En studie i behandlingsarbete med barn med ADHD och deras familjer vid BUP-mottagningar i Göteborg

Abstract

ADHD är en förkortning för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder som innebär neuro¬psykiatriska problem med hyperaktivitet, ouppmärksamhet och bristande impulskontroll. Socialstyrelsen (2002) beräknar att 3-5 procent av barn och unga lider av denna svårighet. En mindre andel av dessa får hjälp och behandling via barnpsykiatrin. Studien avser att ge en beskrivning och analys av den barnpsykiatriska icke medicinska personalens, psykologer och socionomers, sätt att arbeta och tänka kring behandlingsarbete med ADHD-barn och deras familjer. Inledningsvis försöker jag dels beskriva ADHD diagnostiskt och vilka problem det kan medföra, men också sätta in problematiken i ett sammanhang utifrån BUP:s arbetsmetoder, behandlingsforskning och behandlingserfarenheter. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjuundersökning. Undersökningsgruppen består av fem behandlare inom barn och ungdomspsykiatri inom BUP:s öppenvård i Göteborg. Tre är leg. psykologer och leg. psykoterapeuter och två är socionomer och leg. psykoterapeuter. Undersöknings¬deltagarna berättar om sammanlagt åtta fall. Utifrån fallbeskrivningar har jag kopplat frågeställningar om hur diagnosen inverkar på metod och vilken problematik man valt arbeta med och teoretiska och metodmässiga utgångspunkter. Resultatet visar att det finns en stor enighet om att föräldraarbetet oftast är avgörande för att behandlingen med barnet ska få effekt. Fallen uppvisar en stor komplexitet med både familjeproblem och komorbiditet hos barnet. Det visar sig att behandlarna utgår i behandlingen från barnets och familjens helhetssituation, inte ADHD-symptomen primärt. ADHD-diagnosen blir därför inte avgörande för metodvalet. Många barn med ADHD kommer inte till behandling på BUP. I uppsatsens slutdiskussion diskuteras därför olika faktorer som inverkar på beslut om erbjudande om behandlingsinsats. Några idéer om ett behandlingsupplägg skisseras.