Självskadebeteende i media – en diskursanalys om konstruktionen av identitet och kön

Abstract

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur självskadebeteende konstrueras i dagstidningsartiklar. Studien undersöker huruvida man kan tala om en medial produktion av fenomenet. Frågan vår uppsats svarar till är om det finns en medial diskurs och hur den då ser ut. Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är att den vilar på en socialkonstruktionistisk idé om att konstruktionen i media består av olika delar. För att undersöka sammansättningen har vi valt diskursanalys som teori och diskursteori som specifik metod. Man kan tala om att ordet diskurs handlar om en idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala domäner. Diskursteori beskriver diskurs som ett språkligt nät där ord förbinds och får betydelse i relation till varandra. Genom att analysera det språkliga nätet kan man dekonstruera ett fenomen. Vårt empiriska material utgörs av tidningsartiklar. Vi analyserar femton stycken nyhets och reportageartiklar i de svenska tidningarna Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Aftonbladet. Materialet valdes ut utifrån vilka artiklar som mest berörde vårt ämne, självskadebeteende, och som mest var relevant för vår frågeställning. Artiklarna har en spridning mellan år 2003 och år 2009. I uppsatsens analys av de femton artiklar som utgör vår empiri kunde vi urskilja två teman, dessa var den individuella problematiken och identitet. I temat om den individuella problematiken kunde vi urskilja fem stycken tecken, som positionerade sig genomgående i diskursen om självskadebeteende. Dessa var ångest, sjukdom, psykisk diagnos, kontroll och beroende. Framträdande i detta tema var att självskadebeteendet konstruerades till att ha psykologiska förklaringsmodeller. I temat om identitet fann vi även här fem tecken som var framträdande. Dessa var utseende, grupptillhörighet, trend, oförståddhet och flickan. Centralt för dessa tecken fann vi att förklaringsmodellerna lutade sig åt strukturella förklaringar med specifik inriktning mot sociologisk vetenskap. Vad vi fann i dessa teman var att i konstruktionen av självskadebeteende så konstruerades också en identitet av självskadare. Självskadaren hade också ett specifikt kön. Hon var kvinna. Emellertid existerade det en alternativ diskurs i media, som skiljde sig ifrån tidigare forskning, då även pojkar synliggörs i två artiklar.