Frågar sjuksköterskor patienter om deras alkoholvanor?

Abstract

Alkohol är den vanligaste drogen i Sverige. Alkoholskadorna är stora och varje år dör 5000-6000 personer i sviterna av alkoholskador. Alkoholintervention har i studier visat sig vara effektivt för att nå riskkonsumenter av alkohol i syfte att minska konsumtionen. Socialstyrelsen kom år 2007 ut med nationella riktlinjer där det rekommenderas att hälso- och sjukvården inom vissa områden som akutmottagningar och primärvård har utarbetade system med tydliga strategier för tidig upptäckt av alkohol- och narkotikaproblem. Sjuksköterskan möter patienten i sitt arbete, hon gör en första bedömning av patientens hälsoproblem i ankomstsamtalet. Syftet med fördjupningsarbetet var att undersöka vad som påverkar sjuksköterskan att i mötet med patienten ta upp frågan om dennes alkoholvanor. Fördjupningsarbetet är en litteraturstudie som baseras på 10 vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades induktivt och tre teman framträdde: kognitiva faktorer, emotionella faktorer samt organisatoriska faktorer. I resultatet framkom kunskapsbrist och dåligt självförtroende som en orsak till att inte fråga patienten om dennes alkoholvanor. Det framkom även negativa attityder såsom misstro till patienten, att det är ett känsligt ämne samt en rädsla för att störa patientrelationen som orsaker liksom delade åsikter om vems ansvar alkoholprevention är. Slutsatsen blev att kunskapsbristen bedöms vara den viktigaste orsaken till att inte fråga om alkoholvanor. Om kunskapsbristen kan åtgärdas med utbildning kan även de negativa attityderna mot alkoholprevention motverkas.