Samverkan mellan professionsgrupper kring barn i svårigheter

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att öka förståelsen för samverkan med utgångspunkt i de erfarenheter som en psykolog, två specialpedagoger och en skolsköterska har av samverkan mellan resurscentrum samt skola, och barn- och ungdomspsykiatrin.

Teori: Sociokulturell teoretisk bakgrund har används som utgångspunkt för att förstå informanternas beskrivningar av samverkan. Språket är centralt i det sociokulturella perspektivet och Säljö (2008) menar att det är genom språket vi människor delar erfarenheter samt omskapar vår verklighet. Språket beskrivs av Säljö som ett redskap för att forma tankar tillsammans och det är utifrån dessa tankar handlingar sker. Kommunikationen som beskrivs av de fyra i undersökningen kan på så sätt relateras till praktiken.

Metod: I undersökningen har halvstrukturerad forskningsintervju och en fall undersökning används som metod. Alexandersson (2009) beskriver fallstudien som en metod då en företeelse ska studeras i samband med processer eller problem, och fallet i denna undersökning har utgjorts av de fyra informanterna samt företeelsen att samverka. Den halvstrukturerade intervjun har tillämpats utifrån Kvales (1997) beskrivning, och intervjusituationen kan beskrivas som en pratstund kring ett tema (samverkan). Fokus i samtalet var informantens erfarenheter av samverkan. Urvalet var ett kriterierelaterat urval och de personer som deltog blev tillfrågade att delta utifrån dessa kriterier. Intervjuerna transkriberades och därefter skedde en analys av kommunikationen och mönster söktes för att finna skillnader och likheter.

Resultat: Resultatet visar på att de fyra olika deltagarna i undersökningen har erfarenhet av samverkan främst genom kommunens resurscentrum i samband med så kallade RC-möten. Strategier i samband med samverkan är att se sekretessen som en möjlighet. Sekretessen bidrar till att göra föräldrarna delaktiga och möjliggör en fri kommunikation mellan parterna. Kommunikationen i sig kan dock vara svår att få till och det framgår även otydligheter kring vilka förväntningar personal från RC/ skola och BUP kan ställa på varandra. RC –möten är en samverkansform där olika professioner möts kring specifika ärenden, de personer som ingår i samverkansformen kan med andra ord variera. Detta kan ses som en struktur för samverkan som inte ger en grund för att utveckla en ömsesidig relation, vilket är en viktig framgångsfaktor i samverkan. I individuella kontakter mellan personal från BUP och RC/skola kan dock ett ömsedigt utbyte ske och en samverkan som skapar mervärde för deltagarna.