Intensivvårdssjuksköterskans vilja och förmåga att möta närstående.

Abstract

Intensivvårdssjuksköterskans arbete innebär möten med patienter såväl som närstående. Ångest och oro vid kritisk sjukdom är något som inte bara drabbar den enskilde patienten utan händelserna kan vara lika svåra för den drabbade familjen/närstående. I takt med att de medicintekniska behandlingsmöjligheterna har utvecklats så har även intensivvårdssjuksköterskans omvårdnadsansvar ökat. Omvårdnaden bestäms av patientens och närståendes behov och avspeglar en integration av kompetens, skicklighet och erfarenhet som är nödvändig för att möta patientens och närståendes behov. Denna studies syfte var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans vilja och förmåga att möta närstående. Genom en litteraturstudie har vetenskapliga artiklar granskats. I studiens resultat framkom tre huvudkategorier; ”Upplevd kompetens hos sjuksköterskan”, ”Sjuksköterskans skäl att involvera närstående i omvårdnadsarbetet” och ”Möjligheter och hinder för interaktion med närstående”. De viktigaste behoven hos närstående, som var försäkran, information och närhet, blev inte alltid bemötta. Närstående var en värdefull källa för information och en nödvändighet för att ge god omvårdnad. Sjuksköterskorna önskade mer mål, utbildning, stöd och handledning för att involvera närstående i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskorna beskrev en känsla av otillräcklighet och hur närstående kunde ta tid och resurser från patienten. De sjuksköterskor som upplevde förtroende och tillit i sin professionella roll visade intresse och en önskan om att skapa en relation med närstående. Studiens slutsats är att intensivvårdssjuksköterskor behöver kunskap, tydliga riktlinjer samt ökade resurser där behov finns för att utveckla sin vilja och förmåga att möta närstående.