Närstående som resurs i vården Närståendes och sjuksköterskors upplevelse av delaktighet

Abstract

Litteraturstudiens syfte var att beskriva innebörden och konsekvenserna av närståendes delaktighet i vården ur både närståendes och sjuksköterskors perspektiv, samt hur bekräftelse kan användas i sjuksköterskans yrkesutövande för att närstående ska känna delaktighet. I bakgrunden beskrivs närstående kort ur ett historiskt perspektiv, därtill presenteras teorier kring individers roller i samhället. Som omvårdnadsteoretisk bakgrund valdes begreppen delaktighet och bekräftelse. Elva vetenskapliga artiklar, som på olika sätt knyter an till litteraturstudiens syfte, granskades och analyserades induktivt. Resultatet visar att de närstående ville bli inbjudna till delaktighet i vården av patienten. När sjuksköterskor visade nedlåtande attityd gentemot närståendes delaktighet upplevde de närstående ett lidande. Närstående fungerade som en länk mellan den sjuke och sjuksköterskan, och blev på så vis viktig både för den sjuke och för sjuksköterskan. Sjuksköterskorna uttryckte att närstående var viktiga i vården, framförallt för att ge och ta emot information. Sjuksköterskorna lyfter fram att det viktigaste sättet att ansluta till de närstående var genom att dela med sig av information. Vissa sjuksköterskor såg ett problem i att skapa en bra kontakt med de närstående och samtidigt ha sin lojalitet hos patienten. Att sjuksköterskan tar initiativ till samtal och dialog har stor del i att möjliggöra närståendes delaktighet. Delaktighet som process kräver deltagande, dialog och information. Slutsatsen av litteraturstudien är att nyckeln till delaktighet och bekräftelse för de närstående är dialog och information. Men det finns fler frågor än svar på hur närståendes delaktighet i vården fungerar och hur den kan förbättras. Ett ämne som borde utforskas mer.