langue.doc

Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/21

langue.doc, en konferens för doktorander med avhandlingsämnen med språkvetenskaplig inriktning inom moderna språk, klassiska språk och allmän språkvetenskap, ägde för första gången rum den 22 november 2003. Idén till denna den första i en – förhoppningsvis lång – rad språkvetenskapliga doktorandkonferenser vid Göteborgs universitet, kom upp efter att vi på var sitt håll deltagit i samt varit med om att organisera liknande konferenser i andra delar av världen. Varför inte införa en liknande tradition på hemmaplan? Responsen från en generös fakultetsnämnd, forskarutbildningsansvariga och inte minst doktorandkolleger blev minst sagt god. Resultatet blev en heldagskonferens med fjorton anmälda föredrag från både Göteborgs och andra universitet, samt en mycket uppskattad plenarföreläsning av professor Östen Dahl, Stockholms universitet. En del av föredragen publiceras här i artikelform. Utöver de kolleger som ställde upp med sin kunskap i form av föredrag, vill vi även rikta ett varmt tack till Elisabet Engdahl, för stöd på vägen och rådig problemlösning, samt till Elisabeth Gustawsson, Fatima Idris och Malin Petzell, som har varit med under hela planerings- och genomförandeprocessen.
Dessutom vill vi gärna tacka alla dem som så vänligt ställde upp som granskare.
För innehållet i artiklarna ansvarar varje författare.
Göteborg, i april 2005
Maia Andréasson Susanna Karlsson

