Ersättningar till styrelseordförande och VD i fyra A-listenoterade företag - och dess samband med företagets nettovins och omsättning utifrån en diskussion

Abstract

Under våren 2006 har bonusprogram och ersättningar till styrelse och verkställande direktör varit ett hett och omdiskuterat ämne i såväl tidningar som i debattprogram på tv. Anledningen är att många av företagen på börsens A-lista för bokslutsåret 2005 har fått kraftigt höjda ersättningar, enligt media, genom olika former av bonusprogram. Denna uppsats visar den historiska utvecklingen för ersättningar till styrelseordförande och verkställande direktör i fyra företag i två olika branscher, noterade på börsens A-lista. Dessa är Handelsbanken, SEB, Ericsson och Nokia. Syftet är att jämföra dessa företags nettovinst och omsättning, gentemot styrelseordförandes och VD:s totala ersättningar i form av fasta och rörliga arvoden, optioner med mera. Då vi valt att endast undersöka ett fåtal företag blir ansatsen mer kvalitativ än kvantitativ. Bonus är den del av lönen som erhålles utöver den fasta lönedelen och benämns även som rörlig lön, vilket kan innefatta optioner, vinstandelar, resultatbonus med flera. Även dessa undergrupper kan sedan indelas i ytterligare undergrupper. Enligt årsredovisningslagen måste ersättningar som löner, andra ersättningar, sociala kostnader och då specifikt pensionskostnader redovisas enskilt. Detta gäller för styrelseledamot och verkställande direktör och skall redovisas enskilt. Har företaget betalat ut tantiem och motsvarande ersättningar skall detta också anges specifikt. De båda banksfärerna har under den observerade perioden uppvisat såväl minskad som ökad omsättning och nettovinst. Dock skiljer sig företagen åt på så sätt att Handelsbankens styrelseordförande har en förvånansvärt hög ersättning. Detta motiveras genom att denne har en fulltidssysselsättning i företaget. Dock har styrelseordförandes ersättning under observationsperioden ökat konstant, trots sämre omsättning under vissa verksamhetsår. Verkställande direktören har även denne haft en ökning under alla år. För SEB:s styrelseordförande har ersättningen under alla år varit väldigt jämn med små förändringar över tid och även verkställande direktörs ersättning har i stort följt företagets ekonomiska utveckling. Ericsson har under den undersökta perioden haft ett par tuffa år med nedskärningar i både personal och verksamheter. Trots detta har styrelseordföranden fått stora ersättningar även då resultatet visade kraftigt negativa siffror. Även den verkställande direktören har haft stora ersättningar och företaget har stundtals valt att mörka vissa former av ersättningar. I Nokias fall har företaget visat ett kraftigt uppåtgående resultat under den undersökta perioden och företagets VD, och tillika styrelseordförande, har kvitterat ut ansenliga ersättningar. Vi kan se att styrelseordförandes och verkställande direktörs olika former av ersättningar inte alltid följer företagets ekonomiska utveckling. Detta till trots då företagen skriver att den rörliga ersättningen beror på uppfyllanden av ett antal kvalitativa och kvantitativa mål. Vi uppmärksammar tveksamheten till hur dessa mål sätts upp då rörlig ersättning delas ut även om omsättning och nettoresultat visar negativa siffror vid jämförelse mot tidigare år. Dock kan vi inte med denna uppsats dra några generella slutsatser, men gällande påståendet att styrelseordföranden i svenska börsföretag fått kraftigt höjda ersättningar kan vi till viss del dementera i linje med uttalanden från kända styrelseordföranden. Dock har vi enligt tidigare diskussion, sett att vissa förfaranden som företagen gör kan anses mindre bra och det kan man bland annat se i att årsredovisningarna innehåller stundtals dålig information till aktieägarna om ersättningarnas innehåll och grunder.