Masteruppsatser / Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi (-2012)
Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/30359
Browse
Recent Submissions
Item Station Haga - En studie om Västlänkens sociala konsekvenser på lokalområdesnivå(2012-11-13) Lipschutz, Moa; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiI Göteborg pågår planeringen för en ny tågtunnel som ska binda samman pendeltågstrafiken till genomgående linjer. Västlänken, som den kallas, går under centrala staden och två nya stationslägen ska etableras. Trafikplaneringen har en viktig social dimension som inte alltid uppmärksammas i tillräckligt stor utsträckning. Infrastrukturella förändringar påverkar livet i staden, samt hur platser används och uppfattas. I Sverige finns inget lagkrav på att kartlägga sociala konsekvenser av ingrepp och projekt, något som däremot gäller för miljökonsekvenser. Trots det har en trend av att upprätta sociala konsekvensbeskrivningar vuxit fram de senaste åren. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur etableringen av nya stationslägen påverkar det sociala livet i lokalområdet. Studiens syfte operationaliseras genom en fallstudie där en av Västlänkens stationslägen, närmare bestämt Station Haga, valts ut som undersökningsområde. Avsikten är att besvara följande frågor: • Hur ser planerna för Station Haga ut vad gäller lokalisering och utformning? Vilka fysiska förändringar kommer att äga rum i och med stationsetableringen? • Hur ser platsens nuvarande fysiska och sociala karaktär ut? Vilka funktioner har den och vilken betydelse har dessa funktioner för lokalinvånare och besökare? Vilka verksamheter förekommer i området och vad har dessa för intressen i förhållande till platsen? • Vad har besökare, invånare och verksamma i området för uppfattningar om det planerade stationsläget? Vilka konsekvenser kan Station Haga tänkas få för platsen? Undersökningen är inspirerad av olika ramverk för sociala konsekvensanalyser. Tillsammans med teoretiska resonemang om vad som karakteriserar socialt hållbara stadsrum utgör dessa ramverk studiens analytiska förståelseram. För insamlingen av data har ett antal olika metoder tillämpats såsom observationer, en frågeundersökning, samtalsintervjuer och dokumentgranskning. Resultatet visar att Station Haga hamnar i ett område med stora sociala värden. Stationsentréerna som är på förslag hamnar på var sin sida Hagaparken som är en uppskattad rekreations- och avkopplingsyta för vuxna och barn. Parken och dess omgivning har dessutom ett stort kulturhistoriskt värde och förknippas med en stark identitet av invånare och lokala aktörer. Enligt prognoser beräknas stationen få 20 000 - 30 000 av- och påstigande dagligen. Det ökade folkflödet kommer rimligen att få konsekvenser både för Hagaparken och omgivningen. I praktiken handlar det om ett flertal aspekter. För det första kan genomströmningen i parken öka vilket, i sämsta fall, får negativa effekter för parkens funktion och karaktär. Vad gäller miljöerna omkring parken antas de få en mer urban och kommersiell profil. Många av verksamheterna i området är positiva till stationen då den, utifrån deras perspektiv, innebär större tillgänglighet och tillväxtmöjligheter. Det finns dock en viss oro för att ökad attraktionskraft i området kommer att medföra höjda fastighetspriser och hyror. En sådan utveckling vore negativt för områdets småskaliga karaktär. Att området får en mer urban karaktär kan också innebära fler kvällsöppna ställen vilket vore negativt ur ett boendeperspektiv. Vad gäller tryggheten i området kan nyetableringar och ett ökat folkliv få positiva effekter, i synnerhet om detta sker i anslutning till huvudentrén. I slutändan är ansvaret för stationsområdets utveckling delat och hänger på flera instanser. Trafikverket kan dock påverka utfallet och förutsättningarna genom en stationsutformning som tar hänsyn till platsens förutsättningar och värden.Item Ekosystemtjänster i boendemiljöer - En aktörsbaserad undersökning av förutsättningar för en mångfunktionell användning av grönska och vatten i bostadsområden(2012-11-13) Vinge, Anna; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiDenna uppsats syftar till att undersöka potentialen för