Magisteruppsatser / Institutionen för ekonomi och samhälle, avdelningen för kulturgeografi (2013-)

Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/31772

Browse

Recent Submissions

Now showing 1 - 5 of 5
  • No Thumbnail Available
    Item
    Medskapande medborgardialog i planprocesser - En skenbar utveckling i Borås Stad
    (2016-06-27) Dolff, Carolina; University of Gothenburg / Department of Economy and Society; Göteborgs universitet / Institutionen för ekonomi och samhälle
    Processen för den fysiska planeringen har förändrats och utvecklats över tid.1 Inslag av dialog har blivit allt viktigare i planeringspolicy och praktik.2 Den medskapande dialogen är ett sätt att uppnå ambitionerna om att inkludera resurssvaga grupper i samhället, motverka politisk exkludering och aktivt verka för allas rätt till delaktighet och inflytande samt de ökade krav som samhällsfrågornas ökande komplexitet och den sociala hållbarheten ställer.3 Det finns dock även en stark kritik mot den här utvecklingen som menar att medskapande processer ofta är skendeltagande där de som uppmuntras delta i själva verket inte har något inflytande.4 Mot den här bakgrunden undersöks vilka förutsättningar planeraren har för att möta behovet av medskapande och medborgarinflytande i stadsplaneringen och vilken roll planeraren i praktiken har i denna process. Syftet med studien har operationaliserats genom följande frågeställningar: 1) Hur ser planerare på sin roll i medskapande processer i stadsplaneringen? 2) Hur ser planerare på medborgarnas möjligheter till inflytande i stadsplaneringen? och 3) Vilka möjligheter anser planerare att de har för att möta behovet av medskapande och medborgarinflytande i stadsplaneringen? För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ litteraturstudie samt semistrukturerade intervjuer med 6 yrkesverksamma planerare och 1 tjänsteperson ansvarig för medborgardialog i Borås Stad genomförts.
  • No Thumbnail Available
    Item
    Tätortsnära natur för vem? -En studie av Delsjöområdet ur ett tids- och genusgeografiskt perspektiv
    (2015-03-12) Rasmussen, Simon; University of Gothenburg / Department of Economy and Society; Göteborgs universitet / Institutionen för ekonomi och samhälle
    I Sverige upplever människor en större tidsbrist samtidigt som grönytor i och runt tätorter degraderas som konsekvens av förtätning och expandering. Parallellt med den utvecklingen ökar ambitionen att alla människor ska kunna ha god möjlighet att välja att på egna villkor vistas i naturområden. Tillsammans utgör dessa ett ökat behov att planera kring tillgängligheten till vardagsrekreation i tätortsnära natur. Om dessa frågor med alla dess fördelar, som exempelvis hälsa, ska bli tillgängliga för alla i samhället så måste förutsättningarna och möjligheterna göras jämlika. Detta är en magisteruppsats inom kulturgeografi med Syfte att undersöka hur och av vilka Delsjöområdet används under olika tider på dygnet utifrån aspekter som ålder och genus. Vidare undersöks bakomliggande faktorer som avgör vilka tider på dygnet folk väljer att vistas i området och hur de faktorerna skiljer sig mellan kön och ålder. Genom att utföra en observation och frågeintervjuundersökningar i Delsjöområdet som är ett tätortsnära naturområde i Göteborg under två vardagar i december samlas data som visar på besöksmönster mellan och inom kön, ålder och aktiviteter. Vidare genom att samtala med människor på plats ges information om bakomliggande faktorer som kan förklara varför människor vistas i området vissa tider på dygnet. Genom att ta del av befintlig data från en enkätundersökning från år 2007 som besvarats av frekventa besökare i Delsjöområdet ges ytterligare kunskap i form av besöksfrekvens och erfarenhet av natur. Resultatet visar att män generellt utgör en större andel av besökarna som observerades i området. På morgonen och runt lunch utgjordes området främst av äldre män och mot kvällen skiftade det över till unga män som utgjorde en klar majoritet i mörkret. Vidare är det också män som angivit att de besöker området betydligt oftare än kvinnor och att de upplever naturen och området som betydligt tryggare jämfört med kvinnors uppfattning om detsamma. För kvinnor innebär mörkret och rädslan för överfall en tydlig restriktion för att kunna vistas i området, men det finns också könskulturella hinder som minskar kvinnors handlingsutrymme. De hindren bygger på kvinnans större ansvar i hushållet som i praktiken innebär mindre fritid samt att offentliga rum kulturellt och traditionellt ses som manliga. Vad som till största del bidrar till skillnaderna mellan kvinnor och män i detta fall är svårt att avgöra. Oavsett restriktion så rotar sig problemet djupt i grundläggande könsstrukturer som bidrar till ojämna förutsättningar i samhället i stort och därmed även tillgänglighet till tätortsnära natur.
