| dc.description.abstract | Syftet med studien har varit att undersöka dörrvakternas motsägelsefulla arbetssituation. Jag ville även undersöka om deras arbetssituation har lett till en livssituation där de bildat egna gemenskaper dörrvakter emellan och frågeställningarna: Hur upplever dörrvakterna sin arbetssituation inom nöjessektorn, slits de mellan olika världar i ett sorts ingenmansland? Hur upplever de att andra individer ser på deras yrkeskategori? Är det så att dörrvakters arbetssituation påverkar deras livssituation där de slutit sig samman i en egen gemenskap eller subkultur?
I sin arbetssituation beskriver samtliga intervjupersoner hur de slits mellan olika sociala världar. Dörrvakterna upplever att de ständigt måste upprätthålla en balans mellan aktörerna i branschen. Ungefär som en kameleont måste de ständigt anpassa sig till de olika aktörerna (polisen, de kriminella, krögaren) och de olika arbetsmiljöerna (krogarna). Det i sin tur har lett till att man kan identifiera respondenterna med personlighetstypen marginalmänniska där behovet av att anpassa sig är stort och där de aldrig bli riktigt accepterad av någon sida. Dubbla mönster av identifikation framträder i dörrvakternas berättelser och de upplever sig splittrade i sin lojalitet, vilket ger dem en ambivalent ståndpunkt.
En annan aspekt som yttrar sig i studien är hur dörrvakter beskriver hur de upplever att andra människor ser på deras yrkeskategori. Intervjupersonerna beskriver hur media och andra individer uppfattar deras virtuella (skenbara) sociala identitet, fylld av fördomar. Dörrvakterna berättar om hur gäster som besöker krogarna använder sig av olika stigmatermer som simpla dörrvakter, rasister och idioter och även hur media alltid ger en vinklad och negativ rapportering av yrkesgruppen i sin helhet, vilket ger andra individer en ofullständig bild av dem. Så intervjupersonerna i undersökningen upplever i allra högsta grad ett stigma.
Samtliga intervjupersoner upplever samma kollektiva erfarenheter, där de slits mellan olika aktörer och blir marginalmänniskor där andra individer och media bidrar till att de känner sig stigmatiserade. Allt det har bidragit till att de skapat en egen gemenskap eller subkultur där de söker erkännande och acceptans. Så den praktiska subkulturen garanterar dörrvakter i studien både emotionell stöttningen och erkännande. Vad som är viktigt att poängtera är att resultatet i den här studien skiljer sig från den tidigare studien om dörrvakter från England och ger en bredare och fördjupad bild av deras arbets- och livssituation. Dörrvakterna i min studie tar tydligt avstånd från de kriminella till skillnad från den tidigare studien där många dörrvakter införlivats i den gruppen, samtidigt så erkänner de nödvändigheten med relation till de kriminella men att den endast är p.g.a. säkerhetsaspekter.
Många intressanta frågor och idéer har uppstått under studiens gång. En av dem är hur de andra aktörerna – polis, krögare, gäster, restauranganställda - upplever och ser på dörrvakterna som yrkeskategori. Kan det vara så att nöjesfältets maktstrukturer är en avgörande faktor hur andra aktörer ser på dörrvakter? Att kvantitativt undersöka polisanmälnings-statistiken, fällande domar mot dörrvakter i diskriminerande, våldsbrott eller andra kriminella handlingar är ytterligare en aspekt som hade varit intressant för att se om det finns någon sanning bakom andra individers uppfattningar om dörrvakter. Eftersom området är outforskat är användningen av olika metoder, fler intervju-personer, andra perspektiv och fler teorier önskvärt för att kunna ge en bredare och djupare bild av dörrvakternas arbets- och livssituation. Den här studien har bara skrapat lite på ytan på ett mycket spännande och intressant forskningsområde. | en |
