K2 - Varför inte?

Abstract

Bakgrund och problem: Ett sedan länge identifierat problem på redovisningsområdet är den oproportionerligt höga kostnaden mindre företag har för att uppfylla kraven på finansiell rapportering, relativt nyttan de har av de rapporter som skapas. Många gånger handlar mindre företags problem med redovisningen också om den mängd redovisningsval som karaktäriserar äldre normering på området, och som skapats i syfte att tillgodose informationskrav som sällan finns i de mindre bolagen. Dessa problem har föranlett utarbetandet av en ny nationell redovisningsreglering, med tydliga förenklingsambitioner för mindre bolag, kallat K2- regelverket. Efter att K2-regleringen lanserades i slutet av år 2008 har det stått mindre aktiebolag fritt att använda sig av den nya förenklade regleringen, eller den äldre mer omfattande normeringen, fram tills det kommande alternativet K3 presenterats och blir alternativet till K2. Endast ett fåtal procent av de företag som tillåts använda sig av det förenklade regelverket har dock valt att göra det, något som tyder på att förenklingarna inte varit adekvata eller att normgivaren inte nått ut med sitt budskap. Syfte: Uppsatsens syfte är att besvara vår frågeställning: Vilka är de bakomliggande orsakerna till mindre företags val om tillämpande av K2-regelverket? Avgränsningar: Geografiska avgränsningar har gjorts p.g.a. behovet av personliga intervjuer. Metod: Empiriska undersökningar har genomförts i form av personliga intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med den som för respektive företag har tagit beslutet att tillämpa, respektive inte tillämpa, K2-regelverket i bolaget. Fem bolag som har tillämpat K2 och fyra bolag som inte har valt att gå över till den nya regleringen har undersökts. Resultat och slutsatser: Ett antal orsaker har identifierats bakom det låga användandet av K2-regelverket, varav den största sannolikt är okunskap eller låg prioritet av redovisningsfrågor bland beslutsfattare internt på företagen. Förenklingarna har, enligt de praktiker som är insatta, i detta fall inte heller ansetts utgöra väsentliga skillnader från den äldre normeringen, varför en snabb övergång inte ansetts prioriterad. Att företags beslutsfattare inväntar ett antal pågående utredningars effekt på K2-regelverket, samt även möjligheten att jämföra K2 med det kommande K3-regelverket, har dock i vår studie visat sig vara en tämligen ovanlig anledning till det låga användandet av K2-regleringen idag. Förslag till fortsatt forskning: Det kan vara intressant att undersöka hur de större och mer avancerade företagen i målgruppen, som i högre utsträckning påverkas av en övergång till K2, resonerar inför valet mellan K2 och K3 i framtiden. Det kan även vara intressant att undersöka huruvida det finns andra områden inom administrativa krav på mindre bolag där förenklingar skulle få större genomslagskraft både kostnadsmässigt och i mottagande av företagen.