  • No Thumbnail Available
    Item
    Kan platser som genomgår förändringsprocesser brukas för tillfälliga lösningar? -En kvalitativ studie om hur städer i ständig förändring kan utnyttja hela förändringsfasen
    (2015-03-12) Bjurefalk, Tove Arnsvik; University of Gothenburg / Department of Economy and Society; Göteborgs universitet / Institutionen för ekonomi och samhälle
    Uppsatsens tar avstamp i att Göteborg står inför stora planer på förändring. Under de kommande åren planeras stora delar av Göteborg att byggas om. Studien undersöker också tidigare exempel på hur man gjort tidigare och tittar närmare på NDSM i Amsterdam, Boxpark Shoreditch i London, Kødbyen i Köpenhamn och Kalasatama Temporary och Suvilahty i Helsingfors. Därefter härleds exemplen i de europeiska städerna till tre olika platser i Göteborg med olika karaktär. Först ut är den brända tomten i Brunnsparken, hädanefter för enkelhetens skull benämnd som Johannatomten, vars byggnad brann ner 2005 och där man nu väntar på att nybyggnation ska påbörjas. Platsen har huserat tillfälliga lösningar under kortare perioder, däribland en Speakers corner. Därefter Kommersen vid Masthuggstorget vilken är en plats som verkar ha glömts bort som kommit att husera västsveriges största loppmarknad och blivit ett socialt nav för många människor. Samt Frihamnen som ska utvecklas till en ny stadsdel med bostäder och sociala mötesplatser där man använder sig av tillfälliga lösningar för att skapa intresse och delaktighet. Uppsatsens syfte är att undersöka hur tillfälliga lösningar kan användas och hur företrädare för Göteborgs stad förhåller sig till dessa. De specifika frågeställningarna som utformats för att besvara syftet är: Vilka tidigare exempel finns från andra städer när platser används för tillfälliga lösningar?; Vilken karaktär har följande platser: Johannatomten, Kommersen och Frihamnen i relation till föränderliga platser och tillfälliga lösningar?, och slutligen; Hur ser politiker och tjänstemän på hur ”mellanrummen” i Göteborg ska användas och planeras det för tillfälliga lösningar på dessa ”mellanrumsplatser”? Dessa härleds teoretiskt till begrepp som det fysiska rummet och människan, tid, planering, mellanrum och tillfälliga lösningar. För att besvara studiens frågeställningar används kvalitativ metoder, närmare bestämt textanalys, komparativ metod och semistrukturerade intervjuer av tjänstemän och politiker i Göteborgs stad. Studien kommer fram till att Göteborgs stad för tillfället inte har en bra organisation för att kunna inrymma tillfälliga lösningar som inte ingår i områdessatsningar, exempelvis Frihamnen, på det sätt som tolkas eftersträvas. Respondenterna förordar tillfälliga lösningar byggda på initiativ och engagemang från invånarna, vilka då tillsynes inte kan tas omhand av Göteborgs stad. Studien föreslår, med grund i de tidigare exemplen och forskningen, istället att Göteborgs stad sätter upp ramar för engagemang på ett antal lämpliga platser och förklarar förutsättningarna. En först till kvarn-princip kan sedan användas och där stadens invånare får göra eller utveckla vad de vill och hur de vill, inom lagliga gränser och inom platsens förutsättningar. Detta för att utveckling och engagemang har svårt att etableras och bibehållas genom allt för politiska konstruktioner. Men genom att möjliggöra förutsättningar kan engamenang och kreativitet utvecklas varaktigt.
