Omvårdnadsstrategier i mötet med den självskadande människan

Abstract

Bakgrund: Självskadebeteendet har fått alltmer uppmärksamhet på senare tid. Ungefär 5-7 % av alla ungdomar i västvärlden har någon gång medvetet skadat sig själva. Sjuksköterskor är antagligen en av de yrkesgrupper som oftast ställs inför utmaningen att bemöta och vårda dessa människor, ändå finns det relativt lite forskning på vilka åtgärder och förhållningssätt som är bäst lämpade i dessa sammanhang. Syfte: Studiens syfte var att få en övergripande bild av hur sjuksköterskans arbete med den självskadande patienten beskrivs i aktuella vetenskapliga studier, av hur man anser att denna verksamhet eventuellt bör förändras och utformas framöver, samt av vilken syn på självskadebeteende och den självskadande människan som ges uttryck för och hur detta eventuellt påverkar vården och forskningen på området. Metod: Efter databassökningar i Cinahl och Pubmed valdes tio relevanta artiklar ut, vilka utgjorde grunden för en litteraturöversikt. Artiklarna analyserades sedan utifrån ett antal frågeställningar som formulerats utifrån studiens syfte. Resultat: Sjuksköterskors praktiska arbete med självskadande människor beskrevs ofta som stående i motsats till de teorier och riktlinjer som fanns att tillgå. Bland de åtgärder som prövats empiriskt var det bara tillämpningen av principer från dialektisk beteendeterapi som visade goda resultat. Forskningen på området ansågs försvåras av terminologisk oenighet. Vidare forskning efterfrågades och nya infallsvinklar föreslogs. Diskussion: Den terminologiska diffusheten på området belystes. Omvårdnadens brister diskuterades utifrån Martinsens omvårdnadsfilosofi. Vikten av att uppnå konsensus vad gäller terminologin och att nå en djupare förståelse för självskadebeteendets skiftande orsaker och innebörder framhölls. Slutsats: För att utveckla en vård som kan möta de självskadandes behov krävs att vi erhåller en mer nyanserad bild av fenomenet och kommer underfund om vad det problem består i som vården bör inriktas mot.