att integrera ekosystemtjänster i bostadsområden, vilket i denna studie innebär i betydelsen att öka nyttjandet av grönska och vattens mångfunktionella egenskaper i bostadsområden. Detta undersöks utifrån ett aktörsperspektiv, det vill säga hur olika aktörer involverade i planering, byggnation och gestaltning av bostadsområden ser på möjligheten att integrera en mångfunktionell användning av grönska och vatten i bostadsmiljöer. Studien redogör även för själva begreppet ekosystemtjänster och en analys av dess möjlighet att påverka en ökad mångfunktionell användning av grönska i bostadsmiljöer görs. Städers struktur och form resulterar i olika typer av problematik. Exempelvis orsakar bebyggelse och hårdgjorda ytor värmeöar, hög avrinning av dagvatten samt en fragmentering av habitat för olika arter, problematik som grönska och vattens klimat-och vattenreglerande funktioner kan minska. Att undersöka hur involverade aktörer som på olika sätt arbetar med utformning av bostadsmiljöer ser på ett faktiskt mångfunktionellt nyttjande av grönska och vatten kan bidra till att kartlägga möjligheter och begränsningar med ett sådant arbete med grönska i stadsplanering. Uppsatsens empiriska del består av en intervjustudie med tjänstemän inom olika kommunala förvaltningar som är delaktiga i planering av bostadsområden samt av projektledare, landskapsarkitekter, arkitekter och förvaltare av två flerbostadshus på Platån i Västra Eriksberg i Göteborg. Resultatet av intervjustudien visar på att utformning av bostadsmiljöer främst utgår ifrån vad de boende kan tänkas anse vara en attraktiv och säker boendemiljö. Ett scenario där bostadsmiljöer skulle bestå av en högre andel ekosystemtjänster än vad de generellt gör idag skulle begränsas av bland annat stadsplaneringsrelaterade faktorer, såsom en förtätning av stadens struktur. Denna förtätning kan dock även skapa möjligheter för innovativa former och funktioner av grönska och ett krav på en högre andel grönska på bostadsgårdar. Även en allmän uppfattning av att grönskans mångfunktionalitet går emot de boendes önskemål om funktion och användning av en bostadsgård kan urskönjas, främst att det finns en uppfattning av att reglerande ekosystemtjänster skapar en konflikt med grönskans rekreativa funktion. Att identifiera de åtgärder och tillvägagångsätt som upplöser denna uppfattning om en motsättning mellan grönskan och vattnets reglerande och rekreativa funktioner är helt enkelt en väsentlig aspekt för att ekosystemtjänster ska kunna integreras i en högre grad i bostadsområden. Övriga väsentliga faktorer som kan identifieras för att skapa förutsättningar för ett användande av ekosystemtjänster i bostadsområden handlar bland annat om att förtydliga syftet och de långsiktigt förvaltningsmässiga fördelarna med att använda sig av ekosystemtjänster på bostadsgårdar och i bostadsområden. Själva begreppet kan för de olika akörerna utgöra ett pedagogiskt verktyg, ett förenande verktyg och en gemensam målbild. Även ett helhetligt och flexibelt perspektiv kan komma att bli en viktig aspekt för att öka andelen ekosystemtjänster i bostadsområden såväl som i staden som helhet.Item The Hidden Face of Urbanity - Morphological Differentiation of Degraded and Restituted Towns in Poland in the Context of the Efficacy of the National Administrative System(2012-10-04) Dymitrow, Mirek; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiThis master’s thesis deals with the concept of urbanity in Poland, where it coincides with a judicial, administrative understanding of urbanity. A specific of the Polish administrative system is that it utilizes town privileges – a mediaeval remnant – to symbolically define formally urban areas. Such a practice inadvertently creates confusion in terms of what urbanity exactly means. Town privileges are widely associated with historical events, such as the 1869-70 administrative reform enforced by the Russian occupation of Poland, depriving 336 towns (75 %) of their urban status. The issue of foreign oppression, as well as Poland’s chequered relations with Russia, makes this particular loss of urbanity an important identity issue for the towns concerned. Loss of urban status is further emphasized by the fact that