| dc.description.abstract | Sammanfattning:
Vårt syfte var att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barns svar på en faktafråga i muntliga dialoger
med matematiskt innehåll. De frågeställningar vi utgick från var hur pedagogerna ger muntlig respons på, och
hur de resonerar kring sitt bemötande av, barns svar på en faktafråga i muntliga dialoger med matematiskt
innehåll samt hur pedagogerna förhåller sig till barns sätt att resonera utifrån individuella erfarenheter relaterat
till rätt och fel inom matematik. Fokus för vår studie var främst dialogen och inte det matematiska innehållet i
sig. Vi genomförde en fallstudie där vi studerade två pedagoger genom observationer samt intervjuer. Genom
observationerna kom vi fram till att pedagogerna bemöter barnens svar genom varierade former av respons.
Responsen kunde utgöras av att pedagogerna bekräftade och dementerade barnens svar, att de ställde olika
former av frågor samt att de visade ett, vad vi kallar, öppet bemötande. I intervjuerna menade pedagogerna att
de inte ville fokusera rätt och fel svar, utan istället främst utgå från och bekräfta barnets sätt att tänka. I sitt
bemötande förhåller sig pedagogerna medvetet till att barn bär med sig olika erfarenheter och de menar att det är
viktigt att bygga vidare på det som barnen har med sig. Vi har kopplat våra resultat till lärandeteorier som
konstruktivism och sociokulturellt perspektiv, samt till tidigare forskning. I diskussionen problematiserar vi
vilka konsekvenser olika bemötanden kan ha för barnets förståelse och lärande. Varje form av bemötande,
menar vi, kan få både negativa och positiva konsekvenser. Ett exempel på en didaktisk konsekvens av att
pedagogerna bekräftar barns rätta svar kan vara att barnen då skapar tillit till sin egen förmåga, men detta
bemötande kan även ge att barnen lär sig att det är viktigt att ha rätt. Hur pedagogernas bemötande ser ut
påverkar dessutom vad barn förstår i en dialog. | swe |
