God redovisningssed i skattepraxis -En analys av sex rättsfall avseende intäktsperiodisering

Abstract

Bakgrund och problem: Sedan början på 1900-talet har det i svensk företagsbeskattning rått ett starkt samband mellan redovisning och beskattning vilket främst tar sikte på periodiseringen av intäkter och utgifter. Det område där god redovisningssed styr beskattningen kallas ofta det kopplade området och det är detta område som är föremål för undersökningen i denna uppsats. Eftersom kopplingen mellan redovisning och beskattning bygger på konceptet god redovisningssed är det av intresse att titta på innebörden av konceptet och hur detta behandlats i de rättsinstanser som har att ta ställning till begreppets innebörd. Syfte: Uppsatsens syfte är att utifrån sex rättsfall studera vad som i skatterättspraxis ansetts utgöra god redovisningssed i frågor om intäktsperiodisering. Avgränsningar: Skatterättsliga omfångsfrågor, det vill säga frågor om huruvida en intäkt är skattepliktig och/eller en utgift är avdragsgill faller utanför uppsatsens område. Eftersom uppsatsens fokus ligger på periodiseringsfrågor kommer inte heller frågan om hur andra redovisningsfrågor behandlats i skattepraxis att undersökas. Vidare är det endast de periodiseringsfrågor som ligger inom det kopplade området som behandlas eftersom det är dessa som påverkas av god redovisningssed. Frågor som rör koncernredovisning behandlas inte heller eftersom koncernen inte är något skattesubjekt. Inte heller behandlas reglerna för taxeringsförfarandet och skatteprocessen mer ingående. Metod: Uppsatsarbetet har genomförts med en kombination av företagsekonomisk kvalitativ metod och rättsdogmatisk metod. Detta val grundas på att det material som undersöks är rättsfall. Sådana lämpar sig inte för statistisk behandling med utgångspunkt i en kvantitativ metod utan förstås bäst med hjälp av tolkning. Den rättsdogmatiska metoden underlättar förståelsen för rättsfallens förhållande till de andra rättskällorna. I avsnitt 2.3.3 beskrivs den använda analysmodellen. Resultat och slutsatser: Med grund i de analyserade rättsfallen kan sägas att synen på periodiseringsfrågan har förändrats från en skyldighet att intäktsredovisa, och därmed betala skatt, när betalningen influtit, till en större frihet att för den skattskyldige att fördela intäkterna över den period betalningen avser. Kan den skattskyldige presentera underlag för hur de kostnader som intäkterna skall matcha fördelas, skall denna beräkning som huvudregel godtas, annars skall linjär periodisering tillämpas. Realisationsprincipen och presumtionen om linjär fördelning har numera en så stark ställning att redovisning enligt dessa principer godtagits även i fall där avtalsvillkorens affärsmässighet med fog kan ifrågasättas.