- Det händer aldrig mig - En kartläggning av kuratorsarbetet med smittspårningssamtalet

Abstract

Denna uppsats grundas i ett uppdrag från en enhetschef inom kvinnosjukvården. Uppsatsen syftar till att samla in och systematisera den erfarenhet och kunskap som finns i arbetet med smittspårningssamtalet hos kuratorer på olika valda enheter inom Sahlgrenska Universitetssjukhus. Studien syftade till att beskriva en enhetlig metod för smittspårningssamtalet. Vi utgick från dessa frågeställningar för att uppnå syftet: • Hur ser smittspårningssamtalets struktur och innehåll ut? • Vilka strategier och samtalstekniker använder sig kuratorerna av för att skapa en arbetsallians i smittspårningsarbetet?

Uppsatsen är en kvalitativ studie där vi intervjuat åtta kuratorer som är verksamma inom olika enheter inom Sahlgrenskas Universitetssjukhus samt öppenvårdsmottagningen Sesam. För att analysera empirin använde vi oss av de teoretiska perspektiven; Bernler & Johnssons teori för psykosocialt arbete, Motiverande Intervju och Petitt & Olsons begrepp sammanhangsmarkering.

Spridningen av klamydia, den vanligaste rapporterade sexuellt överförbara infektionen, har ökat markant de senaste åren. Denna spridning bidrar till det stora och allvarliga infertilitetsproblem som finns i dagens samhälle. Av studien framgår att kuratorernas huvuduppgift i smittspårningssamtalet är att hindra spridningen av klamydia. För att detta skall ske på mest gynnsamt vis krävs en arbetsallians där kurator och patient tillsammans utreder vilka som kan ha blivit smittade. Kuratorerna poängterar att ett mål med samtalen även syftar till är att patienten skall känna sig sedd och minska personens känsla av skuld och skam. Kuratorerna förmedlar att det är viktigt att de finns till för patienten och lyssnar på dennes livssituation. Studien syftar till att vara en kvalitetssäkring och möjlighet till utvärdering och utveckling av kuratorernas arbetsmetod i smittspårningssamtalet.