Barn till psykiskt sjuka föräldrar - Risker och friskfaktorer

Abstract

I Sverige finns idag cirka 100 000 ”osynliga barn” d.v.s. barn till psykiskt sjuka föräldrar. Varför de kallas osynliga beror på att det är först på senare år barnen har börjat synliggöras inom olika verksamheter såsom socialtjänst och psykiatri. I vårt samhälle är psykisk ohälsa ett stort folkhälsoproblem och ett förebyggande arbete är därför angeläget. För att arbeta preventivt så effektivt som möjligt är det viktigt att veta vilka risker särskilda högriskgrupper har samt vilka friskfaktorer som kan mildra och påverka att en individ inte utvecklar psykisk ohälsa/sjukdom. Relationen med en psykiskt sjuk förälder kan vara både skrämmande och svår att förstå. Har föräldern vanföreställningar kan barnet dras in i dessa. Det är dock inte bara förälderns psykiska sjukdom som påverkar barnet utan även förälderns förmåga eller oförmåga till att få vardagliga rutiner att fungera. Det har också stor betydelse om det finns en andra förälder som vill och kan ansvara för barnet. Trots att barn utsätts för stora påfrestningar och riskfaktorer under uppväxten som att ha en psykiskt sjuk förälder är det flera som ”klarar sig bra” i livet ändå d.v.s. de växer upp till kompetenta och empatiska individer med god självkänsla. Begrepp som förslagsvis skulle kunna ha något med det att göra är: resilience/motståndskraft, olika skyddsfaktorer (personliga egenskaper eller i omgivningen), coping-strategier samt Antonovskys KASAM-teori (känsla av sammanhang) som tillsammans med Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell är de teorier uppsatsen kommer att utgå ifrån. I uppsatsen kommer jag att använda mig av friskfaktorer som ett samlingsbegrepp av de olika begreppen ovan. Den första frågeställningen i uppsatsens syfte handlar om vilka risker det finns för barn till psykiskt sjuka föräldrar att själva utveckla psykisk sjukdom och/eller andra problem jämfört med barn till icke psykiskt sjuka föräldrar. Här vill jag främst ta reda på om det finns en ökad risk eller inte. Den andra frågeställningen handlar om att få en översikt av olika friskfaktorer som skulle kunna påverka att en individ trots en svår uppväxt undgår att själv drabbas av psykisk sjukdom och/eller andra problem som förväntas ha ett samband med uppväxten. Metoden som används i uppsatsen är systematisk litteraturstudie. Majoriteten av artiklarna hittade jag genom att läsa referenslistor och för att kontrollera kvaliteten använde jag mig av Sahlgrenska akademins mall för artikelgranskning. Några få artiklar hittades genom samsökning av databaser på Göteborgs universitetsbiblioteks hemsida. De artiklar jag valde hade alla något med psykisk sjukdom/psykiatriska tillstånd eller olika typer av friskfaktorer att göra. Angående den första frågeställningen kom jag i resultatet fram till att barn till psykiskt sjuka föräldrar, i alla fall de med deprimerade föräldrar, har en ökad risk för att själva drabbas av psykisk sjukdom som depression och ångestsyndrom och/eller andra problem. Dessa andra problem var bl. a. beteendestörningar, missbruk och funktionsnedsättningar av olika slag. Flickor verkar ha en högre risk att drabbas än pojkar. I den andra frågeställningens resultat fick jag fram att friskfaktorer som kan ha betydelse för att en individ inte utvecklar psykisk sjukdom och/eller andra problem som har ett samband med en svår uppväxt var bl.a. god självkänsla, social kompetens, tillitsfulla relationer och socialt stöd. Eftersom självkänsla verkar vara en viktig faktor för psykisk hälsa kan man tänka sig att det behövs mer forskning på hur denna kan främjas hos barn oberoende om de tillhör en högriskgrupp eller inte. Genom att identifiera friskfaktorer som kan hjälpa barn som växer upp under svåra förhållanden att inte drabbas av olika problem kan man arbeta preventivt på ett mer effektivt sätt och minskar då inte bara individens lidande utan även samhällets kostnader.