Masteruppsatser / Institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/21724

Browse

Now showing 1 - 20 of 25

Enhetschefers upplevelser av organisatoriskt stöd. En intervjustudie
(2025-05-06) Swenson, Marie; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Enhetschefer har en hierarkisk mellanposition med ställda krav från både underställda medarbetare och förvaltningsledning. Detta innebär att enhetschefer befinner sig i situationer där de har behov av stöd från organisatoriska stödresurser. När det organisatoriska stödet är otillräckligt kan det leda till försämrade förutsättningar. Syfte: Studiens syfte var nå förståelse för enhetschefers upplevelser av organisatoriskt stöd. Metod: Studien har kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med enhetschefer som arbetade inom hälso- och sjukvård och äldreomsorgens områden. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen påvisade att flertalet av enhetscheferna upplevde brister i det organisatoriska stödet och att det påverkade deras arbetsrelaterade förutsättningar. Slutsats: Flertalet av enhetscheferna upplevde det organisatoriska stödet som bristfälligt och att de inte hade rätt förutsättningar att utföra chefsuppdraget.
Kost och barnhälsa i Peru
(2025-02-10) Ivarsson, Ingrid; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Undernäring hos barn är ett stort problem i utvecklingsländer såsom Peru och kostrådgivning ett av de betydelsefulla verktygen för att möta dessa utmaningar. Syfte: Syftet med den här studien var att belysa hur mödrar, volontärer och professionella i Peru kommunicerar om barns kosthållning för god hälsa. Metod: Studien har en kvalitativ ansats och är baserad på intervjuer och observationer med mödrar, volontärer och professionella. Resultatet har blivit analyserat genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudteman: Att möta okunskap, Att utgå från att kunskap inverkar, Att främja gruppmöten, Att möta barriärer för kunskapsöverföring. Varje huvudtema hade två till tre underteman. Slutsats: Undernäring är ett globalt problem och barn är ofta speciellt drabbade. Peru är ett av de länder som har hög förekomst av barn med järnbrist, vilket kan skada hjärnans utveckling. Kostrådgivning är en intervention för att möta dessa utmaningar. Formen på denna rådgivning är viktig för resultatet av interventionen. Gruppmöten där mödrar blir delaktiga i processen har visat ge bättre resultat än bara pekpinnar. Ett interaktivt förhållningssätt med dialog är troligtvis framgångsrikt. Mödrarna i studien kände sig då stärkta och kunde lättare påverka sin situation.
National Early Warning Score2 (NEWS2) - Möjligheter och utmaningar. En enkätundersökning ur sjuksköterskors perspektiv.
(2024-12-27) Nilsson, Nina; Jensen, Anne; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: I januari 2019 infördes National Early Warning Score 2 (NEWS2) på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. NEWS2 är ett mätinstrument för bedömning av vitala parametrar för att tidigt upptäcka svikt av vitala funktioner och påbörja behandling. Vitala parametrar ska bedömas och åtgärdas med NEWS2. Studier och litteratur saknas som beskriver hur NEWS2 uppfattas av sjuksköterskor. Syfte: Att utforska avdelningssjuksköterskors uppfattning om NEWS2. Har sjuksköterskor utbildning i NEWS2? Hur används NEWS2 på vårdavdelningarna? Vilka möjligheter och utmaningar ser sjuksköterskor i NEWS2? Metod: En icke- experimentell tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats och utveckling av frågeformulär med pre-test. Datainsamling med webbaserad enkät till legitimerade allmänsjuksköterskor vid vårdavdelningar på ett sjukhus i Västra Götalandsregionen (VGR). Resultat: Av totalt 171 tillfrågade sjuksköterskor besvarades enkäten av 59 sjuksköterskor (34,5%). Sjuksköterskor var insatta i NEWS2 och uppfattade att det är ett bra bedömningsinstrument som ger överblick, trygghet och prioriteringsmöjligheter. NEWS2 kontroller utfördes av undersköterskan, och sjuksköterskan bedömde resultat och upprättade en plan för åtgärder. Sjuksköterskan hade ofta inte sett patienten vid mättillfället. I teamarbetet var NEWS2 ett kommunikationsstöd. Vid kontakt med patientansvarig läkare och Mobil Intensivvårdsgrupp gav NEWS2 ett strukturerat stöd. Slutsats: Sjuksköterskor ansåg att NEWS2 var ett bra mätinstrument som hjälper dem i det dagliga arbetet. NEWS2 användes i enlighet med evidensbaserad vård. Undersköterskan genomförde NEWS2 kontroller och sjuksköterskan bedömde resultatet. NEWS2 gav sjuksköterskan översikt, överblick, trygghet och prioriteringsförmåga. Utveckling av frågeformulär är komplext men frågorna visade på god styrka och samstämmighet. Pre- testfrågeformulär gav bra resultat men behöver vidare utveckling.
