”Alla tycker nog samma sak nästan – att ge fan i att slå dina barn” En uppsats om kulturella diskurser kring våld mot barn

Abstract

Uppsatsen syfte är att identifiera och problematisera hur diskurser om kultur förhåller sig till våld mot barn hos socionomer samt att problematisera och reflektera över diskursernas konstruktion. Frågeställningarna i uppsatsen är: Vilka diskurser om kultur i förhållande till våld mot barn förekommer hos socionomer? Vad innefattas i dessa diskurser? Hur kan dessa diskurser problematiseras? Uppsatsens ontologiska inriktning baseras på ett postmodernt och socialkonstruktionistiskt perspektiv. Undersökningen bygger på kvalitativ metod. Empirin utgår ifrån fyra halvstrukturerade intervjuer med socionomer. Intervjuerna transkriberades och analyserades med Laclau & Mouffes diskursteori, postkoloniala teorier samt etnicitetsteori. Resultaten består i tre identifierade diskurser: diskurs om den svenska kulturen, diskurs om de Andras kultur, och vad vi benämner som en differentierad diskurs om kultur. I diskursen om den svenska kulturen ges en oproblematiserad bild av våld mot barn där det svenska får stå för samtal som gränssättning och avståndstagande av våld mot barn. Våldsverkare ses som avvikare och individualiseras inom svensk kultur. I diskursen om de Andra ses exempelvis iransk kultur som mer patriarkal där våld normaliseras. Det finns dock motsägelser inom dessa diskurser. I den differentierande diskursen om kultur framkommer en mer kritisk hållning till att se kultur som något enhetligt med tydliga gränsdragningar.