HUR FAKULTETSSTÄRKANDE ÄR PLATTFORMAR? En studie om vad förändringsprocesser som plattformsprojekt innebär för kommunikation och identitetstillhörighet på Naturvetenskapliga fakulteten Göteborgs universitet.

Abstract

Titel Hur fakultetsstärkande är plattformar? Ett arbete om vad förändringsprocesser som plattforms- projektinnebär för kommunikation och identitetstillhörighet på Naturvetenskapliga fakulteten Göteborgs universitet. Författare Susanne Fredriksson, Helen Hammargren och Kim Lundemo Kurs Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Termin Höstterminen 2009 Handledare Bengt Johansson Sidantal 63 Syfte Syftet är att undersöka om, och i sådant fall hur, bildandet av forskningsplattformar bidrar till medarbetarnas identifikation med Naturvetenskapliga fakulteten. Metod Kvalitativ metod. Respondentintervjuer med 9 stycken anställda på Naturvetenskapliga Fakulteten Göteborgs universitet. Material Nio respondenter som medverkar inom två plattformar. Fördelade på:  Institutionen för matematiska vetenskaper.  Institutionen för fysik.  Institutionen för kemi.  Institutionen för marin ekologi. Huvudresultat Vi ser att plattformarna är ett sätt att luckra upp gamla strukturer. Arbetet drivs mer över institutionsgränserna i och med plattformsprojekten men om detta i förlängningen bidrar till medarbetarens identifikation till Naturvetenskapliga fakulteten blir svårt att fastställa. Vi ser även att fakulteten har svårigheter med att förmedla dess visioner och mål vilket gör att det blir svårt att skapa en identifikation med fakulteten för medarbetarna på de olika institutionerna. Naturvetenskapliga fakulteten utstrålar en otydlig identitet samt upplevs inte som synlig. Detta i sin tur gör att medarbetaren inte identifierar sig med fakulteten utan istället med något som för medarbetaren har en starkare identitet som den egna institutionen eller det egna ämnet. Vi har sett att deltagandet i olika plattformsprojekt upplevs ha bidragit till ökad kontakt och kommunikation över institutionsgränserna. Främst gäller dock detta inom plattformarna. Kontakten med personer från andra institutioner utöver de som tas inom plattformsprojekten har dock inte ökat. Det är med vilka man kommunicerar som förändringen består i inte hur de kommunicerar. Att vi-känslan ökat mellan de institutioner som ingår i projektet men inte med institutioner utöver projektet, kan dels förklaras med tidsbrist, dels med att plattformsmedlemmarnas fokus ligger på forskningsfrågan.