Evaluation of a web-based education program in palliative care
(2023-10-04) Carling, Linnéa; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Introduction: To enable continuing education in palliative care among health professionals, a web-based education program was launched in a Swedish county. Such an extensive investment needs to be evaluated. Aim: The aim of this study was to evaluate the usability of a web-based education program about palliative care among employees in both health care and community care. Method: A cross-sectional design was used. An internet based survey had been constructed and sent to 7026 employees who had registered for the study. The answers were analysed with descriptive statistics and binary logistic regression in SPSS. Findings: 1076 persons answered the survey, and 1050 was included. 54 % of the respondents were licensed practical nurses. Only 4 % were physicians. The majority considered the education as user-friendly, having conceptual clarity and being adequate for their work practise. More than 65 % reported having gained new knowledge. Significantly more licensed practical nurses, nurse aides and respondents with other higher education degrees reported this compared to registered nurses. There was no significant difference between physicians and registered nurses. 72 % of the respondents reported having problems carrying out the education during work shifts. Conclusions: An internet based education can be an efficient tool for providing basic knowledge in palliative care. The findings indicate some problems in meeting the competence needs for different professional groups, as the education aims to address all professionals. To overcome the reported lack of time, short films, consultant teams from specialized palliative care meeting with colleagues for case discussions and bedside education could be a feasible approaches to transfer knowledge.
Nyutexaminerade anestesisjuksköterskors upplevelse av introduktion och stöd – en intervjustudie
(2023-06-08) Olsson, Emma; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Att vara nyutexaminerad specialistsjuksköterska är en utmaning där handledningen ska möjlig-göra en trygg övergång från grundutbildad sjuksköterska till specialistsjuksköterska, samt stärka och utveckla den professionella yrkesrollen. Erfarna kollegor och handledare som skapar trygghet och främjar lärande är av stor betydelse för nyutexaminerade anestesisjuksköterskor. Tillsammans med operationssjuksköterskan har anestesisjuksköterskan ansvaret att upprätt-hålla en trygg och säker vårdmiljö perioperativt. Det är viktigt att personalen stannar på avdelningen för att lära ut sin kompetens och dela med sig utav sin erfarenhet till nyutexaminerade kollegor. Det är betydelsefullt att minska personalomsättningen på avdelningen både av nyutexaminerade- och erfarenpersonal då det är resurskrävande att hand-leda nyutexaminerade. Syftet med studien var att undersöka hur nyutexaminerade anestesisjuksköterskor upplever sin introduktion och stöd av kollegor under första året i professionen. Metoden som har använts till studien är en kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. De nio intervjuerna som valdes var semi-strukturerade för att få deltagarnas upplevelse av deras introduktion och stöd av kollegor under första året på arbetsplatsen. Intervjuerna skedde fysiskt på sjukhuset mellan november 2022 och januari 2023. Intervjuerna spelades in, för att sedan transkriberas och slutligen kodades. Dataanalysen resulterade i ett huvudtema Resan från novis till kompetent, samt fyra subteman. Det första subtemat novis innebär att deltagarna upplevde i början att de inte hade någon handlingsberedskap, det var mycket nytt att lära sig. Det andra subtemat struktur på handledningen beskriver flertalet av deltagarna att det finns förbättringspotential på strukturen och kontinuiteten av handledning, de hade ofta olika handledare som inte kände till deltagarens kompetensnivå. Tredje subtemat kommunikation och bekräftelse beskriver att nyutexaminerade stundtals upplevde bristfällig kommunikation i teamet. I slutet av året upplevde de sig självständiga, de hade alltid någon de kunde vända sig till för att få hjälp och de visste hur de skulle planera sin arbetsdag, vilket ledde till det fjärde och sista subtemat självständighet. Den här studien påvisade att första tiden upplevde deltagarna stress, och bristfällig struktur på handledningen. Viktiga faktorer som de upplevde för att skapa en bra arbetsmiljö var gott ledarskap, bra teamarbete och god kommunikation. Det är en stor kostnad och resurskrävande att handleda ny personal, därav är det viktigt att skapa dessa faktorer för att nyutexaminerade ska stanna på avdelningen och därmed minska personalomsättningen.
Midwifery education in Sub- Saharan Africa – A systematic integrative literature review
(2023-06-07) Hyrkäs, Miriam; Mowitz, My; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Background: Maternal mortality remains a major global health concern, with the highest rate found in Sub-Saharan Africa. There is documented lack of well-trained midwives, hence, a need for increased quality midwifery education to improve maternity care and secure women's reproductive health. Objective: This review aims to describe facilitators of and barriers to providing quality midwifery education in Sub- Saharan Africa. The specific question asked was how midwifery education stands against the ICM’s Global Midwifery Education Standards. Method: An integrative review, as described by Whittemore and Knafl, was conducted following the five stages: Problem identification, Literature search, Data evaluation, Data analysis, and Presentation of the result. The literature search was conducted in three databases: PubMed, CINAHL and Scopus in January 2023. A deductive approach, using ICM´s six Standards for Midwifery Education guided the analysis. Result: The searches identified 1664 publications, 82 were read in full, leaving 29 publications included, describing studies conducted in 18 countries within Sub-Saharan Africa. Programme governance: there was little support for the midwifery program such as its registration and knowledge of scope of practice. Faculty: The faculty was not competent enough for the tasks they were assigned. Students: The students showed a clear demand for more support. Midwifery programme & curriculum: The content and execution of the midwifery programme & curriculum was limited and did impact on the students' achievement. Resources: A conspicuous lack of resources. Quality improvement: Shortage of funding and knowledge about quality improvement processes limited the quality assurance within the program as well as external accreditation. Conclusion: The included studies in this review reports challenges within each and one of the educational standards that could have serious implication for the quality of the midwifery education provided. Further research is therefore required.