the lack of town privileges in Poland degrades a settlement to rural status, which – in this particular context – may be disadvantageous in terms of prestige, economic growth, community cohesion and preservation of cultural heritage. Although 40 % of the reform towns have to date been restituted, recovery of urban status has been hampered by an array of obstacles, which in turn could be tantamount to the undermining of the meaning and the purpose of the concept of urbanity. Such a situation cannot be satisfactorily accommodated today, particularly when granting urban status may be restricted by specific official prerequisites. One of the most important constituents of urbanity in governmental evaluations today is the attribute urban morphology. However, urban morphology – along with the derivative attribute urban consciousness – is considered to be the most difficult to assess, most likely as a result of its close association with the subjective arts of architecture and urban design. The difficulties in obtaining relevant data have resulted in these two attributes of urbanity being the least examined. Consequently, the task of this study has been to investigate how the concept of urbanity – as conveyed by the Polish administrative system – corresponds to de facto conditions in regard to the variable urban morphology. In order to conduct a large-scale comparative inquiry on the matter, a necessary intermediate – yet major – objective has been to assemble and devise an appropriate methodology for this particular task. Drawing upon a wide range of theories as well as observations of current trends and practices in urban design (including field studies in various degraded towns), I propose an approach based in part on eclectic methods (regarding town plan complexity and physiognomy) as well as a totally new methodology. The latter acknowledges market squares as the most important commercial, social, cultural, functional and symbolic hubs of small traditional towns, along with their crucial role as denominators of small-town urbanity. With the intent to moderate the impact of subjectivity inherent to traditional field-based observations (including approximation-laden impreciseness and human error), I have resorted to satellite imagery and aerial photography as primary sources of data subject to analysis. The new methodology was subsequently validated by field observations in 69 of the studied towns. The objects of study were the aforementioned 336 reform towns and the analytical basis consisted mainly of comparisons between the morphologies of restituted (formally urban) and degraded (formally rural) towns. An important finding is that although the restituted towns are generally morphologically more urban than the degraded ones, the problem is not in what the system includes but in what it excludes, as illustrated by the large number of degraded towns that fully meet the current criteria for urbanity. Inclusion itself may also be problematic as granting town privileges to units significantly divergent from contemporary urbanization standards automatically deepens the breach between de jure and de facto urbanity. In conclusion, the studied set of towns shows an immense morphological differentiation with extremes at either end of the rural-urban divide, and a distinct reshuffle of urban and rural units in its middle part. Previous studies have shown occurrences of continuum structures in various geographic contexts, particularly in regard to heterogeneous groups of towns; this study stipulates that continual morphological configurations occur just as much in sets of towns with similar morphogenetical backgrounds and histories. As such, I argue that the reform of 1869-70 can no longer act as an umbrella term affixed to towns that are ‘de facto urban yet unjustly rural’, but is rather a cloak of misinformation under which reactionary aspirations are allowed to flourish. Furthermore, I have examined the spatiality of current restitutions, taking into account factors such as diffusion of innovations, agglomeration proximity, territorial-administrative barriers and occurrences of city deserts, concluding that the lingering restitutional inertia is most likely