet, 2007) Berglund, Johan; Jonsereds herrgårdVåren 1985 introducerades på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm en ny metod för forskning om yrkeskunnande och teknologi, en metod med vars hjälp en matematiker, Bo Göranzon, en fysiker, Pehr Sällström, och en dramaturg, Magnus Florin, med ett dubbelt grepp och i en form som de kallade dialogseminarium ville dels ”fördjupa diskussionen om arbete, språk, kultur och kunskap”, dels undersöka förhållandet mellan vetenskap och konst. Den metoden har sedan på flera plan utvecklats – och utvecklas fortfarande. I dag är det framför allt i ett ”turnerande dialogseminarium” den tillämpas: ett mobilt tvärvetenskapligt forum, känt just under beteckningen Det dubbla greppet. Med det har Bo Göranzon och de båda musikerna Kjell Fagéus och Love Derwinger under det senaste året rest runt i landet och i samtal om filosofi, analogiskt tänkande och praktik lyft fram den tysta kunskapen – det som inte är direkt synligt och uppenbart – inom områdena yrkeskunnande, företagskultur och utbildning. Hösten 2007 bjöd Göteborgs universitet in dem till Jonsereds herrgård för att i samverkan med Det dubbla greppet arrangera ett dialogseminarium om bildning och teknik. Ett sådant genomfördes under en heldag i början av december med framträdanden av Bo Göranzon, Love Derwinger och Sven-Eric Liedman som inledande programpunkter. På dem följde så en diskussion som Johan E Berglund, forskare på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, fick i uppdrag att dokumentera. Hans referat publiceras här, tillsammans med några av de texter som under dagen behandlades, som en rapport i Jonsereds herrgårds skriftserie.Item Det nya folkhemmet(Göteborgs universitet, 2008) Fahlgren, Mats; Jonsereds herrgårdVad hände med drömmarna? Min barndoms folkhem heter Kortedala, en 50-talsförort i Göteborg som numera betraktas som en ganska central stadsdel. Jag minns en tvårummare i ett grått höghus med balkong ut mot den nybyggda spårvägen, hemmafruar, herrar i hatt och barnvagnar i masonit. Nostalgi dyker gärna upp när vi talar om folkhemmet: tryggheten, hoppet om framtiden, övertygelsen att allt bara kunde bli bättre och bättre och bättre… Ordföranden i kommunstyrelsen i Göteborg, Göran Johansson, är också djupt rotad i Kortedala. Idag oroas han av en rasism i folkhemmet – en rasism som får sin näring i människors brist på kunskap om andra människor. ”Vi pratar mer om varandra än med varandra. Då blir det otryggt – och osolidariskt.” Var Kortedala ett socialdemokratiskt folkhem? Eller var det sprunget ur en ”svensk folksjäl”? Vad hände med drömmarna om ett jämlikt samhälle? Försvann de i ett blint fokus på det materiella? Har vi ett kapitalistiskt folkhem idag? Vilken roll spelar religionen för ett inkluderande samhälle? Och finns det några visioner om framtidens folkhem? Många frågor luftades vid seminariet Det nya folkhemmet på Jonsereds herrgård den 8 april 2008. Sällan har en så namnkunnig och kompetent skara tänkare samlats på herrgården som den dagen. Här är deras tankar om Sveriges starkaste politiska idé. Och vad den kan bli i framtiden.