Patienters upplevelse av att genomgå byte av perkutan nefrostomikateter på röntgenavdelning – en fenomenologisk studie
(2022-09-02) Jelisic, Ivan; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Till följd av sjukdom eller behandling kan patienter behöva en perkutan nefrostomikateter (PNS-kateter) tillfälligt eller kroniskt. Dessa PNS-katetrar behöver bytas vart tredje månad på en röntgenavdelning, s.k. PNS-byte. Lite är känt om patientupplevelsen av dessa byten förutom förekomsten av smärta och oro. Ett byte är en enkel, men ändå invasiv intervention, i vilken patienten regelbundet lämnar sig i händerna på personal i en högteknologisk miljö. Avsaknaden av kvalitativ forskning om PNS-byten gör det svårare att förstå fenomenet vilket potentiellt skulle kunna tänkas leda till sämre omvårdnad. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på patientens upplevelse av att regelbundet genomgå byte av perkutan nefrostomikateter på röntgenavdelning. Metod: Tre patienter rekryterades för semistrukturerade intervjuer. Fenomenologisk metod enligt Giorgi användes för att närma sig patientens livsvärld och beskriva essensen av fenomenet PNS-byte utifrån patientens perspektiv. Resultat: Upplevelsen av PNS-byte kan liknas vid att patienten har en mur mellan sig själv och personalen, vilket skapar känslan av ett ”jag och dem”. Muren raseras och byggs upp kontinuerligt vilket får patienten att tidvis kännas sig delaktig och tidvis övergiven. Tre sammanhängande delkomponenter belyser fenomenet närmre; (1) det regelbundna bytets oregelbundna kvalité; (2) balansen mellan att samspela med personalen och känna sig utlämnad, och; (3) betydelsen av röntgenavdelningens miljö. Slutsats: Röntgensjuksköterskan har en viktig roll i att lyfta patientens livsvärld för att inte patienten ska känna sig åsidosatt genom att interagera med patienten och se patienten. Kroppen blir för patienten en potentiell smärtkälla som såväl röntgensjuksköterskan som radiologen behöver ha i åtanke för att minimera lidandet för patienten. Genomlysningsrummet i vilken PNS-bytet genomförs lämnar inte några större intryck på patienten.
Oplanerad återinläggning av patienter till thoraxintensivvårdsavdelning från vårdavdelning
(2021-06-07) Fagerström, Helena; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Årligen genomförs ca 2,5 procent oplanerade återinläggningar av patienter inom intensivvården. Det finns flera riskfaktorer som kan påverka vårdförloppet och som leder till återinläggningar. Thoraxintensivvårdavdelning (TIVA) har en högspecialiserad intensivvård med övervakning av alla vitala parametrar och hög personaltäthet. Efter att patienten anlänt till vårdavdelningen kan komplikationer tillstöta med svikt i en eller flera vitala parametrarna, vilket resulterar i återinläggning till TIVA. Effekter av dessa oplanerade återinläggningar är bland annat ökat lidande för patienterna och en ökad vårdtid på TIVA. Specialistsjuksköterskan inom intensivvård har ett ansvar att utifrån observation av alla vitala parametrar besluta om den optimala vård som leder till att patienten stabiliseras i hälsostatus samt blir bedömd att skrivas ut från enheten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskan observerade symtom och tecken bland patienter som återinläggs på TIVA inom 72 timmar efter genomgången hjärt-/lungkirurgi. Metod: En retroperspektiv journalgranskningsstudie av återinläggningar till TIVA från vårdavdelning. En manuell granskning av 26 journalerna gjordes. Data insamlas preoperativt fram till återinläggning. Fokus var på sjuksköterskans observationer och dokumentation av vitala parametrar. En deskriptiv analys med hjälp av SPSS gjordes för att få fram en beskrivande och detaljerad bild av symtom och tecken som kan uppkomma och som leder till återinläggning. Resultat: Av 1097 opererade patienter var det 26 (2,3 %) som återinlades inom 72 timmar till TIVA. Symtom och tecken som visar cirkulation-, respiration- och kommunikations-svikt var de vanligaste förekommande vid återinläggning till TIVA. Slutsats: Återinläggning inom 72 timmar till TIVA från vårdavdelning efter genomgången hjärtoperation är associerad med ett flertal symtom och tecken såsom lågt blodtryck, initialt försämrad respiration samt desorientering. Att observera allvarliga symtom och tecken efter avancerad kirurgi kräver kvalificerad bedömning, analys och åtgärdsförslag av specialistsjuksköterska och allmänsjuksköterska på vårdavdelning, för att patienten skall få rätt vårdinsats.
Postoperative Quality of Life in Patients with Peritoneal Carcinomatosis
(2021-05-31) Rinius, Benjamin; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Background Today, cytoreductive surgery (CRS) and hyperthermic intraperitoneal chemotherapy (HIPEC) are believed to have increased survival rate in patients affected by peritoneal carcinomatosis. However, cured patients and long-term survivors have ongoing health care problem after their treatment is successfully completed. Aim The aim of this study was to compare quality of life (QoL) of cancer survivors treated with cytoreductive surgery (CRS) plus hyperthermic intraperitoneal chemotherapy (HIPEC) versus current oncological standard care. Method Fifteen QLQ-C30 (QLQ-C30, a cancer specific instrument for measurement of QoL) primary research studies that relate to the QoL in CRS-HIPEC recipients and meet pre-set eligibility criteria were selected to conduct a systematic literature review. Results The QoL was characterized by high scores at the baseline, a short-term decrease during1-3 month postoperatively. Thereafter, there was an increase in QoL during the subsequent 6-12 months followed by improvement in long-term survivors but there was a decrease in QoL as a result of recurrence. The QoL was similar when compared with the reference groups, but it was lower than in the general population. QoL after CRS and HIPEC can be equivalent to that of well-functioning, disease-free cancer patients. Conclusion QoL after CRS and HIPEC can be equivalent to that of well-functioning, disease-free cancer patients. Patients receiving CRS combined with HIPEC need continuum care assistance across hospital, home and other settings to cope with short-term and long-term effects of cancer diagnosis and therapy. Findings suggest a comprehensive approach of care that will consider delivery of adequate clinical information, individuals’ preferences, perceptions, and participation in decision-making.
