Den professionella hjälpprocessen – metoder och teorier för sjukhuskuratorns arbete

Abstract

Om sjukhuskuratorns yrkesroll och funktion råder det en generell osäkerhet och oklarhet. Det finns således ett påtagligt behov av att klarlägga och definiera detta arbete. Denna uppsats avser därför att beskriva kuratorns arbete inom inriktningen för reumatologi samt att undersöka den metodiska aspekten av denna verksamhet. Uppsatsens syftar också till att påvisa kuratorns teoretiska grunder för det psykosociala arbetet. Studien tar sin utgångspunkt i följande frågeställningar:

• Hur kan en problemsituation se ut för en reumatiskt sjuk patient? • Finns det några tydliga och beskrivbara tillvägagångssätt som kuratorn använder sig av i arbete med reumatologiskt sjuka? • Kan dessa tillvägagångssätt i så fall formuleras till en metodbeskrivning för kuratorns arbete? • Finns det några särskilda teorier som kuratorn anser vara behjälpliga i arbetet? Vilka är i så fall dessa?

Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ metod där jag intervjuat fyra kuratorer vid två av Västra Götaland regionens reumatologiska kliniker. I studiens resultat framkommer att kuratorn möter komplexa problemsituationer. Ofta föreligger det ett hjälpbehov av såväl praktisk, emotionell som relationell karaktär. Av intervjuerna framgår det att det inte finns några specifika metoder för hur man arbetar med dessa problemsituationer. Det visar sig att de intervjuade rent allmänt har svårt att sätta ord på det man gör och hur man rent metodiskt går tillväga. Istället ges allmänna skildringar av arbetet. Ur dessa allmänna beskrivningar har emellertid ett visst mönster kunnat urskiljas. Detta har jag sammanställt till en övergripande metodbeskrivning och arbetsmodell för kuratorns arbete. En flerdimensionell teoribildning som grund för kuratorns arbete har även kunnat skönjas. Utifrån ett eklektiskt förhållningssätt varierar kuratorn såväl tillvägagångssätt som teori efter vad situationer kräver. Den viktigaste utgångspunkten för arbetet är att inta ett psykosocialt perspektiv där individen ses i sitt sociala sammanhang och där hänsyn tas till samtliga samspelande faktorer vid sjukdomssituationen. Studiens resultat har fördjupats, problematiserats och diskuterats utifrån Bernler/Johnssons (2001) teori för det psykosociala arbetet. Konklusionen av denna undersökning är att det råder ett stort behov av att utveckla konkreta metodbeskrivningar utifrån specificerade problemsituationer samt att tydliggöra och systematisera den tysta kunskap som i mångt och mycket styr de yrkesverksammas arbete. Detta kan ses som ett viktigt steg i yrkets professionaliseringsprocess och för att kunna möta samtidens krav på en professionell praktik som baseras på vetenskap, evidens och beprövad erfarenhet.