”Han är ju ändå del till hälften”- En kvalitativ och kvantitativ studie om familjehemsplacerade barns kontakt med sina biologiska fäder.

Abstract

Studiens syfte är att undersöka hur kontakten ser ut mellan familjehemsplacerade barn och deras biologiska fäder, vilka faktorer som påverkar kontaktens utformning, socialtjänstens föreställningar och aktiva arbete kring familjehemsplacerade barn och deras fäder samt biologiska fäders betydelse för familjehemsplacerade barn. Uppsatsens frågeställningar berör i vilken utsträckning familjehemsplacerade barn har kontakt med sina biologiska fäder och socialsekreterares syn kring detta område.

För att bringa klarhet kring våra frågeställningar har vi främst använt oss av kvalitativa forskningsintervjuer med sex socialsekreterare på olika stadsdelar i Göteborg. Insamlingen av empirin har därutöver även skett med hjälp av en orienterande kvantitativ enkätstudie, besvarad av familjehemssekreterare, rörande 190 barn. Tanken med enkätstudien var att visa på hur kontakten till de biologiska fäderna ser ut för samtliga barn på en familjehemsenhet i Göteborg.

Vi har analyserat resultaten från främst våra intervjuer, men även våra enkäter, utifrån psykoanalytisk teori, modern familjeteori, socialkonstruktivistiskt perspektiv samt utifrån tidigare forskning inom området familjehem. Enkätstudiens resultat tyder på att det är fler mödrar än fäder som har kontakt med sina familjehemsplacerade barn och att mödrarnas kontakt med sina barn dessutom är både tätare och bättre än fädernas. Intervjustudiens resultat visar att samtliga av våra intervjupersoner anser att det är viktigt för familjehemsplacerade barn att bibehålla kontakten till sina biologiska föräldrar. Dessutom framkommer det ur intervjuerna att socialsekreterarna uppfattar att traditionella normer, med modern i centrum, fortfarande lever kvar och påverkar hur samhället är uppbyggt. Samtliga av socialsekreterarna har även uppfattningen att, i och med dessa normers starka påverkan, ställs det högre krav på moderns omsorgsförmåga och förmåga att ta hand om barnen. Dock råder det oense om huruvida Socialtjänsten påverkas av dessa normer som kan finnas i samhället.