Samverkan mellan barnhälsovård och socialtjänst. Sjuksköterskors upplevelse av samverkan kring familjer med behov av stödjande och hälsofrämjande insatser.
(2021-04-09) Johansson, Anne-Sofie; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Sjuksköterskan inom barnhälsovården har som uppdrag att ge hälsofrämjande insatser till familjerna. Familjer har olika förutsättningar, svårigheter och möjligheter att tillse att barn uppnår en god hälsa. När ett barn misstänkts fara illa har sjuksköterskan en skyldighet att orosanmäla detta till socialtjänsten och när ett barn eller familj har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och socialtjänst skall möjligheten till en Samordnad Individuell Plan erbjudas familjen. Tidigare studier har identifierat olika hinder för orosanmälan och tvärprofessionell samverkan angående barn och deras familjer. Trots barns kända behov av både stödjande och hälsofrämjande insatser och att deras rättigheter angående samverkan är reglerade både i lagstiftningen och olika riktlinjer saknas kunskap om hur ofta samverkan sker inom barnhälsovården. Hur samverkan sker kan påverkas av strategier för professionella men även av sjuksköterskans kärnkompetens samverkan i team. Det saknas kunskap om hur sjuksköterskor inom barnhälsovård upplever samverkan med socialtjänsten. Syfte: Denna studie belyser hur sjuksköterskor inom barnhälsovården upplever samverkan med socialtjänsten angående barn och deras familjer. Metod: Studien är en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie. Intervjuerna analyseras med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I studien framkom huvudkategorierna: Förutsättningar för samverkan: strukturerad tid för samverkansmöten, både tvärproffesionellt och i SIP-möte med familjen, vilket upplevdes viktigt av sjuksköterskorna. De berättade om relationerna med andra professioner och hur kunskap om och tillit till de andra professionerna ibland saknades. Hinder för samverkan upplevdes när struktur saknades och när en part akivt avstod att samverka eller någon part inte blev inbjuden till samverkan. Sjuksköterskorna belyste hur tillgången på information om barnet och familjen påverkar upplevelsen av samverkan. Behov av kunskap; sjuksköterskorna berättade om hur de arbetar för att tillgodose barns rättigheter och hur de i samverkan bistår med omvårdnadskunskap om barns behov. Tilliten och förtroendet till barnets familj påverkade sjuksköterskans arbete. Behov av handledning och stöd; sjuksköterskorna önskade handledning och uppföjlning. De berättade om betydelsen av stödet från andra kollegor och andra professioner och hur barnens situationer väcker flera olika känslor hos dem. Slutsats: Barn i familjer med ett särskilt behov av stödjande och hälsofrämjande insatser påverkas av de professionellas förhållningsätt till samverkan. Sjuksköterskorna i studien, deras upplevelse av samverkan med socialtjänsten angående barn och deras familjer, visar ett behov av tydlig Styrning, Struktur och Samsyn på samverkan inom barnhälsovården. Genom utveckling av olika strategier för samverkan kan barns och deras familjers hälsa påverkas positivt och på lång sikt bidra till en förbättrad folkhälsa. Riktade insatser bör ske för att främja tvärprofessionell samverkan mellan olika verksamheter och där lagstiftningen, tillämpningen och behovet för samverkan finns, men inte tillämpas. Detta kommer vara både till fördel för de professionella i deras arbete, men framförallt kan samverkan mellan barnhälsovård och socialtjänst öka möjligheten att upptäcka barn som far illa och minska skillnaderna i hälsa för barn i Sverige.
Anemi och järnbrist under graviditet. En beskrivande studie med kvinnor från sydvästra Sverige.
