Att vara mamma och sjuk i bröstcancer

Abstract

Bröstcancersjukdomen drabbar årligen många kvinnor. I Sverige under år 2006 diagnostiserades 2819 kvinnor mellan 20-59 år med bröstcancer, en ålder då många är föräldrar med hemmaboende barn. Bröstcancer är en livshotande sjukdom och att drabbas av sjukdomen kan innebära att livet förändras fysiskt, psykologiskt, existentiellt och socialt. Tidigare forskning visar att också pappan och barnet i familjen till kvinnan med bröstcancer påverkas av sjukdomen. Omvårdnadens fokus är både individen och familjen. Sjuksköterskans uppgift är att vårda människor ur ett helhetsperspektiv, där även den sociala människan ska bemötas. Detta arbete är en litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar med publiceringsår mellan 2000-2008. Litteraturstudiens syfte var att beskriva kvinnans erfarenhet av att vara mamma med hemmaboende barn under bröstcancersjukdom och behandling. Bearbetningen av artiklarna utfördes enligt Granheim och Lundmans modell för latent innehållsanalys. Resultatet visade att mammor efter bröstcancerdiagnosen mötte en ny tillvaro där de blev tvungna att försöka hitta en balans mellan att samtidigt vara mamma och en sjuk kvinna. På vägen genom sjukdomsprocessen erfor mammorna förlust av energi, delar av rollen som mamma samt tid med barnet. Flera studier visade på att mammor såg sitt barn reagera på sjukdomen samt deras behov att skydda sitt barn från sjukdomen. Mammorna upplevde att de behövde hjälp av professionella som kunde bemöta dem i egenskap av att vara mamma och sjuk. Under sjukdomsprocessen beskrev mammor med bröstcancer påfrestande upplevelser men även att det var möjligt för dem att finna ny meningsfullhet i mor-barnrelationen. Resultatet belyste vikten av att sjuksköterskan konkretiserar riktlinjerna för hur hälso-och sjukvården ska agera gentemot patienten. Vård ska bedrivas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, i samråd och med respekt gentemot patienten. Sjuksköterskan kan exempelvis möta upp mamman, barnet och pappan och skapa delaktighet utifrån familjens önskemål samt hjälpa dem i kommunikationen omkring sjukdomen. I samtal kan sjuksköterskan låta mamman bearbeta sin livssituation och hänvisa till rätt vårdnivå för vidare hjälp om så behövs. De slutsatser som kunde dras var att bröstcancersjukdomen var en stor utmaning för mamman och hela familjen. Samtidigt som mammans förmåga att ta hand om barnet kunde avta under behandlingstiden, verkade barnets behov av mamman öka. Sjukdomserfarenheten kunde ge mamman möjlighet till omvärdering av livet och finna ny mening, en process i vilken vårdpersonal skulle kunna bistå mammor med bröstcancer.