  • No Thumbnail Available
    Item
    Virtuella kroppar, fysiska rum? En hybridiserad förståelse av konventet som ett virtuell-fysiskt gränsland
    (2014-05-05) Saltin, Linnea; University of Gothenburg/Department of Economy and Society; Göteborgs universitet/Institutionen för ekonomi och samhälle
    Uppsatsens problematik grundar sig i en ökad hybridisering av offentliga platser och hur denna process påverkar våra kroppar samt virtualitetens förväntade riktning, från fysisk till virtuell, och förväntad laddning av manlighet. Cosplay är en subkultur där utövaren återskapar animerade och många gånger virtuella kroppar. Uppsatsen ser därför till hur cosplay kan förstås som en virtuell-fysisk praktik vilken går från det virtuella till det fysiska och vilka rum som skapas i denna process. Syftet består i att undersöka och beskriva konventet som en hybrid miljö och cosplay som en virtuell-fysisk praktik. Uppsatsen avgränsar sig sitt en svensk cosplay- och konventskultur. De frågeställningar som leder arbetet är: ¤ Hur kan konventet förstås som ett hybrid virtuell-fysisk miljö? ¤ Vilka rumsliga effekter får denna hybriditet? ¤ Hur kan cosplay förstås som ett förkroppsligande, virtuell-fysiskt gränsöverskridande? Teoretiskt utgår uppsatsen från tre grundpelare; relationen mellan det fysiska och det virtuella, cosplay och kroppslighet; konventet och hybrida rum. Det första avsnittet tar avstamp i Thulin och Vilhelmsons teorier om det virtuella som ett nytt led i vår rörlighet. Vidare diskuteras hur vi förstår det virtuella i förhållande till det fysiska utifrån Shields vilket leder till en diskussion kring gränsdragningar och gränsland utifrån Haraway. Avsnittet om cosplay och kroppslighet börjar i Rahman m.fl. forskning kring cosplaypraktik i Hong Kong för att sedan se till Pryke m.fl.s diskussioner kring hur man kan tala om kroppar. Detta avsnitt avslutas med Gns teorier om cosplay som en överskridande praktik. Avslutande för teorikapitlet är avsnittet om konvent och hybrida rum som inleds med Nobuokas diskussion om konventet som en kreativ miljö. Sedan följer Whatmores tankar om hybrida geografier vilket leder till Graham m.fl.s teorier om virtuella representationer som utökande och hybridiserande av urbana miljöer. Detta avsnitt avslutas med Ciolfi och Bannons arbete med att utöka en museimiljö teknologiskt. För att undersöka syftet används observationsmetod varför metodkapitlet fokuserar på detta utifrån Öhlander och Esaiasson m.fl., samt diskuterar synen på kunskapsproduktion utifrån Wilsons hybrida epistemologier och för ett resonemang kring forskarsubjektet/objektet utifrån Haraways tankar om situerade kunskaper. Uppsatsens resultat och analys visar på att konventsrummet utökas i multipla virtuell-fysiska processer med olika startpunkter och riktningar, med ökad och minskad friktion för interaktionen som tar plats där. Den ser också till hur de cosplayande kropparnas praktik samspelar med dessa rumsliga effekter och i sin tur skapar egna utökningar av de virtuella kropparnas narrativ och sina egna kroppsliga möjligheter. Detta avsnitt avslutas med en diskussion kring forskningsproduktionen och de föreställningar som kan finnas kring den hos en student som skriver en magisteruppsats.
  • No Thumbnail Available
    Item
    En heterotopologisk analys av den kulturella infrastrukturen i Göteborg: Rio Rio-båten på kollisionskurs med ett stadsplaneringsmaskineri på drift.
    (2014-05-05) Ernits, Heiti; University of Gothenburg/Department of Economy and Society; Göteborgs universitet/Institutionen för ekonomi och samhälle
    Hur urbana landskap eller stadens fysiska form och strukturer möjliggör ekonomiska, sociala och kulturella aktiviteter är ett angeläget forskningsfält inom urbana studier. Forskningsfältet som handlar om stadens kulturella infrastruktur som möjliggörare av aktiviteter är relativt outforskat i Sverige. Forskningsfältet är också intressant med tanke på att stadens kulturella infrastruktur påverkas av planerings- och stadsutvecklingsprocesser. Uppsatsen övergripande syfte är att bidra till den teoretiska diskussionen kring hur stadens landskap formas över tid men även att problematisera de rådande planeringsdiskurserna i Göteborg. Med stadsdelen Rosenlund i Göteborg och restaurangbåten Rio Rio i Rosenlundskanalen som utgångspunkt ämnar uppsatsen undersöka på vilket sätt den kulturella infrastrukturen som nyttjas av invånare och besökare i staden, förhåller sig till stadens planerings- och utvecklingsprocesser. Restaurangbåten Rio Rio - som i arbetet definieras som kulturell infrastruktur - har varit föremål för intressekonflikter i staden vilket gör båten till en intressant fallstudie. Arbetets teoretiska verktyg som tar avstamp i Foucaults spatiala analysverktyg och aktörs-nätverksteori – hjälper oss att analysera hur stadens komplexa landskap transformeras över tid av skiftande nätverk beståendes av mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Forskningen utgår från två huvudfrågeställningar: vilka nätverk och aktörer har mobiliserats för och emot båten samt vilka aktiviteter båten som kulturell infrastruktur möjliggör och dess betydelse för besökarna. Den första forskningsfrågan besvaras med metoder inspirerade från aktörs-nätverksteori och belyser det faktum att båten sakta trängs undan genom verkan från de aktörsnätverk – beståendes av privata och offentliga aktörer – som hålls samman och mobiliseras kring tanken om den ”goda staden”. Den andra forskningsfrågan besvaras med hjälp av etnografiska metoder som deltagarobservationer och intervjuer och påvisar att båten under nattetid fungerar som en viktig mötesplats mellan generationer och etniciteter och som en möjliggörare för alternativa livs- och musikstilar i centrala Göteborg. En slutsats är att genom denna konflikt blottläggs Göteborg stads ambivalenta hållning till stadens liv: å ena sidan påtalas viken av mångfald och diversitet och å andra sidan mobiliseras samarbetsorganisationer och näringsliv kring centrumupprustning och evenemang vilket effektivt likriktar utbudet och slätar ut stadens brokiga landskap.