(2020-11-18) Jagner, Åse; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Anemi och järnbrist är ett globalt hälsoproblem för gravida kvinnor. De länder som har högst andel ligger i Afrika och Asien. I studier framkommer att även i höginkomstländer har invandrade kvinnor och de med många graviditeter anemi och järnbrist i högre grad än andra. I arbetet som barnmorska inom kunskapsområdet reproduktiv och perinatal hälsa finns flera styrande dokument, som påtalar vikten av att verka för en jämlik vård med kvinnors mänskliga rättigheter som grund. En ojämlik vård kan vara negativt för samhället och individen. Anemi är definierat med lågt Hemoglobin (Hb), järnbrist kan vara en orsak till anemi. Detta kan ge hälsorisker för mor och barn under och efter graviditeten. Det finns nationella medicinska riktlinjer för vård i samband med graviditet, anemi och järnbrist men även lokala riktlinjer i många delar av landet. Syfte: Att undersöka förekomsten av järnbrist och anemi under graviditet och vilka bakgrundsfaktorer som är relaterade till anemi och järnbrist. Det sekundära syftet är att jämföra vård och behandling av kvinnor med anemi utifrån två olika medicinska riktlinjer Metod: Studien har hämtat data från en kohortstudie med rekrytering och insamling av data och blodprover från gravida i västra Sverige Enkätdata och journaldata inhämtades från 2126 kvinnor som deltog i kohortstudien från 2013 till 2014. En kvantitativ metod har använts med uträkningar som redovisats med medelvärden och standardavvikelser. Riskfaktorer för järnbrist och anemi utvärderades med multivariat logistisk regressionsanalys. De två olika medicinska riktlinjerna jämfördes som grupp A och B. Resultat: I hela gruppen hade 3,7 % anemi i första trimestern och 15,8 % hade järnbrist. Riskgrupper för anemi, vid inskrivning på barnmorskemottagning (BMM), var kvinnor födda i Afrika (OR= 6,1) och Asien(OR=3,7) och multiparitet=de som fött barn mer än 2 gånger (OR=2,4). Att vara född i länder utanför Europa hade samband med högre risk för anemi i andra trimestern. Järntillskott var ordinerat till de kvinnor som hade en högre sannolikhet för anemi i första och andra trimestern. I tredje trimestern ökade övervikt, Body Mass Index (BMI) 25–29,9, sannolikheten för anemi jämfört med om kvinnan hade lägre eller högre BMI (OR =2,2). faktorer som gav ökad sannolikhet för järnbrist var om kvinnan var äldre än 28 år (OR 0,5), multiparitet (OR 2,2) och att vara född i Asien (OR 1,6) eller i Afrika (OR 3,5). Det fanns signifikanta skillnader mellan grupp A och B i flera bakgrundsfaktorer och för Hb i andra trimestern. Slutsats; Gravida kvinnor i studien hade anemi och järnbrist i olika frekvens beroende på bakgrundsfaktorer. Sannolikheten för anemi och järnbrist under graviditet var högre hos kvinnor från Afrika och Asien, samt om de var multipara, än hos förstföderskor från Nordeuropa. Analys av Ferritin i tidig graviditet ger en möjlighet till tidig start av järntillskott. Jämförelsen mellan regionala riktlinjer i grupp A och grupp B visar på att en senare ordination av järntillskott kan vara negativt för andelen med anemi i mitten av graviditeten. Riskgrupper har tydliggjorts som kan behöva utökad information och vård under graviditeten.
Samvetsfrihet och abort - Hör ”samvetsfrihet” hemma i abortvården?
(2020-08-26) Jalali, Mozhgan; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Introduktion: Lagen om samvetsfrihet tillämpas i många länder runt om världen. I Europakonventionens artikel 9 står att envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, och att inskränkningar bara är lagliga om rättigheten strider mot den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. I Sverige är dock vårdpersonalens och barnmorskors rätt till samvete ej reglerad enligt lag. Lagen är däremot tydlig vad gäller läkare och abort vilket innebär att läkare ej har rätt att neka kvinnor abortvård. De senaste åren har det väckts debatt om samvetsfrihet som en mänsklig rättighet för vårdpersonal inom abortvården. En del studier pekar på att i flera länder som har en tillämpning av samvetsfrihet inom abortvården, har det begränsat kvinnors tillgång och rätt till abortvård. Det saknas dock studier från Sverige i ämnet. Därför är det viktigt att undersöka vad barnmorskor och läkare i Sverige har för uppfattningar, tankar och erfarenheter av samvetsfrihet. Syfte: Att beskriva barnmorskors och läkares uppfattningar, tankar och erfarenheter av samvetsfrihet inom den svenska abortvården. Metod: Intervjuer med sex barnmorskor och en läkare verksamma inom abortvården. Datamaterialet analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier med underkategorier. Huvudkategorierna är; risk för negativa konsekvenser för abortsökande kvinnor, risk för negativa konsekvenser inom abortvården och ett professionellt förhållningsätt i arbetet med abortsökande kvinnor. Slutsats: Resultatet visar att det enligt läkare och barnmorskor skulle innebära negativa konsekvenser både för abortsökande kvinnor och vården om en tillämpning av samvetsfrihet inom abortvården skulle införas. Även det professionella förhållningssättet hos den vårdande personen riskerade att bli påverkat.
Livet med stomi - en studie om patienters upplevelser av hur de bemästrat det dagliga livet med stomi
(2020-04-15) Petersén, Charlotta; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: För personer opererade med en stomi väntar ett nytt liv med en förändrad tarmfunktion och kroppsbild. Detta innebär en genomgripande förändring i en människas liv. Det saknas kunskap om hur patienten bemästrat de första åren med stomi, vad som har varit svårt och hur har de agerat i dessa situationer. Att dela erfarenheter i grupp kan vara ett redskap för att stärka patienterna samt ge stomiterapeuten nya redskap i uppföljningen av patienter som opererats med stomi. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att bemästra livet praktiskt och emotionellt under de första åren efter en stomioperation. Metod: Sex kvalitativa fokusgruppsintervjuer med patienter som opererats med stomi och med 1-3 års erfarenhet av stomi har genomförts. I studien deltog 21 patienter, 12 kvinnor och 9 män i åldern 23 - 79 år. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Patienterna rekryterades från öppenvården inom kirurgi/stomienheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Resultat: Patienterna med stomi levde med en osäkerhet då de inte längre kunde lita på sin kropp eftersom de förlorat kontrollen över sin tarmfunktion. De kände sig inte bekväma med sin nya kropp och kände en osäkerhet i hur de skulle bete sig i olika sociala sammanhang, i arbetslivet och i intima situationer. De upplevde en ensamhet i sin nya situation. Genom att ändra inställning till livet och ta kontroll över situationen försökte de anpassa sig till det nya livet med stomi. Slutsats: Patienterna har behov av att, utifrån sina egna resurser och förutsättningar och med hjälp av vårdpersonal, få möjlighet att återta kontrollen över sitt liv. Att träffa andra i liknande situation och kunna interagera, utbyta erfarenheter och få bekräftelse av varandra hade kunnat underlätta för många patienter att bemästra sin nya situation.
