Ungdomars tal om hot, våld och utsatthet – ett försök till diskursanalys

Abstract

Syftet med vår studie är att belysa ungdomars uppfattningar och erfarenheter av våld, hot och utsatthet samt hur ungdomar hanterar dessa situationer. Undersökningen har haft för avsikt att se till ungdomarnas diskurser avseende våld, hot, utsatthet och hjälpsökande. Undersökningen är kvalitativ och utgår från ett socialkonstruktivistiskt synsätt med diskursanalys som angreppsmetod. Material har insamlats genom fokusgruppsintervjuer med ungdomar från två olika förortsområden till Göteborg. Vi har genomfört två fokusgrupper med killar och en fokusgrupp med tjejer, sammanlagt har sexton ungdomar intervjuats. Ungdomarna ger olika bilder av vad våld och hot är för dem. Det är inte ovanligt att de både är offer och förövare. Ungdomarna har en relativt överensstämmande syn på risker och faror som kan inträffa när de vistas i miljöer som för dem är obekanta. De ungdomar som varit utsatta för våld och hot löser hellre situationen på egen hand, med hjälp av kompisar, genom att exempelvis ”backa upp” varandra och utöva hämnd. Ungdomarna uttrycker att de helst inte vill polisanmäla efter utsatthet av brott, de har bristande förtroende för polis- och rättsväsende. Ungdomarna har även svårt att identifiera sig själva som brottsoffer, vilket får till följd att de inte söker hjälp vid professionella verksamheter som riktar sig till just brottsoffer.