Ångesten rann ut med blodet - en narrativ studie om tjejer som skär sig

Abstract

Syftet med studien är att, utifrån ett livshistorieperspektiv, undersöka betydelsen av ett självskadebeteende. Avsikten har alltså varit att undersöka vilken betydelse självskadebeteendet hade för respondenterna samt hur de kom ur sitt självskadebeteende. Vidare har studien för avsikt att undersöka hur respondenterna upplevde den vård de fick i samband med självskadebeteendet.

Vi har använt oss utav följande frågeställningar för att undersöka ovanstående:

- Vilken betydelse hade självskadebeteendet för respondenterna? - Hur kom respondenterna ur sitt självskadebeteende och kan man se någon specifik vändpunkt? - Hur upplevde respondenterna den vård de fick?

Vi har i vår studie valt att använda oss av en narrativ metod vilket innebär att vi ur ett livshistorieperspektiv har undersökt våra respondenters självskadebeteende. Studien grundar sig således på tre respondenters berättelser. Genom att vi använt oss av denna metod har vi valt att redovisa respondenternas berättelser i sin helhet. Dock har vi delat upp berättelserna efter följande teman: Livet före självskadebeteendet, att leva med ett självskadebeteende, vändpunkten, behandling samt livet efter självskadebeteendet. Sista temat har vi dock valt att utelämna i analysen.

Gemensamt för samtliga respondenter har varit att självskadehandlingarna i huvudsak har syftat till att lindra någon form av ångest och oftast har en känsla av lättnad infunnit sig vid själva skadehandlingen. Dock skiljer sig deras berättelser åt då diagnoser, familjeförhållanden och till och med självmordsförsök har format deras liv.