Att ge bort en del av sig själv : upplevelsen av att vara organdonator

Abstract

Under praktik på en transplantationsavdelning såg jag hur mottagarens liv förändrades men donatorerna syntes inte. Då väcktes en undran om hur donatorerna tänkt för att donera. Varje år genomförs över 600 transplantationer i Sverige, men väntelistan är lång och patienterna får vänta länge för att få ett nytt organ. Med hjälp av levande donatorer kan väntetiden för dem som behöver ett nytt organ förminskas och organ från en levande donator håller oftast bättre kvalitet än ett organ från en avliden donator. Syftet var att ta reda på hur donatorn upplever donationsprocessen och hur donationen påverkar donatorns liv. Uppsatsen bygger på 14 artiklar. Undersökningarna som artiklarna är byggda på är gjorda i USA, Sverige, Norge, Tyskland, Storbritannien och Sydkorea. Artiklarna analyserades med en induktiv ansats och efter analysen framkom sex kategorier som resultatet byggdes efter. Majoriteten av donatorerna uppgav att donationen var en positiv upplevelse. Beslutet att donera var oftast inget svårt beslut för donatorerna men anledningarna till att donera varierade. Vissa donerade på grund av kärleken till den närstående och andra donerade för att få en ny upplevelse. Den post-operativa tiden var jobbig för en del donatorer, och värst hade de donatorerna som var under 30 år det. Att donera ett organ till en närstående kan ses som ett sätt att visa att man bryr sig om personen. Donatorerna hamnar i en ny situation efter operationen som de tidigare kanske inte varit i och detta gör att det finns en risk att de blir stressade eftersom de inte vet hur de ska hantera situationen. Denna stress kan tolkas som den stress som Benner och Wrubel beskriver i sin omvårdnadsteori. De beskriver en stress som uppstår när människan risker att förlora något den bryr sig om. Donatorerna ger mottagaren till organet en chans till ett helt nytt liv men får inte lika mycket tillbaka. Donatorerna upplevde donationen som en bra upplevelse som i många fall gjorde att de växte som människor. Tyvärr känner sig vissa bortglömda av sjukvården och mottagarna av organen. Donatorernas problem är att de har svårt att tänka på sig själva efter operationen, något som förmodligen beror på att det är en ny situation för dem.