Hur upplever och hanterar vårdenhetschefer relationen mellan ledarskap och sjuksköterskeroll?
(2019-02-01) Lundmark, Cecilia; Widin Dahlström, Sara; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Syfte: Att belysa hur vårdenhetschefer erfar och hanterar relationen mellan sjuksköterskerollen och chefsrollen. Bakgrund: Att vara sjuksköterska och chef kan innebära en särskild utmaning när sjuksköterskans vårdande perspektiv följer med in i chefskapet och påverkar relationen till medarbetarna. År 2014 genomfördes en första studie med syfte att beskriva vårdenhetschefers erfarenheter av konflikter på arbetsplatsen. Studiens resultat visar att vårdenhetschefer tycks vara omedvetna om vilken betydelse deras tidigare sjuksköterskeroll har för deras nuvarande chefsroll. En kompletterande studie genomfördes därför 2017, i syfte att få ökad kunskap om hur chefer resonerar kring sitt ledarskap i relation till sjuksköterskeprofessionen. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer och induktiv ansats. Data från sju individuella intervjuer och två fokusgruppsintervjuer med sammanlagt nio deltagare, samtliga sjuksköterskor med förordnande som första linjens chefer, analyserades. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor i ledande befattning var medvetna om rollernas olikheter och osäkra på det egna förhållningssättet i chefsrollen ställt i relation till tidigare sjuksköterskeroll, vilket visade sig vid konflikthantering. Sjuksköterskekompetensen beskrevs vara en bra grund för ledarskapet men det fanns en ambivalens till hur mycket av sjuksköterskerollen som fick vara kvar i chefsrollen. Slutsats: Sjuksköterskor som första linjens chefer reflekterar över och diskuterar den rollkonflikt som kan uppstå. Däremot tycks de vara omedvetna om hur omvårdnadsteori kan inkluderas i och stärka ledarskapet. Implikationer för sjuksköterskans ledarskap: Redan i grundutbildningen till sjuksköterska bör det ingå utbildning och reflektion kring det vårdande perspektivet i relation till ledarskapet. Chefer ska erbjudas utbildning och stöd inriktad på sjuksköterskans roll som chef. När omvårdnadsteori och ledarskap integreras skapas förutsättningar för att leda en god vård med fokus på patientsäkerhet och arbetsmiljö.
Younger patient´s experience of living with mechanical circulatory support. A phenomenological-hermeneutic study
(2019-01-29) Lachonius, Maria; Hederstedt, Karl; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Aims and objectives: To describe younger patients’ experiences of living with a mechanical circulatory support with focus on self-efficacy. Background: Heart failure is increasing even among younger patients. Life-threatening heart failure can occur and the patient will need heart transplantation. Treatment with mechanical circulatory support (MCS) may be necessary. Living with MCS in the form of a biventricular assist device (BiVAD) means living with a visible mechanical device attached to the body. There are no qualitative studies published describing only younger patients’ experiences of living with BiVAD, and how it affects their perception of their bodies. Self-efficacy plays a decisive role in dealing with threatening situations. It is important to gain in-depth knowledge of what BiVAD treatment means and how selfefficacy affects the patient’s ability to handle this life change. Design: A qualitative interview study with eight adults participants. Methods: The data was analyzed using the phenomenological-hermeneutic method. Results: An overall theme, Navigating from helplessness to feeling strong in the new reality, and three themes emerged: Feeling homeless in a changed reality describes the experience of suddenly falling ill and the loneliness caused by the disease. Finding my own inner resources shows that the interviewees found the strength to fight for their lives and began to regain control of their situation. Adapting to my new reality describes the importance of drawing strength from others and being able to see MCS as a friend providing respite from the disease. Conclusions: Self-efficacy belief plays a significant role for younger patients to be able to accept MCS treatment and to handle a changed reality. Relevance to clinical practice: When patients treated with MCS experience control over their situation, they can be transferred to a cardiology outpatient clinic, which for the patients imply a step towards independence and a sense of normality.
Behöver Alma skickas till akutmottagningen? En kartläggning av de mest sjuka äldre med kognitiv svikt som skickas till akutmottagningen från särskilda boenden.
