Redovisning av utgifter rörande nedmontering av tillgång, bortforsling av tillgång och återställande av platsen på vilken en tillgång står.

Abstract

Bakgrund: Under senare år har det skett en internationell harmonisering av den externa redovisningen. IFRS är ett principbaserat regelverk vilket innebär att företag i många fall får göra uppskattningar och tolkningar. Enligt IAS 16 ingår en uppskattad utgift för nedmontering, bortforsling och återställande av plats i anskaffningsvärdet. Förpliktelser för dessa utgifter redovisas och värderas i enlighet med IAS 37. Före övergången till IFRS redovisade de företag som författarna valt att se närmare på alla enligt Redovisningsrådets rekommendationer i vilka det finns liknande rekommendationer som i IFRS. Vid en genomgång av de valda företagens årsredovisningar ser författarna en variation gällande information och upplysningar inom uppsatsens valda problemområde, vilket gör att författarna anser att området är intressant att se närmare på. Problemformulering: Hur hanterar och redovisar svenska företag utgifter rörande nedmontering av tillgång, bortforsling av tillgång och återställande av platsen på vilken en tillgång står? Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga hur svenska företag som redovisar enligt IFRS förhåller sig till materiella anläggningstillgångar och avsättningar rörande nedmontering, återställande och liknande åtgärder samt hur de genom detta följer gällande regler och lagar. Författarna önskar därigenom se om och i vilka fall utgift för nedmontering, återställande och liknande åtgärder räknas in i anskaffningsvärdet för materiella anläggningstillgångar och avsättning görs och hur detta redovisas. Detta för att bidra till en ökad förståelse för företags redovisningsval. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med respondenter på företag som författarna anser är av sådan art att de torde uppskatta en framtida utgift för nedmontering, bortforsling och återställande av plats. Dessutom gicks även de valda företagens årsredovisningar igenom. Därefter analyserades det empiriska materialet tillsammans med referensramen. Slutsats: Sättet att redovisa framtida utgifter för nedmontering, bortforsling och återställande av plats skiljer sig åt mellan de studerade företagen. Detta då IFRS är ett principbaserat regelverk vilket innebär att företagen måste göra bedömningar och antaganden i redovisningen. Införandet av IFRS fick företag att gå igenom sin redovisning och mycket tyder på att det kan vara själva övergången till IFRS som är den utlösande faktorn för det sätt att redovisa som företagen följer idag. Respondenterna på samtliga företag anser att sättet att redovisa inom det valda uppsatsområdet enligt IFRS ger en rättvisande bild av företagen men vissa anser dock att det kan förekomma svårigheter i praktiken. Förslag till fortsatta studier: Ett förslag till vidare studier är att genomföra en fallstudie av ett företag för att kunna göra en djupgående analys av hur det valda företaget resonerar kring redovisningen av utgifter för nedmontering, återställande och liknande åtgärder. Det vore också intressant att studera detta ur ett branschpespektiv.