the effect of a faulty system that permits the retention of the aftermaths of the old reform. I argue that the system is deceptive, counterintuitive and discriminatory, but also inconsistent in terms of susceptibility to manipulation, improper monitoring and lack of self-regulatory mechanisms. Last but not least, it renders a misconceived national urbanization profile, which nonetheless serves as a foundation for official statistics and the various developmental policies and strategies derived therefrom. It is argued that one way of improving the system could be through separation of the cultural element from the administrative arena.Item Grönstrukturers roll i kommuners fysiska planering och klimatanpassningsarbete - En studie av fem kommuner i Västra Götalandsregionen(2012-09-21) Haglind, Jenny; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiKlimatförändringar och klimatförändringarnas effekter och påverkan på samhällen är idag ett faktum. Tillsammans med åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser och begränsa påverkan av klimatförändringar krävs det därför även att samhällen anpassas för att klara av ett förändrat klimat. Kommunernas viktigaste verktyg för att göra det är den fysiska planeringen. Grönstrukturens värden och mångfunktionella roll har lyfts fram i rapporter och forskning som en strategi för klimatanpassningen. Grönstruktur har en förmåga att verka temperaturreglerande och minskar därmed värmeöeffekten samt värmeböljor, grönstrukturen är också absorberande, filtrerande och lagrande av överflödigt dagvatten, den fungerar som buffertzon samt motverkar jorderosion och skred. Det har genom tidigare rapporter och forskning samt egen efterforskning visats att trots detta arbetar inte kommuner med klimatanpassning i någon hög utsträckning. Syftet med studien är fram för allt att undersöka hur kommunerna ser på planeringen med grönstrukturer som en del i klimatanpassningsarbetet. För att få en fördjupad förståelse för detta har även kommunernas nuvarande grönstrukturplanering och eventuella klimatanpassningsarbete undersökts. För att uppfylla syftet har studien utgått från tre frågeställningar vilka är: På vad sätt om alls arbetar kommunerna med klimatanpassning idag? Vilka värden av grönstrukturen identifierar kommunerna i planeringen och hur kan de kopplas till klimatanpassning? Vilka möjligheter och svårigheter finns det för kommunerna att beakta planeringen med grönstrukturer som en del av klimatanpassningsarbetet? Personer inblandade i den fysiska planeringen från fem kommuner, Ulricehamn, Borås, Kungälv, Vänersborg och Mariestad, har intervjuats med fokus på vilka möjligheter eller svårigheter det finns för kommunerna att beakta grönstrukturplaneringen som en del av klimatanpassningen. Dessutom har kommunernas grönplaner, grönområdesplan och grönprogram granskats. Resultaten visar att kommunerna i liten utsträckning arbetar med klimatanpassning idag. Identifierade möjligheter handlar om att klimataspekter och klimatanpassning lyfts tydligt fram i kommunernas grönplaner, grönområdesplan och grönprogram, det finns en medvetenhet hos kommunerna gällande grönstrukturers roll för klimatanpassningen, samt en positiv inställning till detta. Det finns kunskap om hur arbetet skulle kunna gå till och några åtgärder är redan gjorda. Det finns också i vissa kommuner en tydlig koppling mellan grönplan, grönområdesplan eller grönprogram och planering, det finns god tillgång till grönstruktur i tätorterna och avslutningsvis finns det i vissa kommuner god kommunikation och samordning mellan avdelningar och förvaltningar. Identifierade svårigheter som finns är att kopplingen mellan grönplan, grönområdesplan samt grönprogram och planeringen inte alltid fungerar, låg prioritet, det finns inte någon utpekad eller utnämnd att jobba med frågan, intressekonflikter främst kopplat till markanvändning och att klimat- och grönstrukturaspekter inte alltid följer med under hela planeringsprocessen. Andra svårigheter ligger i att det inte är integrerat i hela organisationen, exploatörers intentioner och prioriteringar, bättre samordning och samarbete behövs, behov av extra resurser i form av en ny tjänst eller avsatt ekonomi för frågan, behov av ett tydligt uppdrag och politiskt förankrade dokument, behov av generationsskifte, attitydskifte och nytänk samt åsikter kring statens ansvar gällande regleringen av Vänern.Item Är ett reversibelt busskörfält på Hjuviksvägen en hållbar lösning?