dc.description.abstract | Syftet med den här studien är att undersöka hur läxan ser ut, hur den initieras och hur den följs upp inom fyra
ämnesområden. Huvudfokus ligger dock i frågan huruvida man ger läxor i förhållande till elevers förutsättningar
att lära nya kunskaper. Jag har gjort en kvalitativ undersökning på tjugo elever i två klasser i skolår 6.
Jag har kommit fram till att läxorna i de fyra ämnesområdena är individuella på det sättet att alla har samma
läxa, men alla gör den enskilt. Det förekommer inte någon differentiering när det gäller innehållet i läxorna
mellan eleverna mer än i ämnet matematik. Där arbetar man mot beting och ofta tar man igen om man ligger
efter i sin planering. I övriga ämnen är läxan uppbyggd kring repetition och man arbetar mycket med att repetera
kunskap, både gammal och ny sådan.
Man måste som pedagog i allt högre grad framöver se till hur eleverna erfar nya kunskaper. Enligt de
styrdokument vi har att arbeta mot, framställs individualisering som en stor och viktig del av skolverksamheten.
Med individualisering menar man dock inte att elever självständigt ska arbeta med olika moment i skolan. Det
man menar är att man måste se till individens förutsättningar att ta till sig och lära ny kunskap och på vilket sätt
eleven gör detta. Här spelar läxan en stor roll, då den inte utvecklats i samma fart som styrdokumenten gjort.
Den är fortfarande utformad kollektivt på det viset att alla elever har samma läxa, trots att de erfar nya kunskaper
på olika sätt. Eleven måste stå i centrum och därför är det av vikt att man undersöker hur varje enskild individ
erfar kunskap för att kunna anpassa undervisningen så att alla elever når målen på ett tillfredsställande sätt. | en |