Minskad sjukfrånvaro – en fråga om arbetsgivarincitament? Medfinansieringsreformen ur ett arbetsgivarperspektiv

Abstract

Studien utvärderar medfinansieringsreformen som kom att gälla 2004-2006 och vars intention var att med ekonomiska incitament få arbetsgivare att ta ett ökat ansvar för att minska den sjukfrånvaro som i början av seklet ansågs mycket stor. För att förklara arbetsgivarnas förhållningssätt besvaras först följande frågor: • Vad gör arbetsgivarna för att de anställda inte skall vara frånvarande från arbetet? Hur har de på denna punkt eventuellt förändrat sitt handlande på grund av reformen? • Hur påverkas jämställdheten av de nya incitamenten, till exempel med hänsyn taget till att kvinnor vanligtvis står för högre andel av sjukfrånvaro? • Hur förhåller sig arbetsgivarna till ekonomiska analyser och kalkyler av sjukfrånvaron och reformen? Vilka ekonomiska resultat kan skönjas? • Hur ser arbetsgivarna efter reformens genomförande på sitt ansvar att förebygga ohälsa och vidta rehabiliterande insatser? Har reformen förändrat synsättet? Frågorna besvaras dels med hjälp av en enkät och dels med en serie fallstudier från företag och förvaltningar. I analysen dras slutsatsen att arbetsgivare, oavsett reformen, tar ansvar för att åtgärder som antas förebygga ohälsa eller rehabilitera sjuka genomförs, men att de vare sig kan eller vill, annat än marginellt, ta ansvar för sjukfrånvaron och dess orsaker.