(2012-09-21) Myrstrand Jonsén, Felicia; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiHjuviksvägen är i dagsläget inte anpassad efter dagens trafiksituation, eftersom vägen går genom Hjuvik som är ett tättbebyggt villaområde. Detta genererar mycket och tung trafik då vägen är Öckerö kommuns och Hjuviks enda förbindelse med Göteborg. Kapacitetsbristen på Hjuviksvägen bottnar i en gammal bebyggelsestruktur i området tillsammans med en ökad bilanvändning och en expanderad befolkning. Vägens situation har en ojämn riktningsfördelning med långa köer under rusningstrafik, som på morgonen går in mot Göteborg och på eftermiddagen går åt motsatt håll ut mot färjan till Öckerö kommun. För att uppnå Västsvenska paketets mål om en långsiktig hållbar transportförsörjning på västra Hisingen krävs en ökning i kollektivtrafikens attraktivitet och en fri framkomlighet för bussarna som trafikerar Öckeröleden. Syftet med uppsatsen är att göra en holistisk belysning av förutsättningarna för att etablera ett busskörfält inom delprojektet på Hjuviksvägen. Detta genom att undersöka hur det geografiska området hanteras i planeringen och sedan undersöka erfarenheter från liknande projekt för att slutligen utveckla dialogen med de boende. Avsikten är även att uppnå en bättre förståelse för hur man kan öka acceptansen för att få fler att åka kollektivt. Uppsatsens teoretiska referensram behandlar hur man kan uppnå en hållbar mobilitet genom olika mobility management åtgärder och hur man sedan uppnår acceptans för dessa. Vidare får Västsvenska paketets initiala åtgärder för kollektivtrafiken statuera exempel på hur man arbetar med mjuka och hårda åtgärder konkret. Det empiriska materialet har samlats in genom fokusgrupper med de berörda längs Hjuviksvägen samt genom informantintervjuer med olika experter som innehar erfarenheter från andra reversibla projekt runt om i Sverige och i Nederländerna. Jag har vidare använt mig av tidigare studier och sekundär data för att kartlägga områdets situation. Forskningsmetoden i uppsatsen är kvalitativ och har en abduktiv ansats. Studiens resultat visar att man kan dra lärdom av tidigare reversibla projekt, men att det är platsens unika kontext som är det viktigaste för att få en situationsanpassad lösning. Kapacitetssökande åtgärder är kortsiktiga lösningar för biltrafiken och gynnar inte kollektivtrafiken utan ökar istället bilismen och leder till fenomen som, inducerad trafik och bebyggelseutspridning. Ett reversibelt busskörfält är en satsning som ökar kollektivtrafikens attraktivitet genom effektivare och punktligare resor. Det finns skilda åsikter bland de berörda och inte ens en situationsanpassad lösning kan tillgodose samtligas behov. För att utveckla en hållbar mobilitet i området, krävs det en helhetslösning som främjar och prioriterar den kollektiva nyttan framför den privata. Detta betyder att man ska lyssna på de boende och visa hänsyn till deras lokalkännedom och förslag utifrån ett större sammanhang för allmänhetens nytta. Sammanfattningsvis är ett reversibelt busskörfält en hållbar och situationsanpassad lösning på Hjuviksvägen som bäst skapar incitament till de boende att åka kollektivt.Item Konceptet ekosystemtjänster och dess möjliga roll i planeringen av stadens grönstruktur - intervjustudie och fallstudie(2012-09-21) Claesson, Elin; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiGrönstrukturen kan spela en betydande roll för människors välbefinnande i staden och den urbana grönstrukturen uppmärksammas alltmer för sina fördelar. Ekosystemtjänstkonceptet erbjuder ett alternativt sätt att planera den urbana grönstrukturen. Begreppet ekosystemtjänster har blivit populärt i samhället under en relativt kort period, trots att det råder ovisshet om vad begreppet betyder, samt osäkerhet om hur ett arbete inkluderat ekosystemtjänstbegreppet kan ske. Det finns också en osäkerhet om vad det har för fördelar och vad det ger för möjligheter gentemot traditionella planeringsformer