Villkor på informationsberikning i dialog

Abstract

När vi kommunicerar med varandra gör vi det i ett visst sammanhang, en viss kontext, och detta framträder i våra språkliga meddelanden på en rad olika sätt. Det jag presenterar här handlar om ett av dessa sätt, som jag kallar informationsrikhet, och jag tittar specifikt på spontan talad dialog. Ett exempel (från en resebyrådialog i Göteborg Spoken Language Corpus): A: telefonnummer hem B: fem tre fyra ett ett Betydelsen av B's (informationsrika) yttrande i den givna kontexten är inte enbart ett telefonnummer eller en sekvens siffror (det kompositionella innehållet) utan något i stil med att "B's hemtelefonnummer är 53411" (det kontextuella innehållet). Informationen "B's hemtelefonnummer är" finns uppenbarligen tillgänglig i den gemensamma kontexten när B gör sitt yttrande, och kommer dels ("hemtelefonnummer") från A's yttrande, dels (att det rör sig om en uppgift gällande B) från antingen ett tidigare yttrande eller från kunskap om vad som efterfrågas när man bokar en resa. Som en del av mitt arbete undersöker jag de villkor som begränsar vilken form och vilket innehåll en informationsrik konstituent kan ha. Jag gör en övergripande indelning av dessa i villkor som har att göra med informationsstruktur och villkor som inte har det. Informationsstrukturella villkor definierar jag som rörande vilken kontextuell information som är tillgänglig vid ett givet tillfälle. Exempel på denna typ av villkor är: (i) distans: hur långt tillbaka i dialogen viss kontextuell information introducerades och (ii) interferens: närvaro av semantiskt närliggande kontextuell information som kan leda till tvetydighet. Villkor som inte är informationsstrukturella är ofta språkspecifika, och rör bland annat morfosyntax och konventionaliserade uttryck. Alla dessa villkor samspelar, och en undersökning av dem visar på vilka faktorer som styr tolkning och produktion av informationsrika konstituenter i spontan dialog.