Jag gör alltså blir jag - en studie om rektors strategi kring organisation

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att nå ökad kunskap om organisationen på 6/7-9skolor och om hur rektorer på 6/7-9skolor på ett strategiskt sätt använder organisationen för att förverkliga läroplanens skrivning om vad lärare ska göra vad det gäller kunskap och om organisationen ligger i linje med rektorns visioner.

Teori: Ansatsen i studien utgår från en konstruktivistisk kunskapssyn, vilket innebär att i forskningsintervjuer konstrueras kunskap om verkligheten. Verkligheten är inte objektivt beskrivbar utan beror på vilket perspektiv man ser genom. I den här studien har rektorernas perspektiv på organisationen analyserats. Jag har även utgått från att rektorerna handlar rationellt i förhållande till mål och värderingar utifrån sin kunskap, erfarenhet och skolans värdegrund. Den teoretiska bakgrunden utgörs till största delen av teorier kring rektorsrollen, lärande organisation och organisationsperspektiv.

Metod: Kvalitativ intervju har använts vid intervjuer av sex rektorer. Intervjuerna bestod av två delar. I den första delen, som var öppen, gjorde rektorn ett slags föreställningskarta om sin organisation. Den andra delen var riktat öppen och handlade om hur rektorn använder organisationen. Erhållna data analyserades genom diskursanalys och genom perspektivanalys.

Resultat: Studien visar att organisationerna på samtliga skolor har sin grund i arbetslagen och att det finns någon form av gemensamt organ i form av en ledningsgrupp eller liknande. Däremot varierar det mycket vilka befogenheter och ansvar arbetslagen har och vilket uppdrag medlemmarna i ledningsgruppen har. I samtliga rektorers organisationer finns inre motsättningar som gör att det uppstår en brist på helhet i organisationen. Det varierar också vad som styr att organisationen är som den är och skolans kultur och tradition samt rektors visioner styr mer än vad läroplanen gör. Genom ekvivalenskedjor kom jag fram till att noden i skolan är eleven, men rektorerna ser arbetslaget som det centrala i skolan. Eleverna relateras ofta till som objekt för andras handlingar och är mindre beskrivna än lärare och rektor. Rektorernas bild av sig själva varierar, men de ser sig som betydelsefulla för skolan. I diskursanalysen kom det fram att praktiska och teoretiska ämnen värderas på olika sätt. De fyra organisationsperspektiven blir tydliga på skolorna vid analysen och kvaliteter från det strukturella perspektivet används mest. Det finns en bristande helhetssyn på hur organisationen ska utformas i förhållande till rektorns visioner, skrivningarna i Lpo 94 om kunskap och skolans kultur och tradition. Dessutom använder rektorerna inte i någon större utsträckning organisationen för att förverkliga mål och visioner, vilket blir tydligt med tanke på de inre motsättningarna i skolorna. Rektorerna har inte heller utgått från elevernas möjligheter att utvecklas i någon riktning när man bestämmer hur organisationen ska se ut. Samtidigt som dessa brister finns drar jag slutsatsen att rektorerna har redskapen i sin organisation genom det de gör, men de använder inte redskapen strategiskt för att bygga upp en helhet.