för grönstruktur. Det finns därför ett behov av att öka kunskapen om ekosystemtjänsters eventuella roll i planeringen av grönstrukturer i städer, undersöka vad användningen av begreppet används till, så planerare kan göra adekvata beslut. Syftet med studien är att undersöka användbarheten med ekosystemtjänster som begrepp och koncept vid planering av urban grönstruktur. Studien har tre frågeställningar. Hur har begreppet ekosystemtjänst hittills hanterats och använts i planeringen av grönstruktur i städer? Vad finns det för möjligheter och begränsningar med att arbeta med ekosystemtjänster som verktyg i planeringen av grönstruktur i staden? Och hur skulle en implementering av ekosystemtjänstbegreppet applicerat på Älvstranden Utveckling AB:s planering av grönstruktur i Göteborg kunna se ut? Empirin består av en intervjustudie med personer med erfarenhet av att arbeta med ekosystemtjänster och en fallstudie som applicerar begreppet på en verksamhet, Älvstranden Utveckling AB, för att undersöka implementerbarheten av ekosystemtjänster i en organisation. Resultatet visade att begreppet användes för sina pedagogiska fördelar, det användes som ett retoriskt argument för bevarande av natur, samt användes retoriskt mer specifikt i arbetet med att planera grönstrukturen i funktioner och nyttor, för att få mångfunktionella ytor. Dessutom användes ekosystemtjänstbegreppet för att koppla ihop betydelsen av grönstruktur med mänskligt välmående. Det finns ett glapp mellan hur praktiker och teoretiker närmar sig ekosystemtjänster. Bland teoretiker finns en debatt om konceptet, framförallt eftersom det idag är otydligt på flera sätt. Den främsta kritiken mot ekosystemtjänstkonceptet är aspekter av de ekonomiska värderingarna. Något som inte problematiseras på samma sätt av de yrkesverksamma respondenterna i intervjustudien. Möjligheter med ekosystemtjänster är att begreppet kan göra att nyttor och funktioner i grönstrukturen uppmärksammas och bättre utnyttjas. Ekosystemtjänster är också ett bra begrepp att använda i argumentation och konflikter med andra intressen. En utmaning är att ekosystemtjänstkonceptet inte behandlar konflikter mellan ekosystemtjänster eller med andra intressen. Att begreppet är nytt och ännu inte helt hittat sin form i grönstrukturplaneringen ses också som en utmaning. En ekonomisk värdering av naturen ses som både en utmaning och en möjlighet. Studien visar att inställningen är positiv till att använda ekosystemtjänstkonceptet. En möjlig implementering av ekosystemtjänster i arbetet med planering av grönstrukturen på Älvstranden Utveckling AB kan ske på flera sätt. Den enklaste implementeringen är troligtvis att vidareutveckla planeringsverktyget GrönNytta, då det redan används inom berörda delar av verksamheten. Ett alternativ är att använda sig av en ny modell. Av de modeller som hanterats i uppsatsen är SNF:s modell den med mest potential.Item Synthesizing Time Geography and Actor-Network Theory - An ontological discussion combining Time Geography and Actor-Network Theory concepts with regard to telepresence(2012-09-21) Brauer, René; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiGeography of the 21th century requires a conceptual understanding of Information and Communication Technologies (ICT) and their impact on society. Some geographers previously treated them as anomalies or succumbing to techno-deterministic predictions and undermining the raison d'être of geography, the importance of distance. The supposedly death of distance represents such a techno-deterministic prediction. Nevertheless geographical inquiry retains importance in a modern society dominated by ICT, but the precursors for what distance entails changed. Especially conceptualizing telepresence prompts new challenges for geographical understanding; telepresence represents an individual’s effect on one or several distant geographical locations with or without time delay. Actor-Network Theory (ANT) conceptualizes the impact of technological systems, claiming this process requires detailed knowledge of technology itself. Several geographic scholars suggested that combing geographical inquiry, Time Geography in particular, with ANT might yield a fruitful approach