IAS 1 Punkt 113 och 116 - betydende bedömningar och osäkerheter i uppskattningar

Abstract

Bakgrund och problem: IAS 1 innehåller krav på att företag skall lämna upplysningar om de viktigaste bedömningar företag gör vid tillämpning av dess redovisningsprinciper samt viktiga källor till osäkerhet i uppskattningar. Detta krav innefattas av punkterna 113 och 116. Information av denna typ är för företag en balansgång mellan öppenhet och att kunna behålla konkurrensfördelar. Kravet var efter implementeringen av IFRS år 2005 nytt för svenska noterade bolag. Det förekommer mer eller mindre lyckade försök att förverkliga tanken bakom upplysningskravet. Ett problem för företag kan vara att kartlägga vad som egentligen utgör ett osäkert antagande. Syfte: Uppsatsens syfte är att kartlägga de områden gällande IAS 1 punkt 113 och 116 som företag upplyser om. Vidare är syftet att få en bild av omfattningen och placeringen utav dessa upplysningar. Uppsatsen skall också redogöra för eventuella variationer som kan finnas mellan företag inom samma bransch samt mellan två olika branscher. De två branscher som undersöks är industri- och finansbranschen. Avgränsningar: Undersökningen är avgränsad till de företag inom Finans– och Industrisektorn listade på Stockholmsbörsen per den 16 november 2008, vilka i sin redovisning skall följa IFRS samt har ett räkenskapsår som sammanfaller med kalenderåret 2007. Metod: Uppsatsen bygger på en kvantitativ metod där 109 stycken årsredovisningar har undersökts. Denna undersökning gav material som användes för den statistiska analysen där det prövades för signifikanta skillnader. Studiens urval är de två branscherna industri och finans vilka är indelade på Stockholmsbörsen. Den information som insamlats överfördes till en av oss utvecklad mall. Resultat och slutsatser: Vad gäller placeringen av upplysningarna fann vi ingen signifikant skillnad om denna fanns bland redovisningsprinciperna eller i enskild not. En anledning till detta kan vara att IAS 1 punkt 113 tillåter placering både bland redovisningsprinciper och noter. Vi är dock av uppfattningen att placering i enskild not är optimalt. De områden företagen tenderar att oftast upplysa om är exempelvis nedskrivning av goodwill samt uppskjutna skattefordringar/skulder. Det föreligger en signifikant skillnad mellan branscherna med avseende på omfattning och hur ofta företagen upplyser inom vissa områden. Genomgående dominerar industribranschen vad gäller medelantalet ord och upplysningsområden. Vi ser därför företagen inom finans som mer restriktivt inställda till upplysningskraven. Vi har också dragit slutsatsen att företagen inom industribranschen anser att upplysningskraven är viktigare än företagen inom finansbranschen. Vidare dominerar också de större företagen inom de båda branscherna vad gäller föregående.