"De är ju inga oskrivna blad heller". SO-lärares berättelser om arbetet med elever i år 7-9 som riskerar att inte nå målen

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersöka SO-lärares berättelser om arbetet med elever i år 7-9 som riskerar att inte nå målen i SO. Syftet preciseras i frågeställningarna; Hur berättar SO-lärare om undervisningen av elever som riskerar att inte nå målen i SO? Hur resonerar SO-lärare kring det faktum att elever presterar olika inom SO-ämnet? Hur framställer SO-lärare främjande och hämmande faktorer för lärande? Hur berättar SO-lärare om samarbete med andra aktörer inom skolan?

Teori: Tolkningsansatsen för studien är inspirerad av det sociokulturella perspektivet. Lärande inom det sociokulturella perspektivet sker i interaktion mellan individer och mellan individ och den sociokulturella miljön. I sociokulturella miljöer ingår även materiella resurser i form av fysiska redskap och verktyg så kallade artefakter. Artefakter kan vara fysiska och intellektuella redskap (Säljö, 2000). Intellektuella, språkliga och fysiska redskap medierar omvärlden för människor.

Metod: En narrativ metod har använts. Tre SO-lärare som undervisar i år 6-9 på olika grundskolor har i min studie berättat om arbetet med elever som riskerar att inte nå målen. Två av lärarna har intervjuats vid två olika tillfällen för att få mer djupgående berättelser. Mellan intervjutillfällena har besök gjorts under en SO-lektion. Fältanteckningar har tagits under lektionerna som underlag för den uppföljande intervjun. Intervjuerna är halvstrukturerade och följer en intervjuguide. Berättelserna har analyserats utifrån eventuella teman och vändpunkter i ett sociokulturellt perspektiv

Resultat: Berättelsernas teman handlade om elevinflytande, mellanstadietänk, struktur, elevers erfarenheter, textens betydelse, komplexitet och betydelsen av relationer. Vändpunkterna i lärarnas berättelser utgjordes av att skolan hade tagit emot fler elever i behov av särskilt stöd, nedskärningar och byte av arbetslag och kollegor. Särskilt stöd i SO innebar enligt berättelserna arbete med olika artefakter och medierande situationer, t ex; textläsning, instuderingsfrågor och genomgångar, en- till- en- situationer, särskiljande undervisning, SO-texter i SVA-klass, elevinflytande, skrivhjälp och/eller muntliga prov, baskurs på G-nivå. Berättelser innehåller alla en koppling mellan SO och språk. De elever som riskerar att inte nå målen i SO har ofta läs- skrivsvårigheter. Lärandet främjas av elevers intresse och erfarenheter. Motsägelser i berättelserna utgjordes av att ju fler elever i behov av stöd lärarna undervisar, ju mindre varierad undervisning. Komplexiteten i den sociokulturella miljön som skolan utgör innebär ett dilemma där lärarna försöker individualisera undervisningen och samtidigt hålla ihop klassen och skapa förutsättningar för arbetsro. Positiva relationer mellan lärare och elever är nödvändigt för lärande. Undervisning bör, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, varieras och SO-läraren behöver ha gedigna didaktiska kunskaper för att kunna skapa ”kommunikativa sammanhang” som väcker intresse och engagemang hos eleverna.