| dc.description.abstract | Syftet:
Vi vill ta del av kunskapen de yrkesprofessionella besitter, dvs., det empiriska data, för att kunna skapa en egen uppfattning om motivationens dynamik och hur den kommer till stånd i den tvångsbelastade miljön som rättspsykiatrin representerar. Hur motiverar man dessa patienter under dessa omständigheter? Räcker det med motivation för att få ett ordnad, fungerande och meningsfull liv?
Frågeställningar:
Kan man tvångsbehandla psykiskt sjuka som begått brott? Hur motiverar rättspsykiatrin klienterna/patienterna till behandling? Vilken funktion fyller rättspsykiatrin i samhället?
Teori:
Motivationsarbete och Empowerment med visst inslag av det Salutogena perspektivet och KASAM
Metod:
Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer i samtalsform.
Huvudresultat:
Att tvångsbehandla någon verkar vara möjligt i den utsträckning som frivilligheten tillåter. Med detta menar vi att det krävs frivillighet för att den grundläggande faktorn – motivation – ska kunna verka för en behandling. Med detta sagt, så kan man påstå att en sann behandling som leder till förändring inte kan införas med tvång, men man kan också säga att tvånget, som en domstols dom innebär, kan leda till möjlighet för motivation inför en livsförändrande behandling. När det gäller själva motivationen, så kan den uppnås genom gott samarbete mellan patient och personal, genom att definiera klara mål, samt genom att använda frihetens önskan på ett konstruktivt och etiskt sätt. Tvång ska inte framstå som ett vapen utan den ska så långt som möjligt dämpas för frivillighetens fördel. Behandling är huvudsyftet inom rättspsykiatrins arbete med patienterna, även om samhällsskyddet närvarar ganska starkt i alla pågående processer, inte minst är det starkt betonad inom lagstiftningen. Bestraffning är långt ifrån lagens mening eller rättspsykiatrins målsättningar, tyvärr upplevs den ganska ofta av patienterna samt benämns ganska ofta i den allmänna diskussionen. | en |
