I vilken utsträckning relaterar unga muslimer till vänster-högerskalan i svensk politik?: En fallstudie från SUMs ungdomskonferens 2009

Abstract

To what extent do young Muslims relate to the left-right-scale in Swedish politics?: A case study from SUM’s youth conference of 2009.

English Abstract In Sweden there seem to be a growing concern about young people’s waning involvement in party politics. Another group that is sometimes described as uninvolved in politics is immigrants, living in worn down suburbs with low employment and education levels. In expressing sentiments like those above, it seems that “guilt” is shifted onto young people or immigrants. This essay explores another possibility, namely the hypothesis that the historical divide between a political left versus right may make little sense to parts of the population. If this holds true, it means that young people, immigrants and other people alike may in fact be willing to engage in politics if there was a party who catered for their full range of opinions. Based on a survey conducted during SUM’s (Sweden’s Young Muslims) annual conference 2009, this paper touches on relevant research on Islam and politics in order to analyze the survey results. The paper also undertakes a critical analysis of one of the theories that argue for keeping left and right as a primary divide in party politics. The intention was for the data to touch on groups both “young” and to some extent “im-migrant”, but even though the respondents can accurately be described as young, the image painted above regarding immigrants does not hold true for the respondents. Instead they live in big and small cities, and in city centres as well as in both wealthier and poorer suburbs. Moreover, the education level is high, and interest in party politics is anything but marginal. The survey shows that the respondents agree with sentiments and proposals made both by parties positioned to the left and to the right. Interestingly enough however, the support for the parties positioned to the left (S, V and MP) is strong, and the support for the parties on the right (M, KD, FP and C) is minimal. The tendency of expressing opinions both “left” and “right”, but almost exclusively supporting left-oriented parties largely holds true for the majority of the respondents, and is an important finding from the undertaken survey. There is no party who caters for the whole range of opinions expressed by the respondents. This however, does not seem to hinder the respondents from expressing confidence for the parties positioned to the left. The findings supports the conclusion that left versus right is not necessarily a good primary divide in party politics for the respondents. Conducting the same or similar surveys on other parts of the population would enable a comparison to find out how wide spread or limited this phenomenon may be.

I vilken utsträckning relaterar unga muslimer till vänster-högerskalan i svensk politik?: En fallstudie från SUMs ungdomskonferens 2009.

Svenskt abstract I Sverige uttrycks ibland en oro gällande unga människors dalande intresse för partipolitik. En annan grupp som ibland beskrivs som ointresserade av politik är invandrare, boende i slitna förorter där utbildningsnivån är låg och arbetslösheten är hög. När sådana åsikter ventileras tycks det som om dessa unga eller invandrare skuldbeläggs. Den här uppsatsen vill utforska en annan möjlighet, nämligen hypotesen att den historiska indelningen i politisk vänster kontra höger betyder allt mindre för delar av befolkningen. Om detta stämmer är det möjligt att unga människor, invandrare och andra delar av befolkningen skulle vara villiga att engagera sig politiskt om det fanns ett parti som stod för samtliga av ens åsikter. Uppsatsen är baserat på en enkätundersökning genomförd under SUMs (Sveriges unga muslimers) årliga konferens 2009 och berör även relevant forskning om islam och politik. Uppsatsens företar sig också en kritisk analys av en av de teorier som argumenterar för ett fortsatt användande av vänster och höger som primära politiska skiljelinjer. En förhoppning med uppsatsen var att säga något om både gruppen unga och gruppen invandrare, men även om respondenterna kan beskrivas som unga så stämmer den ovan målade bilden av invandrare dåligt in på de svarande. Dessa bor i såväl större som mindre städer, i statskärnan likaväl som i både mer eller mindre bemedlade förorter. Dessutom är utbildningsnivån hög och intresset för partipolitik är allt annat än marginellt. Undersökningen visar att respondenterna håller med i sakfrågor och förslag från både höger- och vänsterorienterade partier. Däremot är stödet för S, V och MP – de tre partier som är positionerade mer till vänster – högt och stödet för M, KD, FP och C – de positionerade mer till höger – närmast minimalt. Det uttryckta stödet för både vänster- och högerförslag simultant med ett stort förtroende för partierna positionerade mer åt vänster kan sägas vara sant om merparten av studiens respondenter, vilket därför är en av uppsatsens viktigare resultat. Å andra sidan utgör det faktum att inget parti överensstämmer med hela respondenternas ”åsiktspaket” inget hinder för undersökningens unga muslimer att uttrycka förtroende för de mer vänsterpositionerade partierna. Detta resultat styrker slutsatsen att vänster kontra höger inte nödvändigtvis är en bra primär skiljelinje i partipolitiken för respondenterna. Att göra om samma eller en liknande undersökning på andra delar av befolkningen skulle möjliggöra en jämförelse för att ta reda på hur vanligt förekommande eller begränsat detta fenomen kan tänkas vara.