Nedskrivning av materiella anläggningstillgångar - En studie av fastighetsbolags värderings- och nedskrivningsrutiner efter implementeringen av RR17

Abstract

Bakgrund och problem: Till följd av att bankerna i mitten av 80-talet började öka belåningen av bland annat fastigheter ökade efterfrågan på dem, vilket i sin tur höjde fastighetspriserna. Fastighetsägarnas förväntningar var att stora kassaflöden skulle inflyta, vilket inte blev fallet och många fastigheter övervärderades sedermera. I samband med detta problem har Redovisningsrådet relativt nyligen utkommit med en ny rekommendation berörande nedskrivningar, RR 17 ”Nedskrivningar”, vilken syftar till att komma till rätta med dessa övervärderingar.

Syfte: Syftet med studien är att utreda om fastighetsbolags värderings- och nedskrivningsrutiner samt revisorernas granskningsrutiner av materiella anläggningstillgångar har förändrats efter implementeringen av RR 17. Om så är fallet redogörs för dessa förändringar samt analyseras vilka effekter det medför på redovisningen utifrån aktuella principer samt de kvalitativa egenskaperna tillförlitlighet och jämförbarhet. Ytterligare en målsättning med uppsatsen är att utreda huruvida det föreligger ett glapp mellan norm och praxis vid tillämpandet av RR 17.

Avgränsningar: Undersökningen har applicerats på fastighetsbolag belägna inom Göteborgsregionen som är noterade på Stockholmsbörsen samt de fastighetsbolagen inom Göteborgsregionen som inte är noterade men som likväl tillämpar RR 17.

Metod: Uppsatsen präglas av den hypotetisk-deduktiva metoden och enligt den kvalitativa metoden genomfördes djupintervjuer med fyra revisionsbyråer och ett fastighetsbolag.

Resultat och slutsatser: RR 17 har medfört förändringar för fastighetsbolagens värderings- och nedskrivningsrutiner samt för revisorernas granskningsrutiner av materiella anläggningstillgångar. Redovisningens tillförlitlighet och jämförbarhet av nedskrivningar inom fastighetsbranschen har förbättrats liksom rättvisande bild. Försiktighetsprincipen och god redovisningssed har blivit mer explicita, dock har väsentlighetsprincipen alltmer frångåtts. Studien visar även att det föreligger ett visst glapp mellan norm och praxis vid tillämpandet av RR 17.

Förslag till fortsatt forskning: Hur kommer övergången mellan RR 17 och IAS 36 påverka redovisningen inom fastighetsbranschen?