| dc.description.abstract | Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, medan den som inte har, från honom skall
tas också det han har.1
Att leva med ett dolt handikapp som dyslexi är tungt på många vis. Inte bara är det arbetsamt
att ständigt möta text och vara beroende av att kunna läsa, tolka och förstå den utan vid varje
misslyckande med detta sjunker självförtroendet. Min erfarenhet är att det, som dyslektiskt
barn, är svårt att motivera sig själv till att ta itu med problematiken och arbeta med läsning
och skrivning. Det är lättare att försöka undvika situationer som är svåra och istället hitta en
genväg förbi hindret. Detta beteende leder i sin tur till att avståndet till en trivsam
läsupplevelse ökar. Utan stöd från skolan finns risken för en ständigt nedåtgående spiral.
Därför vill jag, med denna uppsats, påvisa en möjlig metod och ett relevant verktyg för att
ge stöd åt elever vilka ännu inte har upplevt sann och äkta läsglädje.
1.1 Syfte, frågeställningar och hypotes
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka pedagogiska och teoretiska argument det finns för
att elever med läs- och skrivsvårigheter av dyslektisk art bör eller ej bör läsa populärlitteratur
som en del av skolarbetet.
Frågeställningar är:
• Är det försvarbart att elever med dyslexi läser populärlitteratur som hjälpmedel för att
öka läslust och läsglädje?
• Finns det möjlighet till läsutveckling med hjälp av populärlitteraturen och vilka är
argumenten för och emot detta? | en |
