Kontroll i det offentliga rummet - En diskursanalys av ansökningar om tillstånd för allmän kameraövervakning

Abstract

Sammantaget tyder analysresultaten på att tron på kameraövervakningens möjligheter och användbarhet är omfattande. Teman rörande trygghet och säkerhet för personal, kunder, elever och så vidare är återkommande. Aktörerna motiverar i första hand sitt behov av kameraövervakning med teman rörande trygghet för den egna personalen och verksamheten. Dessa uppges uppleva rädsla och otrygghet och det finns en förhoppning om att detta skall förändras med uppsättningen av kameror. I andra hand motiveras ansökningarna med hjälp av kameraövervakningens brottspreventiva funktioner; möjligheten att avskräcka brott samt att underlätta identifiering och gripande av dem som eventuellt begår brott trots kamerorna. Problem som identifieras och ämnas åtgärdas med övervakning är ofta resultatet av en hotbildsgeneralisering där mer eller mindre specifika hot eller risker som föreligger gentemot andra aktörer tas för givna i den egna riskhanteringen utan empirisk bakgrund. Det tredje temat som identifierats berör möjligheten att underlätta för verksamheten och skydda från olyckor med mera genom användningen av kameraövervakning. Praktisk nytta som hanteringen av köbildning, ökad säkerhet vid nödutrymning med mera är områden vilka ligger utanför de primära skäl som anges för behovet av kameraövervakning, men de anses ändå relevanta nog att inkludera i ansökan. Avslutningsvis presenteras ett tema rörande en privatisering av det offentliga rummet där övervakningen används för en utökad kontroll av omgivningarna i syfte att exkludera oönskade från stadsbilden. Detta görs för att locka till sig de som är affärsmässigt attraktiva eller på annat sätt ”önskvärda” och kontrollera den verksamhet som pågår i det egna området. Genom ett exempel från ansökningarna visas att kommersialiseringen av det offentliga rummet och skapandet av exklusiva offentliga rum är en process som inte nödvändigtvis begränsar sig till avskärmade verksamhetsområden som köpcentra och kaféer. Vissa aktörer kan även ha ett explicit intresse av att göra hela gator eller områden till exklusiva offentliga rum. Effekterna och omfattningen av liknande processer ryms inte i denna studie men kan vara av intresse för ytterligare forskning.