comprehending modern day ICT implementations and their consequences. Time Geography benefits in this combination among others from ANT’s relative concept of space. This study continuous from the assumption that both frameworks are potentially combinable thereby investigating the possible problems and benefits of such a combination. This investigation examines three empirical cases to extend the theoretical discussion empirically. The three empirical cases represent studies employing Time Geography to explore the impacts of ICT. The investigation departs from the material turn’s assumption emphasizing the importance of material presentation. A content analysis inspired approach analyzes the three studies for their description of telepresence involved in ICT utilization, inspired because one text yielded two summarizations that represented the basis for the comparison. One Time Geography summarization explicitly used in the text and one ANT summarization interpreted by the author, these two represented the basis for the analysis. The comparison concluded that a combination of both approaches represents a fruitful enterprise in accordance with the previous literature. The authors of the three texts used several concepts; like social capital or social network analysis, to extend Time Geography and enable comprehension of ICT. These concepts directly related to alliance building and topological networks inside ANT. Thereby a potential combination incorporates useful concepts, expressed in similar ontological fashion. In addition a combination of Time Geography with ANT may represent a quid pro quo for both approaches. One particular example pointed to a possibility of appreciating particular uniqueness of space while retaining relative network topology by applying a dual presentation style. This entails a potential solution for ANT’s lack of appreciation of particular space. Departing from knowledge gained during the theoretical discussion and the analysis the study continues building synthesized concepts drawing from both approaches. The discussion encourages the combination of Time Geography and ANT into a symbiotic new framework utilizing the new synthesized concepts proposed here. Such a unified framework applied to empirical examples of actual ICT implementation and their consequences may yield great insights into the functioning of modern society and ICT.Item Vart är vi på väg? På spåret mot en hållbar mobilitet i Krokslätts fabriker(2012-09-20) Hänninen, Suvi; Pettersson, Pia; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiDenna uppsats handlar om mobilitet inom hållbar stadsutveckling. Anledningen till valet av ämne är de utmaningar som stadsutveckling och transportplanering i synnerhet, står inför idag. Resurs- och miljöproblem ställer krav på en ny rumslig organisering av samhälleliga och sociala relationer för att en hållbar utveckling ska kunna åstadkommas i framtiden. I dagens samhällsplanering är det därför viktigt att planera för städer med en blandstadskaraktär, där nya stadsdelar innefattar flera funktioner. Detta dels för att öka den sociala hållbarheten och dels för att underlätta för ett minskat resande i vardagen. Det är lika viktigt att man redan vid planeringsstadiet också säkerställer att tillgängligheten för alla individer och alla trafiksätt blir så optimal som möjligt, så att man främjar ett hållbart resande. Studien utreder vad det finns för möjligheter att åstadkomma en mer hållbar mobilitet i Krokslätts Fabriker, vilket är ett framtida integrerat företags- och bostadsområde med höga ambitioner inom hållbar stadsutveckling. Kärnan i arbetet handlar om att utreda vilka alternativa transportlösningar som med hänsyn till brukarnas (det vill säga boendeintressenters, verksamhetsansvarigas och anställdas) attityder och transportvanor kan implementeras, trots den idag goda biltillgängligheten till och från området; för att på så sätt bidra till hållbar mobilitet på lokal nivå. Studien är indelad i tre teman; tillgänglighet, vanor och attityder samt hållbar mobilitet i praktiken. I tillgänglighetstemat undersöks den faktiska tillgängligheten från Krokslätts Fabriker till övriga Göteborgsregionen, men även hur tillgängligheten