Nätägarna och deras kunders åsikter om elfrågor - en Stated Preference analys

Abstract

Sedan mitten av 1990-talet har det skett omfattande förändringar på den svenska elmarknaden. Syftet har varit att konkurrensutsätta två delar på elmarknaden: produktion och handel. Då det inom distributionen råder naturligt monopol har energimyndigheten infört nätnyttomodellen, för att göra det möjligt även för privata aktörer att verka på denna marknad. Detta har inneburit att nätföretagen har fått ”konkurrens” från en fingerad konkurrent. Införandet av nätnyttomodellen innebär att det kommer att ske förändringar på marknaden och detta kommer att påverka nätföretagen, men också deras kunder. Problemet som skall besvaras är sakligheten i nätbolagens argumentation. Är det så att nätbolagen vet vad deras kunder efterfrågar och föreligger det någon skillnad i synden på eldistribution mellan energikrävande kunder och mindre energikrävande kunder? Denna uppsats är en fortsättning av en tidigare uppsats The net utility model – a goldmine of the net companies (Lüborg & Maciejko, 2004), där dess sekundära del använts i denna uppsats. Syftet med den uppsatsens sekundära del var att utröna vad nätbolagen trodde att deras kunder hade för preferenser på eldistribution. Detta gjordes med hjälp av en undersökningsmetod som kallas Stated Preference och som även använts till denna uppsats för att fastställa vad nätbolagens kunder har för preferenser. Undersökningsmetoden använder olika attribut för att beskriva en produkt och genom att ge respondenten två olika alternativ i varje fråga har de olika attributen kunnat rangordnas och därigenom kunnat jämföras. De attribut som används för att beskriva elbolagens produkt är aviserade och oaviserade avbrott, pris, elkvalitet och service. Resultatet av undersökningarna visar att det finns skillnader i synen på eldistribution mellan elbolagens kunder. De elintensiva företagen har en mer genomtänkt uppfattning om sin syn på eldistribution, då man har en logisk rangordning. De mindre elintensiva företagen har en rangordning på sina attribut som visar att man inte har riktig insikt på sin elsituation. Dessa bolag rangordnar t.ex. oaviserade avbrott före aviserade avbrott, vilket innebär att man föredrar osäkerhet framför en klar och förutsägbar framtid.

När alla nätbolagens kunder jämfördes med nätbolagen framkom att skillnaden mellan dessa parter inte är speciellt stor. Nätbolagens kunder har pris som det absolut viktigaste attributet medan elbolagen anser oaviserade avbrott som viktigast. För övrigt rangordnas de övriga attributen lika. Detta innebär att endast oaviserade avbrott och pris har bytt plats i de olika parternas rangordning. Nätbolagens rangordning skiljer sig från deras kunders beroende på att dessa bolag har ett övergripande ansvar för distributionen och om nu avbrotten skulle öka eller elkvaliteten skulle försämras. Då skulle nätbolagen kritiseras för detta och därav ser man produktmässigt till kundens bästa genom att fokusera på oaviserade avbrott och kvalitet. Nätbolagens kunder har valt priset som det viktigaste attributet. Detta då priset alltid är viktigt på en konkurrent utsatt marknad, då alla kostnader som kan sänkas också bör sänkas för att nå ett bättre resultat. Då nätbolagens argumentation skiljer sig från kundernas preferenser är sakligheten i deras argumentation bristfälligt. Detta betyder att energimyndigheten bör ta nätbolagens argumentation för en högre debiteringsgrad med försiktighet och istället främst utgå från sina egna bedömningar.