(2015-01-27) Björck, Maria; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Många äldre patienter från särskilda boenden som skickas till sjukhus borde kunna få vård vid en annan vårdnivå. Patienter med kognitiv svikt har svårt att medverka i beslut om vård och behandling och det finns risk att dessa patienter utvecklar konfusion, drabbas av komplikationer och ökat lidande i främmande sjukhusmiljöer. Med stöd av forskning och erfarenhet från klinisk verksamhet kan det ifrågasättas om vård på sjukhus alltid medför förbättrat hälsostatus och ökad livskvalitet för äldre, sjuka och sköra patienter med kognitiv svikt. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga de mest sjuka och sköra äldre patienterna, med kognitiv svikt och nedsatt beslutsförmåga, som skickas till akutmottagningen, med avseende på inskickningsorsaker, symtom och åtgärder. Metod: Kartläggningen utfördes genom granskning av vårdbegäran som sändes till akutmottagningen och granskning av sjukhusjournaler. Resultatet presenteras med deskriptiv statistik och illustreras av patientberättelser som konstruerats med hjälp av statistiska data. Resultat: Patienterna som skickades till akutmottagningen var svårt sjuka och sköra äldre med svårtolkade besvär. De var skröpliga, desorienterade och oroliga. Många av patienterna var för sjuka och sköra för att vara mottagliga för avancerade vårdåtgärder och det hände att patienter avled under vårdtid på sjukhuset. Konklusion: För att inte utsätta svårt sjuka, kognitivt sviktande patienter för vårdlidande, måste transporter från särskilda boenden till sjukhus, för vård i livets slutskede, förebyggas i största möjliga utsträckning. Med bättre planering, bättre förutsättningar att bedöma patienter, fler specialistutbildade sjuksköterskor, samt om läkare haft möjlighet att göra akuta hembesök, hade flertalet av de patienter i studien som skickades till akutmottagningen, troligen kunnat vårdas på sitt boende och sluppit sjukhusvistelse. Kliniska implikationer: För att förebygga onödiga sjukhustransporter är det brådskande att införa rutiner för planering av vården för de mest sjuka äldre. Det är ett prioriterat område att öka bemanning och kompetens inom kommunal äldrevård, samt att införa mobila hemsjukvårdläkare.
Se mig som person bortom mina symtom. Mötet mellan patienter med medicinskt oförklarade symtom och vårdpersonal. En fenomenologisk studie utifrån patienternas perspektiv.
(2014-06-27) Sahba Yaghmaiy, Kimia; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Upp till 30 % av de patienter som besöker primärvården består av personer med medicinskt oförklarade symtom (MOS). Forskning har visat att MOS-patienter känner sig ”medicinskt föräldralösa” inom vårdssystemet och upplever djup besvikelse då deras subjektiva symtom inte kan förklaras och förstås ur medicinskt perspektiv. Forskning har påvisat betydelsen av vårdpersonalens förhållningssätt i detta sammanhang Och det framhålls att, för att kunna åstadkomma en effektiv vård och behandling av patienter som har MOS behövs ökade kunskap om hur patienterna själva upplever och tolkar sina symtom. Syftet med föreliggande studie var att studera innebörden av möten med vårdpersonal utifrån patienternas eget perspektiv. Studien har baserats på tio narrativa intervjuer med patienter med MOS i åldrarna 24-61 år utifrån en intervjuguide med öppna frågor. Fenomenologisk hermeneutik har använts som analysmetod vilken genomfördes i tre steg: Naiv läsning, strukturanalys och tolkad helhet. Den naiva läsningen visade att patienters upplevelse av möten med vårdpersonalen i primärvården pendlande mellan frustration och tillfredsställelse. Strukturanalysen ledde fram till tre teman: strävan efter förståelse, förväntan av att bli tagen på allvar och rädslan att bli sviken/övergiven. Innebörden av den tolkade helheten visade en förväntan av att bli förstådd som person bakom sin diagnos.
"Jag orkar inte vänta" Fast Track - direkt från ambulans till vårdavdelning, ett sätt att korta väntetid
(2014-04-15) Vennman, Ingela; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund Sverige har en åldrande befolkning. År 2030 beräknas antalet invånare över 80 år vara nästan fördubblat mot idag, det vill säga 800 000. De mest sjuka äldre som är i behov av omfattande vård och omsorg utgör cirka 17 % av befolkningen över 65 år och har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd till följd av åldrande, skada eller sjukdom. När äldre personer drabbas av sjukdom eller skada är vägen vanligen in via akutmottagningen. Där utsätts ofta den äldre för långa väntetider med ökad risk för avvikelser såsom fall, konfusion, eller dehydrering. Förutom att väntetid är en riskfaktor i sig är den också tätt kopplad till tillfredsställelse med och upplevelse av vården. I det perspektivet är Socialstyrelsens poängtering att samordna resurser och arbeta för välfungerande vårdkedjor med ett helhetsperspektiv på den äldre människan intressant. Syften Föreliggande Masterstudie består av två delarbeten: I Undersöka om väntetiden i vårdkedjan för patienter med misstänkt stroke, kan kortas från larmsamtal/112 till ankomst till strokeavdelning, samt om träffsäkerheten avseende klinisk diagnostisering är hög då ambulanssjuksköterskans specialistkunskap används i ambulans och denne transporterar direkt till vårdavdelning. II Fördjupa förståelsen för patienters sårbarhet särskilt avseende den äldre patientens utsatthet i väntan på vård samt att undersöka hur patienten beskriver vårdlidandet av att vänta på vård och befinna sig i ”mellanrummet” där icke värdeskapande tid existerar. Metod I En konsekutiv kontrollerad jämförande studie II Kunskapsöversikt Resultat I Genomloppstiden från larmcentral/112 till det att patienten anlände till strokeenhet kunde kortas med flera timmar. Studien visade att träffsäkerheten avseende ambulans-sjuksköterskans kliniska diagnostisering var lika hög som då läkare på akutmottagningen gjorde motsvarande bedömning och beslut om inläggning. II Information om väntetidens längd, om varför väntetid uppstod skattade patienterna högt, att känna sig informerad och på så sätt delaktig och uppleva begriplighet över de många timmarnas väntan upplevdes viktigt. Patienterna beskrev en känsla av att vara ”fel patient på akuten”, att befinna sig i ”ett mellanrum” där icke värdeskapande tid fanns. Många äldre kände oro och rädsla över att bli lämnade. Den långa väntetiden i de stängda rummen genererade känslor såsom ”känsla att vara bortglömd, vilsenhet och övergivenhet. Konklusion Det var möjligt att med specialistsjuksköterskans kompetens förkorta genomloppstiden från larmcentral/112 till strokesängplats, träffsäkerheten avseende klinisk diagnostik var hög. Kunskapsöversikten styrker att samordningen i vårdkedjan med denna modell svarar upp mot patientens upplevelse av att vänta på vård.