Browse

Now showing 1 - 9 of 9

Översättning av dold anföring från svenska till franska i verk från förra sekelskiftet
(2003) Jansson, Kristina
Det är ett känt problem att skillnader mellan litterära traditioner och språkliga strukturer gör att vissa förändringar sker när ett litterärt verk översätts, men vad kan det få för konsekvenser för den narratologiska strukturen? Bland talåtergivningsprocedurema finns en vid namn dold anföring (DOL) som, enkelt sagt, kan karakteriseras som en blandning mellan direkt och indirekt tal där, i typexemplet, element som tempus och pronomen lånas från det indirekta talets struktur, medan subjektiva element som vokabulär, deiktiska element och strukturer tas från det direkta talet, dock får inget underordnande inledande sägeverb förekomma. Talsituationen markeras istället med andra typer av verb, nominalfraser eller framgår helt enkelt av kontexten. Eftersom form och kontext samarbetar på ett mycket subtilt sätt riskerar vissa element att försvinna vid översättningen och därmed orsaka förluster av DOL. Målet med min forskning är att, med utgångspunkt i Strindbergs prosaproduktion, dels studera hur DOL översätts till franska, men också att försöka utröna om eventuella förändringar i den narratologiska strukturen beror på språkspecifika problem, eller skillnader i den litterära normen. Jag tittar även på fall där DOL översatts för att se om samma strukturer använts som i svenskan eller om andra, kompletterande, har ersatt de ursprungliga. Ett specifikt exempel är översättningen av ”ju” som ofta markerar DOL, men som inte har en direkt formell motsvarighet i franskan och därför ofta utelämnas med varierande konsekvenser. Jag tar min utgångspunkt i Ingos (1991) metod för bedömning av översättningar som tar syntax, lexikala element och pragmatiska strukturer i beaktande och kombinerar den med olika verk som kontrasterar fransk-svensk språkproblematik såsom Eriksson (1997) och Tegelberg (2000), för att nämna några exempel.
Engelska översättningsmotsvarigheter till de svenska orden hit/dit
(2003-11) Nilsson, Ingrid V
Av intresse för studiet av översättning och dess problematik är granskning av språkspecifika uttryck. Denna undersökning koncentrerar sig på frågor beträffande översättningar mellan engelska och svenska av de svenska orden hit och dit: Vid översättning till engelska, översätts hit och dit alltid med here och there? Vid översättning från engelska till svenska, hur ofta översätts here och there med här och där, och hur ofta med hit eller dit? Finns det andra översättningsvarianter? För att närmare studera dessa frågor, användes the English Swedish Parallel Corpus, ESPC, (kompilerat av Bengt Altenberg, Karin Aijmer, och Mikael Svensson. Andra utökade versionen, 2001), där både original och översättningar av ett åttiotal modernare engelska och svenska texter av skön- och facklitteratur ingår. Det övergripande syftet bakom denna undersökning är att, i översättningar till och från svenska, kartlägga vilka de engelska motsvarigheterna är till det svenska ordet hit och till det svenska ordet dit, samt att undersöka om de uppsatta hypoteserna för olika översättningsstrategier får stöd i översättningarna i korpusen.
Villkor på informationsberikning i dialog
(2003-11) Ericsson, Stina
När vi kommunicerar med varandra gör vi det i ett visst sammanhang, en viss kontext, och detta framträder i våra språkliga meddelanden på en rad olika sätt. Det jag presenterar här handlar om ett av dessa sätt, som jag kallar informationsrikhet, och jag tittar specifikt på spontan talad dialog. Ett exempel (från en resebyrådialog i Göteborg Spoken Language Corpus): A: telefonnummer hem B: fem tre fyra ett ett Betydelsen av B's (informationsrika) yttrande i den givna kontexten är inte enbart ett telefonnummer eller en sekvens siffror (det kompositionella innehållet) utan något i stil med att "B's hemtelefonnummer är 53411" (det kontextuella innehållet). Informationen "B's hemtelefonnummer är" finns uppenbarligen tillgänglig i den gemensamma kontexten när B gör sitt yttrande, och kommer dels ("hemtelefonnummer") från A's yttrande, dels (att det rör sig om en uppgift gällande B) från antingen ett tidigare yttrande eller från kunskap om vad som efterfrågas när man bokar en resa. Som en del av mitt arbete undersöker jag de villkor som begränsar vilken form och vilket innehåll en informationsrik konstituent kan ha. Jag gör en övergripande indelning av dessa i villkor som har att göra med informationsstruktur och villkor som inte har det. Informationsstrukturella villkor definierar jag som rörande vilken kontextuell information som är tillgänglig vid ett givet tillfälle. Exempel på denna typ av villkor är: (i) distans: hur långt tillbaka i dialogen viss kontextuell information introducerades och (ii) interferens: närvaro av semantiskt närliggande kontextuell information som kan leda till tvetydighet. Villkor som inte är informationsstrukturella är ofta språkspecifika, och rör bland annat morfosyntax och konventionaliserade uttryck. Alla dessa villkor samspelar, och en undersökning av dem visar på vilka faktorer som styr tolkning och produktion av informationsrika konstituenter i spontan dialog.
