Barn i gränslandet - mellan frivillighet och tvång

Abstract

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur socialsekreterare beskriver det fortsatta arbetet med familjen när domstolen avslagit socialnämndens ansökan om vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Vi har studerat hur socialsekreterare beskriver att dessa ärenden handlades efter domstolens avslag, hur socialsekreterarna hanterade och upplevde det fortsatta arbetet med familjen, om socialsekreterarna bedömer att barnens behov blev tillgodosedda och vilket stöd socialsekreterarna efterfrågar från organisationen i dessa situationer.

Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi intervjuat tio socialsekreterare i Jönköpings län som alla har fått avslag av domstol på ansökningar om LVU-vård i så kallade miljöärenden under åren 2001-2006.

De teoretiska perspektiv vi valt att analysera empirin utifrån är relationens betydelse i psykosocialt arbete, förmåga till förändring, socialarbetarens dubbla roll, organisation, stress och utbrändhet.

Socialsekreterarna i vår studie upplevde svårigheter i samarbetet med familjen efter domen. I de flesta ärenden har det skett handläggarbyten och i tre ärenden har socialsekreterarna blivit ”avsatta” av föräldrarna efter domen. Socialsekreterarna beskriver svårigheterna kring sin dubbla roll. Efter domen krävs ett fortsatt samarbete kring insatser och socialsekreteraren får gå från att vara en myndighet som ifrågasätter, utövar makt och kontroll till att vara lyhörd, stödjande och uppmuntrande. Deras bedömning har varit att föräldraförmågan inte varit tillräcklig och att socialtjänsten inte lyckats få till stånd tillräckliga insatser på frivillig väg och därför valt att ansöka om LVU. I intervjuerna framkommer det att socialsekreterarna förlorat tron på att nödvändig förändring är möjlig, vilket försvårar det fortsatta behandlingsarbetet. Socialsekreterare är en yrkesgrupp som riskerar att drabbas av stress och utbrändhet. Studien visar att socialsekreterarna utvecklar olika strategier för att hantera sin arbetssituation. Socialsekreterarna upplever att arbetsbelastning och tidsbrist försvårar deras arbete och de efterfrågar därför stöd från organisationen att prioritera dessa ärenden.

Av intervjuerna framkommer att socialtjänstens kontakt med familjen upphörde omgående i två ärenden efter domstolens avslag. I hälften av ärendena kom omfattande insatser till stånd, i resterande ärenden samtyckte familjen till begränsade insatser. Ingen valde att överklaga beslutet och i enbart ett ärende har socialtjänsten efter en tid på nytt ansökt om LVU-vård, trots att socialsekreterarna ansåg att barnens behov inte blev tillgodosedda.

Vår studie visar att det finns en risk för att barns behov inte blir tillgodosedda efter att domstolen avslagit ansökan om LVU-vård. Studien visar att det finns ett behov av förbättrade rutiner kring uppföljning av dessa ärenden för att säkerställa att barn som socialtjänsten bedömer vara i behov av omfattande insatser och som befinner sig i gränslandet mellan tvång och frivillighet, får sina behov tillgodosedda.