Diagnostisering av perinealrupturer- en randomiserad studie som undersöker barnmorskors samstämmighet vid klassificering av perineala bristningar.
(2014-03-31) Morris, Ann; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
SAMMANFATTNING (svenska) Bakgrund: Perinealbristningar är den vanligaste förekommande skadan vid vaginala förlossningar. Rupturerna varierar i storlek och indelas i fyra klasser som baseras på vilka anatomiska strukturer som är involverade i skadan. Det vanligaste sättet att undersöka bristningarna är visuellt och palpatoriskt. Syftet med denna studie är att undersöka samstämmigheten mellan barnmorskors klassificering och evaluering av bristningens storlek med hjälp av två olika undersökningsmetoder. Studien pågick mellan januari 2011 och juni 2012. Metod: En randomiserad, kontrollerad studie vid Sykehuset Østfold HF där kvinnorna randomiserades till visuell och palpatorisk undersökning av bristningen i kombination med mätning med hjälp av ett mätinstrument, Peri-Rule. Detta gjordes individuellt av två olika barnmorskor (interventionsgrupp) eller till enbart visuell och palpatorik undersökning av brsitningen, individuellt av två olika barnmorskor (kontrollgrupp). Resultat: Totalt blev 414 kvinnor inkluderade i analysen; 203 i interventionsgruppen och 211 i kontrollgruppen. Samstämmigheten i barnmorskornas bedömning av bristningarna var bra (κ = 0.65) i interventionsgruppen och (κ = 0.67) i kontrollgruppen. När barnmorskorna bedömde storleken på perinealbristningar grad 2 var samstämmigheten moderat (κ = 0.41) i båda grupperna. Konklusion: Graden av samstämmighet var lika, oberoende av undersökningsmetod. Detta betyder att Peri-Rule inte förbättrade graden av samstämmighet
Erfarenheter av att vara anlagsbärare av hemofili och mamma till ett barn med hemofili
(2012-10-29) Myrin Westesson, Linda; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Introduktion Kvinnor som bär på hemofilianlaget har inte tidigare uppmärksammats i någon större grad av sjukvården. När kvinnan har fött ett barn med hemofili har hon tät kontakt med Koagulationscentrum och är själv djupt involverad i barnets behandling. Då det finns mycket begränsat med kvalitativa studier om den anlagsbärande kvinnans situation är det av betydelse att sådan forskning genomförs. När större förståelse för kvinnans erfarenheter och hennes livssituation uppnåtts finns möjlighet att kvalitetssäkra vården till de anlagsbärande kvinnorna. Utifrån resultatet som kan komma fram av studien hoppas författaren att det skall finnas underlag för att i framtiden strukturera upp patientundervisning, bemötande och stöd till de anlagsbärande kvinnorna. Vidare att resultatet kan ligga till grund för att ta fram en vårdpedagogisk plan för undervisning och stöd till kvinnan de första åren efter barnets diagnos. Någon vägledning för hur hemofiliteamet bör bemöta, stödja och undervisa de anlagsbärande kvinnorna med hemofilibarn finns inte tillgänglig idag. Syfte Syftet är att beskriva erfarenheter av att vara anlagsbärare av svår eller moderat hemofili och vara mamma till ett barn med hemofili. Vidare är syftet att diskutera resultatet utifrån ett lärandeperspektiv. Metod Studien är kvalitativ och för att uppnå syftet och frågeställningen har fenomenologisk hermeneutik valts som metod för analysen av texten. 13 kvinnor deltog, de öppna intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av Lindseth och Nordberg utarbetade metod. Resultat Att vara bärare av hemofilianlaget och få ett barn med hemofili är livsförändrande. Kvinnans gör en resa från sorg, skuld och oro mot en försoning med det nya livet. Hur denna process utvecklas och hur lång tid den tar är beroende av olika faktorer. Det som framträder som avgörande i resultatet för förloppet är starkt förknippad med erövrande av kunskap och känslan av att ha stöd. I analysen av intervjuerna har tiden där kvinnan börjar känna självständighet och kompetens benämnts som vändpunkten. Diskussion Kvinnans resa från sorg, skuld och oro mot en försoning med det nya livet är mycket starkt förknippad med erövrande av kunskap. Hemofilivården bör ha kunskap om lärande och skapa en miljö som främjar och stimulerar lärandeprocessen. För att stödja kvinnans lärande bör en pedagogisk plan tas fram. Denna pedagogiska plan kan underlätta för kvinnan de första åren efter barnets diagnos. Hemofiliteamet bör också uppmuntra och uppmana kvinnans partner att vara delaktig och aktiv i omvårdnaden av hemofilipojken. En annan konklusion av resultatet är att den anlagsbärande kvinnan bör komma på ett patientundervisnings besök innan hon bildar familj. Sammanfattningsvis påvisar resultatet att hemofilivården bör ha som utgångspunkt att stötta familjen från ett beroende till ett oberoende. Varje besök på Haemophilia Treatment Centre (HTC) bör ha ett övergripande mål, att patienten och hans familj skall vägledas till ett oberoende genom kunskap och stöd.

Browse

Recent Submissions