När alla förstår utom jag. Sex ungdomars upplevelser av matematiksvårigheter

Abstract

Svårigheter i matematik berör många elevers skolvardag. År 2009 var det 9,7 % av eleverna i år nio i Göteborg som inte nådde upp till målen i matematik. I litteraturen finns flera olika förklaringsmodeller för varför en elev utvecklar matematiksvårigheter och det tycks som svårigheterna uppstår som ett samspel mellan de olika faktorerna. Det konstateras dock att en del elever har matematiksvårigheter, men alltför många får svårigheter i samband med den pedagogiska undervisningen. För en elev som befinner sig i matematiksvårigheter innebär det ofta att självuppfattningen i ämnet blir påverkad på ett negativt sätt. Eleven kan tappa motivation för att arbeta med matematik och den låga självbilden kan sprida sig till hela skolsituationen. En stor del av teorin pekar på pedagogen som den viktigaste faktorn för att elever ska få lust att lära matematik. En pedagog som tar en aktiv roll i elevens lärmiljö och som skapar ett klimat där eleverna tillåts få undersöka och kommunicera matematik tycks vara en framgångsfaktor för att undvika att matematiksvårigheter utvecklas hos eleverna.

Undersökningens syfte var att få en större kunskap om och en ökad förståelse för hur elever i matematiksvårigheter upplevde sin skolsituation. Jag ville också få kunskap om hur eleverna hanterade de problem som kunde uppstå till följd av svårigheterna och vilka eventuella strategier de utarbetat för att övervinna dem.

Mitt arbete tog sin utgångspunkt ur den livsvärldsfenomenologiska forskningsansatsen. En ansats som lämpade sig väl då jag ville ta del av elevernas livsvärld och de upplevelser och erfarenheter som deltagarna hade. Jag har använt mig av kvalitativa metoder såsom samtal, intervjuer och observationer, för att samla empirin till studien. Deltagarna var sex stycken niondeklassare och de var av båda könen.

Studiens resultat visade att ungdomarna beskrev matematiken som ett svårt och tråkigt ämne som de menade saknade verklighetsanknytning och till stor del kännetecknades av enskilt räknande i matematikboken. Resultatet visar också på pedagogens betydelse för hur ämnet upplevdes av eleverna och det verkade som pedagogen och dess undervisning tycktes vara den främsta orsaksfaktorn till att deltagarna fått svårigheter i matematiken. Matematikssvårigheterna hade påverkat deltagarnas självuppfattning på ett negativt sätt vilket också verkat ha bidragit till att de sökt sig till mer praktiska gymnasieutbildningar vilka inte innehåller matematik i så stor grad. Flera av deltagarna pekar på sig själva som bärare av problematiken och det så kallade kategoriska perspektivet inom specialpedagogiken tycks vara väl rotat på skolan, hos eleverna och hos lärarna. En specialpedagogisk utmaning skulle kunna vara att få attityder, normer och värderingar att ändras för att på så sätt se svårigheternas uppkomst som ett resultat i interaktionen mellan individerna och miljön.