Kommunikationen inom den kommunala revisionen -Hur väl fungerar den?

Abstract

Bakgrund och problem: Den kommunala revisionen har en mycket viktig samhällsfunktion då den fungerar som ett demokratiskt kontrollinstrument. För att revisionen skall vara tillfredställande krävs att kommunikationen mellan inblandade parter fungerar. Från olika referenser kan utläsas att det eventuellt skulle kunna finnas vissa brister i kommunikationen inom den kommunala revisionen. Utifrån ett allmänt teoretiskt resonemang kring kommunikation och utifrån de riktlinjer som god revisionssed ger avseende kommunikationen inom den kommunala revisionen har vi därför valt att studera följande: Hur väl fungerar kommunikationen mellan revisorer och fullmäktige respektive mellan revisorer och nämnder inom den kommunala revisionen? Syfte: Syftet med studien är att med hjälp av ett urval av kommuner beskriva hur väl kommunikationen fungerar inom den kommunala revisionen. Vår avsikt är att föra en diskussion kring kommunikationen utifrån relevanta begrepp och vårt fokus kommer att ligga på den kommunikation som sker löpande under året mellan förtroendevalda revisorer och fullmäktige respektive mellan förtroendevalda revisorer och nämnder. Avgränsningar: Vår studie innefattar endast tre medelstora kommuner i västra Sverige. Intervjuer med en representant från förtroendevalda revisorer, fullmäktige och nämnder i respektive kommun kommer att ligga till grund för vårt empiriska material. Vi kommer inte att behandla revisionen i de kommunala bolagen. Metod: Detta är en kvalitativ fallstudie där vi använder oss av både primära och sekundära källor i form av intervjuer, vetenskapliga böcker och journaler samt utgivna skrifter för att kunna svara på vår problemställning. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer där alla respondenter har fått liknande frågor. Vid sammanställningen av vår referensram samt vårt empiriska material skedde en naturlig kategorisering av materialet vilken även återfinns i vår analys där vi har ställt vårt empiriska material mot den information som vi presenterats i referensramen. Slutsats: Kommunerna har under senare år i vissa avseenden utvecklat sina former för kommunikation. Kommunikationen mellan revisorer och fullmäktige kan ses som väl fungerande, men i kommunikationen mellan revisorer och nämnder finns vissa brister avseende exempelvis kunskapen om varandra och den löpande kommunikationen. För att revisionen skall uppfylla sitt syfte samt ses som ett fungerande demokratiskt kontrollinstrument behöver kommunikationen inom den kommunala revisionen därmed utvecklas ytterligare. Varje kommun måste finna rutiner för en fungerande kommunikation som passar deras verksamhet samtidigt som god revisionssed uppfylls.