Hinder och möjligheter för sjuksköterskan att tala med patienten om sexualitet

Abstract

Inledning Genom tiderna har människans sexualitet varit tabubelagt och förbjudet. Kvinnan har setts som asexuell, medan mannen har setts som den som bär den sexuella fanan. Sexualitet är en betydelsefull del av att vara människa; den påverkar parrelationer, socialt umgänge och en människas välbefinnande. Sjuksköterskan skall ha en helhetssyn på patienten, något som även styrks av lagen. Dock tenderas patientens sexualitet och eventuella problem med denna hoppas över inom olika instanser i vårdkedjan. Trots att problem vid olika sjukdomstillstånd och läkemedelsbehandlingar är kända. Syfte Syftet med denna litteraturstudie har varit undersöka varför ämnet sexualitet inte tas upp inom olika instanser i vården och vilka möjligheter som finns till förbättringar. Metod Resultatet baseras på elva artiklar som är skrivna mellan 1994 och 2007. Artiklarna är sökta i databaserna PubMed och Cinahl och manuellt i tidsskriften Sex and disability. Metoden var induktiv och resultatet analyserades med hjälp av Travelbees mellanmänskliga teori. Resultat I resultatet framkom att sjuksköterskor i de flesta studier tyckte att de hade för låg kunskapsnivå eller för lite utbildning för att ta upp sexualitet med patienterna. Dock är utbildning en viktig väg för sjuksköterskorna att ta upp ämnet. Kultur och religion är något som påverkar sjuksköterskorna och det visade sig att manliga sjuksköterskor hade lättare att ta upp ämnet med sina patienter än kvinnliga. Flera artiklar tog upp obehag som en anledning att inte ta upp ämnet. Även tidsbrist var något som påverkade. Möjligheter för sjuksköterskor att blir tryggare i att ta upp ämnet med patienter var ökad utbildning, vilket både bör förse dem med kunskap om sexualitet och färdigheter i kommunikation för användande av kunskapen. Utbildning ökar även sjuksköterskornas medvetenhet och attityder, vilket är viktigt.