upplevs och värderas av brukarna i Krokslätts Fabriker. Tema vanor och attityder har som ambition att identifiera brukarnas resevanor, deras preferenser för olika transportsätt och serviceutbud samt acceptansen hos brukarna för olika platsbundna åtgärder som kan främja en hållbar mobilitet. Det sista temat handlar om en utvärdering av vilka mobilitetsåtgärder som kan bidra till hållbart resande i Krokslätts Fabriker. Metodmässigt har en GIS-analys genomförts för att undersöka temat tillgänglighet och serviceutbudet i området. Tre enkätstudier har utförts för datainsamlingen gällande studiens resterande teman. Studien visar att det finns potential att uppnå en hållbar mobilitet i Krokslätts Fabriker genom en kombination av åtgärder, bland annat höjda parkeringsavgifter och färre parkeringsplatser. För att öka acceptansen för dessa tvingande åtgärder är det även viktigt att stödja brukarna i deras resebeteendeförändring genom uppmuntrande åtgärder och informationsinsatser samt genom att erbjuda tillgång till en bilpool. Dessa åtgärder kan med fördel kompletteras med IKT- och samåkningstjänster, en cykelpool, samt en förbättrad kollektivtrafik.Item Temabyn - landsbygdsboende i en intressegemenskap? En studie av boendemiljöns värden i Söderby hästby, Haninge kommun(2012-09-20) Selnes, Terje; University of Gothenburg/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografiDenna masteruppsats tar sin utgångspunkt i en utveckling av nya boendemiljöer som genom sin lokalisering och utformning vill främja aktiviteter i ett specifikt fritidsintresse, ett tema, till att utövas lokalt i boendemiljön. Denna form av inriktade boendemiljöer benämns i uppsatsen som temaby. Uppsatsens syfte är att undersöka vilka värden i boendemiljön som är framträdande hos boende i en temaby. Genom att besvara syftet kan det praktiska utfallet för boendemiljöns inriktning sättas i relation till övriga aspekter av boendemiljön som framkommer som värdefulla. Uppsatsens frågeställningar baseras på fyra dimensioner (karakteristisk-, relationell-, platsspecifik- samt temadimension) som spänner över regionala och mer lokala aspekter. Dimensionerna fungerar även som en sammanfattning av uppsatsens teoretiska avsnitt som applicerar temabyn till en större vetenskaplig diskussion om begreppen plats, rum och boendemiljö samt landsbygdspraktik. Uppsatsen fem frågeställningar är: 1. Hur förhåller sig de boendes landsbygdspraktik i relation till en karakteristisk dimension i temabyn? 2. Hur förhåller sig de boendes landsbygdspraktik i relation till en platsspecifik dimension i temabyn? 3. Hur förhåller sig de boendes landsbygdspraktik i relation till en relationell dimension av temabyns förhållande till en regional omgivning? 4. Hur förhåller sig de boendes landsbygdspraktik i relation till den temadimension som temaby är inriktad mot? 5. Hur framträder styrkeförhållandet mellan de fyra dimensionerna i landsbygdpraktiken hos boende i en temaby? Syfte och frågeställningar besvaras empiriskt genom en kvalitativ metod. Tillvägagångssättet omfattar samtals- och telefonintervjuer med tio hushåll i uppsatsens fallstudieområde Söderby hästby, Haninge kommun. Resultatet visar på hur värden kopplade till en relationell dimension utgör en övergripande ram för inom vilket geografiskt omland till Stockholm som de boende sökt efter en lantlig boendemiljö. Söderby hästby betonas därmed främst som en bra plats för att kombinera eftersträvade värden kopplade till en relationell och karakteristisk dimension. Värden ur den relationella dimensionen har en stark betoning på de boendes arbetsliv som innebär ett vardagligt behov av pendling till Stockholm. Den karakteristiska dimensionens olika värden motiveras i stor utsträckning utifrån hur boendemiljöns lokala omgivning har en kontrasterande effekt i förhållande till de platser som de boende vistas på under arbetsdagen. Värdet av Söderbys temadimension framträder enbart som ett motiv för inflyttning för två hushåll och enbart hälften av de intervjuade hushållen är idag är aktiva inom boendemiljöns tema. Söderbys platsspecifika dimension uttrycks även av två hushåll och uppvisar därmed jämbördig styrka i förhållande till de värden som temabyar aktivt vill främja.