Det sammansatta reklamspråket
(2003-11) Korpus, Einar
Av någon anledning saknas än så länge en grundlig undersökning av modernt svenskt reklamspråk. Den senaste avhandlingen i ämnet kom för snart 30 år sedan, och i den behandlas material från 50- och 60-talen (Pettersson 1974). Det borde vara intressant att undersöka ett modernare reklamspråksmaterial. Detta föredrag utgör inget försök i den riktningen, utan vill identifiera ett enda drag som kanske är utmärkande, om än inte unikt, för svenskt reklamspråk. Detta drag återfinns på ordbildningsnivå och rör närmare bestämt sammansättningar. Jag kallar det preliminärt avlexikalisering. Den inringning jag gör av fenomenet ska likaledes ses som preliminär; sannolikt sönderfaller de redovisade exemplen i ytterligare grupper. När en sammansättning väl har bildats, behöver den (för sin överlevnad) etableras, dvs få en socialt förankrad förbindelse mellan betecknat och betecknande. Ett tecken på att en sådan förbindelse har upprättats är att sammansättningen hamnar i ordböcker: den är lexikaliserad i den bemärkelsen att den tagit plats i lexikonet. Gemensamt för de sammansättningar som är föredragets föremål är att de i sina ordinarie användningar är etablerade och med få undantag återfinns i t ex SAOL och NEO. De ingående lederna är relevanta för betydelsen, men gör den inte självklar. Just här finns det spelrum som utnyttjas i t ex reklamspråk: sammansättningarna har en etablerad betydelse, men den är inte demotiverad, utan de ingående delarna är lätt identifierbara. Materialet är mikrohistoriskt och utgörs av ett antal annonstexter från några godtyckligt valda år under 70-, 80- och 90-talen.
Du sparar till din pension. Språket i det nya svenska pensionssystemet
(2003-11) Ohlsson, Claes
Sveriges pensionssystem har förändrats kraftigt sedan införandet av det som kallas den allmänna pensionen år 2000. Vid sidan av pensions-systemets traditionella fördelningssystem finns nu också ett fonderat system där svenskarna har möjlighet att själva placera sina pensionsmedel i olika typer av fonder. Vid införandet av det nya pensionssystemet skapades även en ny statlig myndighet – Premiepensionsmyndigheten (PPM). Denna myndighet administrerar medborgarnas placeringar i fonder. PPM hanterar cirka 600 fonder från ett åttiotal företag. De svenskar som omfattas av det nya pensionssystemet avsätter 2,5 procent av den beskattningsbara inkomsten till premiepensionen. I PPM:s informationsmaterial framgår det att med rätt placering kan dessa procent uppgå till en tredjedel av den slutgiltiga pensionen. Denna uppsats handlar om de texter från PPM som riktas till alla svenskar som omfattas av pensionssystemet. En utgångspunkt för uppsatsen är att finansprodukter domesticeras. Att ha tillgång till och kunna välja mellan olika finansprodukter har vardagliggjorts de senaste åren och kan jämföras med tidigare traditionellt sparande på t ex bankbok. Möjligheten att själv ta ansvar för sin pension är en del av detta. Under det nya pensionssystemets första år (2000-2003) har PPM producerat en mängd texter. Prognoser liknande den ovan blandas med information och råd i PPM:s texter. I den här uppsatsen undersöker jag språkanvändningen i det nya pensionssystemet genom att analysera sändar- och mottagarroller i de texter som riktas till den enskilde spararen. Förutom traditionell textanalys har jag också anlagt ett diskursanalytiskt perspektiv och i uppsatsen diskuterar jag metodanvändning men gör också en analys av valda delar av PPM:s texter.
Rood eller groen? Om den interna ordföljden hos verbkomplex i bisatser i modern nederländska
(2003-11) Arfs, Mona
Modern nederländska har, till skillnad från modern tyska, i princip fri variation i den interna ordföljden hos verbkomplex i bisats. Såväl Ik weet dat hij de brief heeft gelezen som Ik weet dat hij de brief gelezen heeft är korrekt nederländska. Likaså kan man välja mellan Kees zegt dat hij is gekomen och Kees zegt dat hij gekomen is. Olika typer av verbkomplex uppvisar dock olika grad av variation. Vilka faktorer som påverkar valet av ordföljd i verbkomplexet är ett gammalt forskningsområde inom nederlandistiken. Framförallt regionala, stilistiska och syntaktiska faktorer har varit föremål för undersökning. Moderna forskare har dock med empiriskt stöd kunnat påvisa att även rytmiska faktorer är av stor vikt för variationen (Haeseryn, 1990, De Schutter, 1996, Swerts, 1998). Dessa forskare har i första hand undersökt rytmiska faktorer på sats- och verbkomplexnivå. I min avhandling avser jag att med utgångspunkt från de undersökningsresultat som hittills presenterats fortsätta det empiriska arbetet med att kartlägga de rytmiska faktorerna på verbnivå. Min arbetshypotes är att huvudverbets längd och betoning påverkar valet av ordföljd i verbkomplexet. Resultatet från en tidigare genomförd pilotundersökning i ett korpusmaterial omfattande ca 1 miljon ord bekräftade den ställda hypotesen vad gäller tvåverbskomplex med particip i bisatser. Med hjälp av variation i ordföljden uppnås prosodisk jämvikt i verbkomplexet. I den valda korpusen prefereras placering av hjälpverbet efter participet om participet har stark betoning i slutet (t.ex. gestudeerd heeft) medan placering av hjälpverbet före participet prefereras om participet har betoning i början (t.ex. heeft meegemaakt). Om betoningen ligger mitt i ordet finns jämvikten redan och fördelningen mellan de båda ordföljdsvarianterna blev jämnare (t.ex. heeft gelezen, gelezen heeft).
What is the function of the pre-prefix in Kagulu?
(2003-11) Petzell, Malin
This paper deals with the noun class prefixes of Kagulu and, more specifically, the pre-prefix. The paper constitutes a part of a dissertation in progress called ‘A linguistic description of Kagulu’. This description is partly related to the project ‘Languages of Tanzania’ (LoT) which aims at contributing to the preservation of the minority languages in Tanzania. The language data used in this paper was gathered by the author between 2002 and 2003 in the Kagulu area, Tanzania. Prior to this study, only a scarce number of Kagulu texts existed, but no reliable linguistic study has been made by others. Kagulu is spoken in east-central Tanzania approximately 200 kilometres inland from Dar es Salaam on both sides of the main road to Dodoma. The exact number of Kagulu speakers is unknown but estimates range between 200.000 and 300.000. Beidelman (1971: 5) predicates that the number of speakers was 100.000 in 1971 and in the census in 1967, 113.831 persons were reported to be of Kagulu origin. Ethnologue gives the number 217.000 (SIL International 2003). My deduction based on the most recent census (Population and housing census 2002) reaches the figure 241.000, but since no questions about language usage or ethnic affiliation were included in the census, there is no way of knowing the exact number of Kagulu speakers today. In referential sources, the Kagulu language is classified as G.12 (Guthrie 1971). In recent classifying works it has merged with the neighbouring languages into group G1 (Mann and Dalby 1987: 147). The language may also be called (Ki)Kaguru, mainly by Swahili speakers, Northern Sagara or (Chi)Megi. For further information on Bantu languages, see Nurse and Philippson (2003). For the sake of clarity, the Bantu language names without the prefixes are being used here.
Översättning av passiva konstruktioner
(2003-11) Vandeput, Hilde
Passivum är ett lingvistiskt fenomen som ofta behandlas - ur olika perspektiv - både i artiklar och monografier. Utifrån ett kontrastivt perspektiv arbetar jag med att undersöka vilka möjligheter som finns för att översätta franska passiva konstruktioner till svenska och omvänt. Som underlag för denna undersökning används en elektronisk parallellkorpus bestående av sex franska och fem svenska skönlitterära originaltexter och deras respektive översättningar. Analysen har preliminärt begränsats till enbart agentiva passivkonstruktioner och inriktas på tre mera specifika aspekter. En första aspekt berör olika översättningsekvivalenter till passiva konstruktioner, d.v.s. en kartläggning av semantisk-lexikala, syntaktiska, pragmatiska och stilistiska faktorer som påverkar översättarens val av en passiv eller icke-passiv konstruktion. Den andra aspekten gäller informationsstrukturen, d.v.s. belysning av frågan hur översättningen av en passiv konstruktion med en icke-passiv och omvänt förändrar eller bibehåller originaltextens informationsstruktur. Den tredje och sista aspekten handlar om distributionen av s-passiv och perifrastisk passiv med bli eller vara och berör följaktligen endast de svenska texterna. Konkret betyder det en kontroll av data från min korpus mot vad som sägs i Svenska Akademiens Grammatik (4:359-404) angående denna distribution samt en analys av översättarnas val i detta avseende.
VS-satser och subjektsutelämning i svenskan
(2003-11) Magnusson, Erik
I likhet med övriga germanska språk, engelskan undantagen, brukar svenskan räknas till V2-språken. Med detta avses att det finita verbet kommer på andra plats i påståendesatsens inledning. Emellertid förekommer det att denna princip frångås. I vissa fall står verbet först i påståendesatsen. Sådana satser brukar kallas V1-satser och finns såväl i modern svenska som i 1600-talssvenska, vilket visas i (1). (1 a) De va en, nja en fullgubbe ba, ungarna hade ba, ungarna hade ba cykla runtan, kom hans brorsa å lappa tilan. (Kotsinas 1994:73) (1 b) Uthi sielfwe Staden boor een Visier Bassa, hwilken håller sig mächta prächtig. Och kan man inthet gierna allena gå säcker in uthi Staden [...] (Kiöping 1667) I 1600-talssvenska, men inte i modern svenska, är det tillåtet att utelämna ett subjekt från platsen efter det finita verbet. Detta visas i (2). (2 a) Twenne af thesse Munckar fölgde oss till Wägs och under Wägen wiste (de) oss många namnkunniga Platser […] (Kiöping 1667) (2 b) Nilsson åt upp köttbullarna och sedan stoppade *(han) in en pris snus. Som Mörnsjö (2002) illustrerar tycks det finnas goda skäl att misstänka att moderna V1-satser inleds av ett dolt adverbiellt element; de skulle med andra ord kunna betraktas som dolda V2-satser. Ingenting verkar tyda på att de äldre V1-satserna är av det slaget. I detta föredrag argumenterar jag för att det är mot bakgrund av denna strukturella skillnad som skillnaden i (2) bör förklaras.

Browse

Recent Submissions